Nystart för psykvården helt av nöden

PSYKISK HÄLSA Minister Li Andersson (HBL I dag-kolumnen 17.10) tar upp sin välgrundade oro för tillgången till psykiatrisk vård. Vi delar bilden av de nuvarande problemen. Nytänkande och praktiska lösningar behövs. Mer av detsamma, det vill säga mera resurser till nuvarande strukturer är inte lösningen. Terapigaranti som lag, utan att man på samma gång snabbt ökar utbudet på terapeuter leder inte till någon förbättrad tillgång, bara ökande priser.

Som tur är har vi sedan två år fått finansiering från Socialoch hälsovårdsministeriet att driva det banbrytande projektet ”Terapiat etulinjaan” (ungefär ”terapi till frontlinjen”).

En 40-personers arbetsgrupp har utarbetat nya metoder för egenvård, styrning till rätt service, nätbaserad terapi, utbildning av terapeuter, kvalitetsuppföljning och så vidare.

Ingen mängd resurser kommer att räcka till om vi inte vågar och lyckas ändra strukturerna. Vi kan inte längre ha ett system där en person som drabbas av till exempel depressionssymtom får olika vård beroende på vart hen söker sig, endast i svåra eller komplicerade fall skickas till psykiatrin, och först som sista steg får FPA-finansierad lång psykoterapi, i typiska fall flera år efter de första besvären.

Tvärtom ska den specifika vården sättas in genast. Det är möjligt till exempel genom att vården graderas, styrs och kvalitetssäkras centraliserat, med de redskap som nu utvecklas.

Många personer får tillräcklig nytta av egenvård, nätbaserad terapi eller kort psykoterapi – om vård påbörjas snabbt. Då processen fungerar blir det även mer resurser över för dem som behöver längre vård.

För att klara den kraftigt ökande efterfrågan av service i kombination med ökande brist på arbetskraft behövs digital plattform och innehåll för egenvård, nätterapi, tillgång till många psykosociala tjänster inklusive korttidsterapi vid hälsocentralen, välfungerande och gemensamt definierade vårdkedjor mellan primär- och den specialiserade sjukvården och digitala verktyg för att styra vården till rätt instans på basen av patientens besvär. Dessutom behövs tätt nationellt samarbete mellan våra fem universitetssjukhus.

Om vi försöker modernisera och digitalisera psykiatrin i Finland separat i varje välfärdsområde, kommer vi att misslyckas. Lyckligtvis har Social- och hälsovårdsministeriet just bestämt att finansiera projekt i hela landet för att under universitetssjukhusens ledning se till att de nya metoderna tas i bruk och tillgången förbättras.

Vi hoppas att ministeriet och alla välfärdsområden kavlar upp ärmarna tillsammans med oss och vidareutvecklar och implementerar de nya tjänsterna i nationellt samarbete.