Släng dig i väggen, Steffi Graf!
King Richard är dramat om tennissystrarna Venus och Serena Williams pådrivande pappa Richard. Det är den mest amerikanska av berättelser där den som bara vågar tro på sina drömmar kan bli bäst i världen, även två svarta systrar i den vitaste av sporter.
DRAMA/IDROTT
King Richard
★★★☆☆
Regi: Reinaldo Marcus Green. Manus: Zach Baylin. Foto: Robert Elswit. I rollerna: Will Smith, Aunjanue Ellis, Jon Bernthal, Saniyya Sidney. 145 min. F12
Man behöver inte vara en baddare på tennis för att känna till systrarna Williams, Venus och Serena. Säg den grand slam-turnering som dessa inte lämnat i ett segertåg.
Fast nu handlar King Richard av Reinaldo Marcus Green inte om de stora pokalerna, US Open eller center court i Wimbledon. Nej, här är det fråga om barndomen och tonåren som om något präglades av ”kung” Richard (Will Smith), deras pappa, herren i huset.
Sedan unga år har han drillat Venus (Saniyya Sidney) och lillasyster Serena (Demi Singleton), de två mest begåvade i en syskonskara på fem flickebarn. Det säger sig självt att jobbet inte tar slut i första hand men Richard Williams är fast besluten att uppfostra mästare, kosta vad det kosta vill.
Och kostar gör det, i en miljö – Compton i Los Angeles, blåljusens förlovade förort – där man inte ska sticka ut, göra sina läxor eller nå framgång på laglig väg. Även i övrigt finns här ett pris att betala, inte minst för syskonen Williams som förväntas vara bäst på allting de gör. Lagom bra duger bara inte, glöm det.
Snacka om sannsaga
Och se, så småningom bär träningspassen resultat, när Richard lyckas engagera Pete Sampras och John McEnroes gamla tränare, Paul Cohen (Tony Goldwyn). Han får i första hand upp ögonen för Venus och följaktligen är det upp till fru Williams (Aunjanue Ellis) att jobba vidare med Serena.
I tur står nu juniorturneringar där Venus går från klarhet till klarhet, varför även sponsorerna hakar på. Men det fungerar inte för farsgubben, nix. Han har nämligen en plan som går ut på att inte slita ut tjejerna i förtid. Dessutom är han övertygad om att bildning, språkkunskaper och kyrkbänken är minst lika viktiga.
Med facit i hand kan man sluta sig till att King Richard är den mest amerikanska av berättelser. En sannsaga som låter förstå att den som vågar tro på sina drömmar kan bli bäst i världen, om så i den vita sporten där färgskalan – med undantag för en Arthur Ashe – länge var i blekaste laget.
Går sin egen väg
Och som sagt finns det andra intressanta aspekter – sett ur juniorträningssynpunkt. Där den samlade tennisexpertisen menar att vägen till framgång går via turneringscirkusen – som i fallet med strulpetronellan Jennifer Capriati – hävdar R. Williams att det finns andra stigar.
Och det låter väl sympatiskt, det här med att gå sin egen väg. Att det sker i sällskap av Will Smith som här plockar fram sitt mest taggade jag och ackompanjeras av unga begåvade Saniyya Sidney bara bidrar till intresset.
Men visst blir man lite mörkrädd i en era av övergrepp och skumma fadersfigurer – jämför med fallet Britney Spears – som mest av allt framstår som översittare.
Å andra sidan: kanske Richard Williams har en poäng när han i en intervju hävdar att ”alla tennisföräldrar borde skjutas”. Gå på en juniormatch i vilken som helst sport och du kan bli pinsamt berörd av hur en del föräldrar beter sig.
❞ Även i övrigt finns här ett pris att betala, inte minst för syskonen Williams som förväntas vara bäst på allting de gör. Lagom bra duger bara inte, glöm det.