Vi är gåvan

Det är julklappsdags. Men vad kan man ge till den som har allt? Eller till den som har ingenting? Hur vet man över huvud taget vad en annan människa har, önskar, behöver? Blir en nyttig gåva en lika stor besvikelse som barndomens mjuka? Är den filantropiska utled på sina getter och symaskiner i olika fattiga länder?

”Köp dig själv den julklapp som du önskar att någon annan hade köpt åt dig.” Denna jätteannons på det finlandssvenska köpcentrets vägg något år tillbaka har inte lämnat mig i fred. Vem är så ensam att inte en endaste människa vet om hens drömmar? Vem är så högfärdig att inget duger?

Vet människan själv ens vad den perfekta julklappen skulle vara?

Jag har tänkt på det här sedan dess och tycker att jag äntligen har hittat svaret. Nu vet jag vad varje människa vill ha – vare sig hen vet det själv eller inte. Hen behöver en människa. Dig, till exempel. Detsamma gäller dig, förstås. Du kan ge dig själv som en gåva till en människa. Och du kan ge den människan som gåva till dig själv. En relation, helt enkelt. Kärlek och respekt paketerad i dig.

Pandemin har åsamkat mycket ensamhet och ohälsa, i synnerhet hos de äldre, men även hos de mindre bemedlade, de sjuka, de med funktionshinder, de redan ofrivilligt ensamma. Det är sant, men inte hela sanningen.

På sina håll har hjälpen ökat, kontakterna mångfaldigats, nätverk förstärkts. Telefonluren har lyfts i stället för kaffekoppen. Soffhörnet har ersatts med promenad. Leendet upptäcks i ögonen när det göms bakom munskyddet. Vi har även lärt oss använda olika manicker och mackapärer för att låtsasträffas.

För inte är det riktigt detsamma som att krama, smeka, dansa. Men det duger.

Hur många gånger har vi inte utlyst slutet på pandemin, fått bekräftelse från högsta ort att nu skall vi ut och leva, avskaffa restriktionerna, leva normalt igen – bara för att bli besviken, gång på gång. Så småningom har vi tagit eget initiativ, slutat gnälla och spela offer. Vi väntar inte längre på pandemins slut för att återuppta gamla kontakter, nu bara på nya sätt. Vi låter inte livet svalna på sparlåga, utan blåser ny eld under nya kastruller. Låt dig väl smaka!

I ett och ett halvt år har vi blivit uppmuntrade och tilllåtna att ”använda vårt eget förnuft”. Bedöma hälsoriskerna själva, överväga behovet av skydd. Men vi skall inte glömma att inte bara använda huvudet, utan även hjärtat. Epidemin har inte dödat empatin. Ett klappande hjärta leder till bra julklappsval.

Det finns mycket man kan ge och göra. Du är behövd av någon, någonstans, fast du bor ensam. Du blir gladare av att vara behövd av någon, någonstans, fast du har släkt så det räcker.

Att hjälpa varandra är ett vetenskapligt beprövat sätt att bli lyckligare. Välj alltså den julklapp du själv vill få och vara. Otaliga organisationer och grupper välkomnar väldigt olika frivilliga. Dessa möten kan sedan bli julens stjärnskott, eller början till en varaktig vänskap. Tänd i år själv det ljus du inte vill vara förutan.