Lån som lösning på klimatförändringen
Vi lånar upp så mycket pengar som vi behöver för att fixa klimatproblemet och de kommande generationerna får kompensera oss för att vi gjorde deras miljö bättre än den annars skulle ha blivit. Är det en rimlig och rättvis lösning?
FACKLITTERATUR
Magnus Linton (red): Klimat och moral Natur & Kultur 2021
Jag tittade på en direktsändning från det stora klimatmötet i Glasgow där representanter för världens länder en efter en ställde sig vid podiet och höll ett anförande om klimatkrisen och vad hens land har gjort eller kommer att göra åt den.
Alla talare började med att understryka (och överdriva) hur bråttom det är att lösa problemet. Domedagsprofetior. Många sa att Glasgow är mänsklighetens sista chans att undvika en klimatkatastrof.
Bara Ungerns representant noterade lite surt att det har varit världens sista chans under alla klimatmöten som har hållits under de trettio år som man har bedrivit en internationell klimatpolitik.
Kanske andra påpekade samma sak? Jag vet inte för jag orkade inte höra på mer än en halv timme av detta.
Jag förstår varför Greta Thunberg beskriver sådana här tal som "bla bla bla".
Hur befriar man tankarna från stereotypierna?
Kan filosofin komma smygande snett bakifrån med nya, friska infallsvinklar?
Döva öron
En som tror det är Magnus Linton som är redaktör vid Institutet för framtidsstudier. Han har redigerat en bok som han kallar Klimat och moral – nio tankar om hettan. Den innehåller nio kapitel om olika aspekter av klimatkrisen, från det etiskt godtagbara (eller förkastliga) att skaffa barn till världen, till klimatförändringens tidsdimensioner och industriell djuruppfödning.
Om det sistnämnda problemet skriver Linton att de djuretiska frågorna avgjordes redan på 1970-talet inom "professionell filosofi". Ändå har köttkonsumtionen, "trots den mängd data om fatal klimatpåverkan som sedan dess lagts fram, mångdubblats i nästan alla samhällen".
Ja, så sorgligt är det att de professionella filosoferna talar för döva öron. Utvecklingen bestäms av politiker av det slag som samlades i Glasgow och förhandlade utan att ha läst böcker som Klimat och moral.
Lånelösning
Mest fäste jag mig vid en ovanligt fräsch, för att inte säga chockerande, uppsats skriven av John Broome som är professor i moralfilosofi i Oxford.
Han menar att klimatproblemet lätt kan lösas smärtfritt, utan några uppoffringar alls.
Resonemanget är att om vår generation investerar i klimatlösningar innebär det att de kommande generationerna får ett renare klimat. De borde vara tacksamma och kompensera oss för detta. Men hur? Genom lån. Vi lånar upp så mycket pengar som vi behöver för att fixa problemet och de kommande generationerna får betala av lånen. På det viset kompenserar de oss för att vi gjorde deras miljö bättre än den annars skulle ha blivit.
För att sköta det praktiska i den här affären borde vi grunda en Världsklimatbank med den existerande Världsbanken som modell.
Broome lovar att hans modell leder till "nolluppoffringar" – det kostar ingenting.
Ett villkor är förstås att det finns hur mycket pengar som helst. Och det finns det. Det bevisades av covid-19-krisen. När världens länder skulle blåsa liv i sina ekonomier efter att pandemin hade förlamat dem fanns det plötsligt inga gränser för hur mycket lån en stat kunde lyfta. Alla tidigare principer om sparsamhet och ansvarskännande ekonomi var som bortblåsta.
Jag försöker vänja mig vid tanken att de kommande generationerna är skyldiga oss kompensation för att vi inte förstör deras miljö så mycket som vi skulle kunna. Jag försöker fortfarande smälta tanken.
Ny svenska
Den här boken är skriven på modern svenska, vilket betyder att den innehåller mycket som är obegripligt för en som inte är bra på engelska.
Man "adresserar" ett problem. Det betyder inte att man skriver en adress på ett brev som innehåller lösningen på problemet, utan att man tar itu med det.
Man "kvalificerar" en argumentation.
Den globala uppvärmningen eller kolförbrukningen "peakar".
Men mitt favoritexempel på idiotisk nysvenska kommer från professor Folke Tersman som skriver "här kickar återigen argumenten för demokrati som jag tidigare varit inne på in".