”Novent" stavas Netflix b-julfilmer och dyra kalendrar för vuxna

Begreppet ”novent” är överallt i år. Bloggare, familjer och företag pratar alla om hur de inlett den förlängda julhögtiden genom att redan i november lägga upp julstjärnor, baka pepparkakor eller välja ut årets jultextilier. För julälskare tycks novent vara en enkel ursäkt för att få in mer ljus i senhöstmörkret. Uttrycket normaliserar kardemummadoftande drinkar och lyssnande på White Christmas innan lillajul.

Jag kan verkligen förstå anledningarna till detta tidiga firande. Själv har jag redan bakat saffransbullar, sett på Ensam hemma och beställt något som kallas ”adventsmys”, det vill säga recept och ingredienser till årets julgodisbak.

Jag har inte minst väntat på Netflix årliga julfilmer. Sedan ett antal år tillbaka släpper strömningstjänsten nämligen flera julfilmer varje år, med mer eller mindre kreativa titlar såsom A Christmas prince, Holidate och Let it snow. Samtliga är skrala b-filmer, med förutsägbara händelseförlopp, mestadels okända skådespelare och klyschiga manus. Ändå konsumerar jag dem på löpande band. Jag har sett alla uppföljare, vissa av dem flera gånger.

Med tanke på hur många julfilmer Netflix årligen producerar är det tydligt att vi är många som tittar. Netflix avslöjar inte antalet visningar, men två av årets nysläppta filmer låg högt på sajtens topp 10-lista i Sverige under förra helgen. Och Netflix skulle knappast producera Princess switch 3 om föregångarna inte hade inkasserat bra.

Netflix taktik att betala för att minst en kändare skådespelare medverkar i julfilmerna verkar således löna sig. Även om Vanessa Hudgens, Elizabeth Hurley och Nina Dobrev inte är några toppnamn är de tillräckligt kända för att jag som tittare ska känna en koppling till dem och deras filmer. Ändå kvarstår frågan varför Netflix inte satsar på en enda mer kvalitativ julfilm – och varför jag som konsument inte efterfrågar sådana mer?

Den andra noventtrenden som trätt fram under de senaste åren är julkalendrar för vuxna. I dag hittar du julkalendrar som innehåller allt från skönhetsprodukter och alkoholdrycker till tesorter och sexleksaker.

Själv ville jag i år ha en proseccokalender. Den visade sig dock ha tagit slut, vilket många av de populära kalendrarna gör kort efter att de släpps. I retrospektiv var det tur, för varför skulle jag egentligen köpa en kalender med 24 små proseccoflaskor för 100 euro? Jag hade knappast tänkt dricka en miniflaska varje dag, utan lockades snarare av det barnsliga nöjet i att varje dag få en liten present.

Men det är någonstans där, bland reklamen för de bästa vuxenkalendrarna och alla trailrar för kassa julfilmer, som skon börjar klämma rejält. Hur trevligt det än är att fira jul tidigare blir novent främst en anledning att konsumera mer – och framför allt sämre – saker.

Med tanke på klimatkrisen är det svårt att försvara varför man ska få 24 olika hudkrämer i små plastförpackningar. Jag behöver heller inte nya sammetsröda kuddfodral till soffan eller en ny ullpläd med julmotiv, som nu för tiden börjar marknadsföras redan i oktober.

Novent kan vara roligt, mysigt och ett bra sätt att bryta mörkret. Men samtidigt är det oroväckande att vuxna människor agerar som små barn och exempelvis öppnar alla kalenderluckor långt innan första december och sedan klagar på att produkterna de fick inte kom i större storlek. Julkalendrar lämpar sig bättre för barn som inte vet hur man gör en reklamation när chokladen inte smakar som Fazers.

Vuxna är, ur det perspektivet, kanske för omogna för att börja fira jul redan i november. Och företagen är alldeles för sluga.

”Hur trevligt det än är att fira jul tidigare blir novent främst en anledning att konsumera mer – och framför allt sämre – saker.”

ANNA LILLKUNG

Musikjournalist