Räddningsväsendet tar itu med trakasserierna på arbetsplatsen
Det första steget för att motverka trakasserier i räddningsbranschen är att alla organisationer borde uppfylla de lagstadgade kraven. Brist på svenskspråkigt räddningsmanskap kan också försämra servicen på svenska.
Inrikesministeriet har publicerat en handlingsplan för jämställdhetsoch likabehandlingsfrågor i räddningsbranschen. I bakgrundsarbetet framkom en rad problem, från trakasserier till brister i representationen.
– Det största problemet är att branschens personal inte reflekterar befolkningen som man producerar tjänster för, säger Mira Leinonen, räddningsöverinspektör vid Regionförvaltningsverket i Södra Finland och räddningsväsendets jämställdhets- och likabehandlingssamordnare.
Räddningsbranschen är mycket mansdominerad, kvinnornas andel av de heltidsanställda är endast 13 procent. Det arbetar också väldigt få personer med invandrarbakgrund i branschen.
Enligt Leinonen är det nio år sedan Räddningsinstitutet ordnade utbildning av räddningsmanskap på svenska.
– Det kan till exempel avspegla sig i brister i servicen på svenska.
Det har också framkommit brister bland annat då det gäller utrustning för kvinnor.
– Brandstationerna är byggda med bara en användargrupp i åtanke.
Trakasserier måste åtgärdas
Bakgrundsutredningen visar också att det förekommer trakasserier. Det har också diskuterats offentligt bland annat efter att Instagramkontot emergencyservicestoo började dela berättelser om trakasserier.
– Att frågan har nått offentligheten är ingen överraskning med tanke på resultaten i utredningen. I det här skedet har vi inte uppgifter om hur utbredda problemen är, men i våra data framkom redan att det sker i sådan utsträckning att man måste ta itu med det direkt.
Leinonen säger att man behöver poängtera att det råder nolltolerans mot trakasserier och att man måste se till att kanalerna för att anmäla problem är i skick.
– Nu gör vi en nationell utredning för att få en heltäckande lägesbild.
38 åtgärder
I handlingsplanen listas 38 åtgärder få att få bukt med brister och förebygga problem. Bland annat ska räddningsbranschen följa jämställdhetslagen och se till att ledningsgrupperna har en jämn representation av kvinnor och män. Organisationer som förutsätts göra en jämställdhetsplan ska också verkligen göra en sådan. Åtgärderna inkluderar också stöd, resurser, utbildning och utrustning som lämpar sig för kvinnor. Räddningsorganisationerna ska också utse personer med ansvar för likabehandling.
– Det handlar främst om målsättningar på lång sikt. Det finns åtgärder som kan genomföras genast, men en del behöver utredas vidare. Det är klart att alla lagstadgade krav måste vara i skick, säger Leinonen.
Betyder det att lagen i nuläget inte uppfylls? – Inte i hela landet. Vi har 22 räddningsverk och en del uppfyller kraven, medan andra har brister.
Enligt Leinonen måste alla räddningsverk bland annat göra upp en jämställdhets- och likabehandlingsplan innan Räddningsväsendet flyttas över till att lyda under välfärdsområdena i samband med vårdreformen. Av organisationerna saknar 40 procent en sådan plan.
– Likabehandling ses ofta som en fråga som bara gäller minoriteter eller kvinnor, men jag tror att den här handlingsplanen kan hjälpa att förbättra välbefinnandet inom hela branschen. Det kan också förbättra tjänsterna för samhället som faktiskt står för lönerna.