Inte ens hälften av afghanerna kan läsa
AFGHANISTAN Ambassadråd Erik af Hällström konstaterar om Afghanistan (HBL, I dag-kolumnen 9.11) bland annat att landet är "fattigt, mycket fattigt". Jag tyckte det var lite vagt och kollade IMF:s statistik om bruttonationalprodukt per capita. För Afghanistan är det 2 000 dollar (PPP). Det är fattigt, minsann. Inte fattigast i världen, men det tycks faktiskt vara fattigast i hela Asien. Till och med Nepal klarar sig bättre (2 500 dollar). Ur denna synpunkt liknar Afghanistan mer ett afrikanskt land än ett asiatiskt: dess bnp per capita ligger mellan Malis och Rwandas.
Varför är Afghanistan så fattigt? En orsak kan vara befolkningen, eller snarare dess tillväxt. År 2001, vid början av den utländska invasionen, hade landet 21 miljoner invånare. Nu, 20 år senare, är det 40 miljoner. (Om Finland haft samma tillväxt, vore vi tio miljoner nu.)
Enklaste förklaringen för tillväxten är väl det höga fruktsamhetstalet: över fyra barn per afghansk kvinna. Det är högst i världen – välförstått, utanför Afrika.
Så en kris verkar oundviklig i dagens oroliga läge, om omvärlden inte hjälper till, eller inte tillåts hjälpa till. Å andra sidan kommer omvärlden inte alltid att vara redo att hjälpa till. På längre sikt behöver landet utvecklas mer eller mindre radikalt. Hur skall man, annars, ta hand om de 82 miljoner som beräknas vara befolkningen vid 2050?
En sekulär demokrati torde öka chanserna, eller åtminstone vara bättre än en kombination av religion och skjutvapen. Men kan den komma till stånd?
Jag vill framföra ett – förmodligen typiskt finskt – recept, undervisning. Det är väl ingen här som förnekar värdet av läskunnighet? Även i detta viktiga hänseende släpar Afghanistan efter: män – 55 procent, kvinnor – 30 procent. Oavsett kön – 43 procent (lågt även jämfört med Afrika). Med andra ord: mer än hälften av afghanerna kan inte läsa. Tänk på det. Ta gärna ett par minuter, om tid finns. Nej, jag vill inte påstå att ökad läskunnighet nödvändigtvis leder till fungerande, eller ens ökad, demokrati. Men å andra sidan kan jag inte ens föreställa mig en demokrati där majoriteten av medborgarna inte skulle vara kapabla att läsa.