Stilistiskt optimal provkarta för sinfoniettamusiker in spe
Sibelius-Akademins konsert med Sakari Oramos program för läroinrättningens sinfonietta var en nära nog optimal provkarta på stycken av den typ som kan komma emot i yrkeslivet.
Sibelius-Akademins sinfonietta.
Dirigent: Sakari Oramo. Solist: Chiang Yung-Yuan, klarinett. Haydn, Narbutaitė, Copland, Ligeti. Tempelplatsens kyrka 14.11.
Ett centralt syfte med Sibelius-Akademins orkesterkonserter är självfallet att studerandena skall få pröva vingarna inom så olika slags repertoar som möjligt och det av dirigentutbildningens professor, Sakari Oramo, sammanställda programmet för läroinrättningens sinfonietta var en nära nog optimal provkarta på stycken av den typ som kan komma emot i yrkeslivet.
Sinfonietta, som ensemblestorleken mellan kammar- och symfoniorkester brukar kallas, är givetvis den ideala sammansättningen för den wienklassiska repertoaren och Joseph Haydns symfoni nr 22, Filosofen, klingade fräscht och lagom transparent medelst en begränsad mängd stråkar. De engelska hornen, som Haydn här överraskar sin publik med, ljöd även så läckert i öppningsadagiots finurliga dialog med valthornen.
György Ligetis Concert Românesc från 1951 är åter ett folkloristiskt fyrverkeri av det mer uppsluppna slaget och här gäller det sannerligen att hålla tungan rätt i mun i de rytmiskt sprakande passagerna. Oramo eldade duktigt på brasan, musikerna hängde föredömligt väl med i svängarna och återigen får valthornsgruppen en eloge för sitt flexibla spel.
Sköna klarinettklanger
Litauiska Onutė Narbutaitės (f. 1956) Metabole (1992) är ett säreget klingande stycke, där en typisk baltisk meditativitet slår följe med modernistiska ingredienser inom ramen för en harmoniskt nog så intrikat sats. Uttrycket tycktes passa ungdomarna som hand i handske och den solistiska cembalon, känsligt trakterad av Jasper Koekoek, förlänade helheten en spännande tilläggsfärg.
Det är svårt att tänka sig en mer skönt klingande musik än den långsamma, med en lagom mängd blå toner kryddade, första satsen i Aaron Coplands klarinettkonsert. Taiwanesiska Chiang Yung-Yuan har efter åtskilliga internationella tävlingsvinster och en konservatorieutbildning i Singapore landat vid Sibelius-Akademin som Harri Mäkis adept och förtrollade sin publik med ett i lika mån virtuost och sensitivt spel; så även i den exuberanta kadensen och halsbrytande finalen. En speciell begåvning, som vi ännu kommer att höra mycket av.
Utan att ha varit en fluga i taket under repetitionerna gav konserten intrycket att musikerna trivs förträffligt väl med att jobba tillsammans med den jovialt avslappnade och i just rätt mån bestämda Oramo. Som för övrigt spelat in Joonas Kokkonens orkesterproduktion och nu uppmärksammade 100-årsjubilaren med att som encore göra Adagio religioso ur Musik för stråkorkester. En stämningsfull avrundning på en inspirerande konsert.