Ge oss begripliga namn, tack – "välfärdsområde" är ett missfoster
Vårdreformen har som känt varit en följetong som pågått i 10 till 15 år. På slutsträckan förvandlades landskapen till välfärdsområden. Det är ett språkligt monster som inte uppfyller kraven på ett gott myndighetsspråk.
Av allt att döma handlar det plötsliga bytet från landskap till välfärdsområden delvis om en politisk maktkamp. Centern har under hela sin existens i över hundra år velat införa en landskapsförvaltning i Finland. Genom att låta bli att kalla landskapen för landskap kunde de övriga regeringspartierna dämpa Centerns segeryra.
Den nya förvaltningsenheten omfattar åtminstone i det här skedet sjukvård, socialvård och räddningsväsendet, men inget annat. Det kan eventuellt användas som ett argument mot att använda begreppet landskap.
Dessutom har vi fortfarande en annan form av landskap, med andra uppgifter.
Språkvårdarna rekommenderade landskap och maakunta, temporärt kunde även vårdlandskap fungera på svenska.
Men så blev det inte, och tyvärr blev det inte bra.
De nya beteckningarna är inte precisa och inte heller begripliga. På svenska heter det välfärdsområde, på finska hyvinvointialue.
På finskt håll har hyvinvointi kritiserats för att vara en term som inte är tillräckligt specifik. Termen är abstrakt och kan betyda många olika saker. Den kan syfta på skönhetssalonger och gym, inte enbart på centraler för sjuk- och socialvård. Det här skriver namnvårdaren Maria Vidberg om i en blogg på Kommuntorget i december 2020.
Enligt Maria Vidberg är det svenska ordet välfärd inte förknippat med samma problem, eftersom det på svenska används mest för offentliga tjänster. Men det finns andra problem. Även på svenska är välfärd ett ganska abstrakt begrepp, det anknyter till ekonomisk och social trygghet, inte till konkreta medicinska eller sociala tjänster.
Inte heller ordet område är oproblematiskt. Det kan betyda ett geografiskt område, ett ämnesområde eller ett verksamhetsområde.
Dessutom blir det långa och krångliga ord. Tänk bara på välfärdsområdesval eller välfärdsområdesstyrelse. Hu!
Myndighetsspråket är hos oss ofta styvt och klantigt. På svenska blir det ofta etter värre eftersom det handlar om översättningar. Då får det enkla och raka ofta ge vika.
2014 godkändes ett handlingsprogram för ett klart myndighetsspråk. Det är viktigt att folk förstår vad myndigheterna menar och vad beteckningar står för. Benämningarna välfärdsområde och hyvinvointialue är ett bakslag för allt som heter begripligt och tydligt myndighetsspråk.
När riksdagens social- och hälsovårdsutskott behandlade vårdreformen reagerade medlemmarna på den svenska termen och beslöt byta ut område mot region. Man skrev in välfärdsregion och regionval i betänkandet.
Många, inklusive jag, hann redan jubla.
Men riksdagens talmanskonferens, som består av talmännen och utskottens ordförande, satte stopp för det sunda förnuftet, uppenbarligen efter att ha konfererat med Social- och hälsovårdsministeriet. Enligt uppgift skulle det ha varit för svårt att snabbt byta ut termerna. Det verkar obegripligt i denna digitala tid. I stället kanske namnen ändras då lagen justeras. Det är ingen tröst, får då har ordmonstren redan etablerats och förfulat vårt språk.
De nya förvaltningsenheterna är abstrakta och obegripliga för gemene man och kvinna även utan förvirringen när det gäller de språkliga begreppen. Det tar tid innan det sätter sig och vi förstår hur besluten fattas och hur vi kan påverka. Därför borde inte namnen göra det ännu svårare. Politiska beslut borde inte köra över språkvårdarnas bedömning.
”Politiska beslut borde inte köra över språkvårdarnas bedömning.”