”Jag är en oliktänkare”
Svenska Litteratursällskapets Fredrik Pacius-pris tilldelas i år tonsättaren och musikern Eero Hämeenniemi. – Jag är mycket glad över priset. Jag upplever mig själv som en oliktänkare och gör musik på ett lite annat sätt.
I motiveringen heter det att Eero Hämeenniemi med utgångspunkt i den västerländska modernismen i sitt tonspråk har integrerat den sydindiska klassiska musikens idiom, både kompositionstekniskt och i samverkan med karnatiska musiker. Hans dialogiska musiksyn utsträcker sig också till jazzens och improvisationens domäner.
– Jag är mycket glad över priset. Jag upplever mig själv som en oliktänkare och gör musik på ett lite annat sätt. Det glädjer mig att det fått uppmärksamhet som ett erkännande för ett jobb över kulturgränserna, säger Hämeenniemi.
Eero Hämeenniemi är inte bara tonsättare och musiker. Han är också författare och jobbar som docent inom komposition vid Sibelius-Akademin.
– Jag är aktiv, men jag kan inte göra allt samtidigt. Jag gör en sak i taget. Nu skriver jag en bok som ges ut i vår och efter det börjar jag komponera igen. Jag har märkt att de olika saker jag håller på med ger föda åt varandra. Kompositören inspirerar författaren och tvärtom. I det bokprojekt jag håller på med deltar många musiker och det är stimulerande.
Hämeenniemis bok handlar om de som gjort musik, men som stått utanför samhället.
– Boken handlar om personer som finns i samhället, men vars liv är begränsade. Det gäller nunnor, kurtisaner och judiska musiker. Det är grupper som starkt påverkat kulturlivet i Venedig, även om de haft begränsningar. Till exempel kompositören och violinisten Salomone Rossi är i en central roll. Jag har nyligen återvänt från Venedig där jag bland annat fick tillträde till de stängda synagogorna, säger Eero Hämeenniemi.
Italien är något av ett andra hemland för Hämeenniemi. För honom är den finländska vintern svår eftersom han inte åker längdskidor eller spelar ishockey. Nu har han hittat sitt smultronställe i Palermo på Sicilien där det enligt honom finns en värme och öppenhet som han uppskattar.
– Jag hittar inget i den finländska vintern som ger möjligheter för mig. Jag har bott flera vintrar i södra Indien, men jag tänkte att det skulle vara roligt att hitta en plats i Europa att bo på under vintermånaderna. Jag ville till ett sydligt EU-land för att slippa byråkratin och till ett land där jag kan tala ett språk jag kan. Det fanns tre alternativ: Valletta på Malta samt Neapel och Palermo i Italien. Valletta är ingen kulturstad. Neapel är kanske lite för häftigt för mig så det blev Palermo. Jag hittade ett bra boende i en kultursläkts hus. Jag trivs där eftersom vädret och maten är bättre än i Finland, säger Hämeenniemi.
Fredrik Pacius-priset är på 15 000 euro.