Många amerikaner ser sin granne som en fiende
Oroväckande många amerikaner ser på sin granne som en existentiell fiende som vill nationen illa, skriver Juri von Bonsdorff i kommentaren.
Vid första anblicken är det frestande att intala sig själv att allt är väl igen i USA. Efter upprivande riksrättsprocesser, samhälleliga omvälvningar med massprotester på de amerikanska gatorna, en pandemi som sargat befolkningen och ekonomin, och ett omskakande kuppförsök har allting tett sig så lugnt och vanligt.
Joe Biden vill inte rubba de traditionella allianserna och han respekterar de demokratiska strukturerna. Kampen mot covid-19 har letts av vetenskapsmän, inte politiker. Kongressen lyckades till och med godkänna ett stort infrastrukturpaket med stöd från bägge partierna. Business as usual igen med andra ord?
Nej. Knappast. Jag befarar att det i stället handlar om lugnet före stormen. Bidens administration har gett USA en ny fasad. Locket har satts på, men under ytan sjuder det fortfarande. Eventuellt värre än tidigare.
Efter elfte september-attackerna kom nationen samman, såväl politiker som folket. Stormningen av Kapitolium var också en attack mot nationen, men en dylik enighet uppstod inte. I stället har försöken att tillsammans grundligt utreda vad som ledde till attacken urartat till ett politiskt spektakel där nyckelfigurer i Donald Trumps närmaste krets till och med trotsat kongressens auktoritet och vägrat vittna inför utredningsutskottet.
Politikernas fientlighet mot varandra och oförmåga att komma samman ens i en situation där demokratin bokstavligen är under attack är inte bara beklagligt utan också farligt. I stället för att signalera att nationen överlevt en hotande händelse och att det nu är dags att hitta en ny väg framåt, visar man att striden inte är över. Och det budskapet verkar folket vara sällsynt mottagligt för just nu.
En lång rad opinionsmätningar under hösten har visat alarmerande tendenser bland den amerikanska befolkningen.
En utfrågning som gjorts av University of Virginia Center for Politics visar att en klar majoritet av Trumps väljare sätter likhetstecken mellan demokrater och socialister medan en majoritet av Bidens väljare säger sig åtminstone delvis anse att det inte är någon större skillnad mellan republikaner och fascister.
En CNN-utfrågning visar i sin tur att över hälften av befolkningen anser det vara ganska eller till och med mycket troligt att förtroendevalda i framtiden kommer att ”lyckas kullkasta ett valresultat för att de förlorade.” Följaktligen har förtroendet för demokratiska val också minskat.
Nästan var femte amerikan, och nästan var tredje republikan, uppger i en utfrågning som genomförts av Public Religion Research Institute att nationens tillstånd är så dåligt att ”sanna patrioter kan vara tvungna att ta till våld för att rädda landet.”
I samma utfrågning tyckte var femte Trumpväljare och Bidenanhängare att det vore bättre om presidenten kunde strunta i demokratiska normer och strukturer som till exempel kongressen och rättsväsendet för att främja de egna prioriteringarna. Och fyra av tio Bidenanhängare och hälften av Trumpväljarna säger sig åtminstone delvis stödja tanken om att dela landet i två delar enligt politisk tillhörighet.
Oroväckande många amerikaner ser med andra ord på sin granne som en existentiell fiende som vill nationen illa. Dessa tankar lever i en miljö där förtroendet för politiska val minskar och våld betraktas som en acceptabel lösning. Det är de här attityderna som ledde mobben när den gick bärsärkagång i kongressen och det finns ingen orsak att tro att samma attityder inte ånyo kommer att resa sitt fula anlete med mera våld och oroligheter som följd.