”Europas mordhuvudstad” lyckades ta sig ut ur våldet
Staden kallades för ”Europas mordhuvudstad” 2005. Men Glasgow, som den senaste tiden stått i världens rampljus under klimatmötet, lyckades göra en helomvändning och tacklade våldet med drastiska metoder. Nu delar en av drivkrafterna bakom vändningen med s
Kravallpolisen står på rad med bistra ansikten. Runt omkring rider poliser på hästar. En helikopter hovrar ovanför. Det ligger spänning och nervositet i luften. Över hundra unga män lämnar minibussarna som kör fram till domstolshuset av sandsten och går mot rättssalen. Där ska de sitta och lyssna.
Dagen har planerats länge. Det är ett samarbete mellan polis och andra myndigheter i en stad som under början av 2000-talet haft den värsta mordstatistiken i Europa. Längs med Glasgows gator löper unga män amok med de vapen de kan få tag på – knivar, yxor och slagträn.
Många invånare lever i rädsla, föräldrar sörjer sina barn som mördats. På sjukhusen är personalen trött och överarbetad. Nu säger staden ”stopp”. Våldet måste få ett slut.
Våldsmän möter de drabbade
– Det var en tung dag, berättar läkaren Christine Goodall.
Hon var en av dem som talade i rättssalen under stadens första så kallade call-in med gängmedlemmarna 2008. Begreppet har importerats från USA. Det handlar om att gängmedlemmarna ska sitta och lyssna på dem som drabbats av eller arbetar med våldet.
Christine Goodall är kirurg som specialiserat sig på skador i ansiktet. När våldet var som värst i Glasgow arbetade hon på sjukhusen i staden.
– Varje natt kom någon in med skador som orsakats av gängvåldet, varje dag opererade vi någon som drabbats.
Då var Christine Goodall i början av sin karriär. Hon berättar att hon först såg den stora mängden allvarliga skador som en möjlighet att samla på sig erfarenhet. Men därefter blev det själadödande.
– Det här var möjligt att stoppa, det borde inte få hända. Killar som var så unga som 13 år kom in till sjukhuset med skador.
Eskalerat våld
Glasgows problem med gängvåld har funnits länge, men i början av
2000-talet skakades staden av våldet. Det fick FN att fastslå att Skottland hade en av de snabbast ökande mordfrekvenserna i världen. 2005 utnämnde Världshälsoorganisationen (WHO) staden till ”Europas mordhuvudstad”. Majoriteten av de 109 mord som bokfördes i Skottland 2006 skedde i eller i närheten av Glasgow.
Staden hade fått nog och under början av 2000-talet startades flera projekt som skulle stoppa våldet. 2005 grundades Skottlands Violence Reduction Unit – en polisenhet med mottot ”våldet går att stoppa, det är inte oundvikligt”.
Christine Goodall grundade ihop med andra läkare organisationen Medics Against Violence ett par år senare. Tillsammans har de olika projekten börjat få bukt med våldet och samtidigt fått världens medier att rikta blicken mot framgångssagan Glasgow.
Möten i rättssalen
Den berättelse som ofta lyfts upp är just den där första dagen, då gängmedlemmarna satt i rättsalen och lyssnade då läkare, poliser och mammor berättade om våldets konsekvenser. Sedan dess har flera så kallade call-ins hållits i Glasgow. Målet var att låta gängmedlemmarna förstå hur våldet påverkade staden.
– Vi visade grafiska bilder av skadorna och berättade om hur våldsoffren hindrade oss från att ta hand om andra patienter, berättar Christine Goodall.
Men dagarna i rättssalen är bara en bit av ett större pussel.
Våldet sprids som virus
Bakom framgången ligger nya metoder att se på gängvåld som tagits fram av två amerikanska akademiker – en kriminolog och en epidemiolog.
Det handlar om att se våldet som ett virus – något som den amerikanska epidemiologen Gary Slutkin insåg då han började placera ut skjutningar i Chicago på en karta. Slutkin hade länge arbetat med att stoppa aids i Afrika. Då han tittade på kartan över Chicago slogs han av tanken att våld sprids på samma sätt som smittosamma sjukdomar.
Både han och den amerikanska kriminologen David Kennedy argumenterade för att våldet måste stoppas genom att fokusera på folkhälsa.
Enligt Kennedy var gängen ett sätt för unga personer med en kaotisk uppväxt att få en familj. Våldet handlade ofta om hämnd eller om att försvara det egna området – inte alltså bara om droghandeln.
En del av folkhälsan
Fokuset på folkhälsa användes för att tackla gängvåldet i Boston under 1990-talet och importerades till Glasgow av brottspsykologen Karyn McCluskey som var en av initiativtagarna bakom polisens Violence Reduction Unit.
Det har beskrivits som en metod med både belöningar och straff. Staden drog i gång flera projekt som erbjöd gängmedlemmarna en väg ut.
Hjälporganisationer såg till att gängmedlemmarna fick åka gokart eller bestiga berg – i stället för att attackera varandra på gatan. Polisen gick samtidigt hårt åt våldet och lät gängmedlemmarna veta att de regelbundet skulle stoppas på gatan och att straffen de kunde vänta sig om de dömdes var långa.
Då Skottlands Violence Reduction Unit grundades 2005 låg antalet mord i Skottland på 137, antalet i Glasgow var 40 – högre än någon annanstans i landet. 2017 hade antalet mord i hela Skottland minskat till 62.
Erbjuder en väg ut
Arbetet fortsätter ännu i dag – bland annat i skolor och på sjukhusen.
Medics Against Violence har anställda på sjukhusen i Glasgow och i andra skotska städer. De vänder sig till personer som kommit till akuten på grund av våldet och erbjuder dem stöd och hjälp.
– Vi tar hand om dem efter att läkarna gjort sitt och arbetar med dem i drygt två månader. Vi ser till att de har mat, kläder och ett varmt hus och introducerar sedan dem till andra organisationer som kan hjälpa, säger Christine Goodall.
Det handlar alltså om att ge dem som drabbats av våldet en väg ut. Men också om att erbjuda hjälp så tidigt som möjligt. Medics Against Violence gör även skolbesök där Christine Goodall berättar för eleverna om de skador hon såg i sitt jobb på sjukhuset.
– Elever i områden där det finns mycket våld är särskilt intresserade, de hade redan sett så mycket.
Barnen kunde fråga henne sådant som: ”Hur känns det att berätta för en förälder att deras barn dött?”
Det är barn som från en väldigt ung ålder upplevt både våld, missbruk och andra sociala problem. Mycket av arbetet i Glasgow handlar om att stoppa våldet från att spridas – både i staden och mellan generationerna.
”Våldet grundar sig på rädsla”
Någon som vet hur det är att växa upp med våldet och sedan se hela livet präglas av det är Colin McGowan.
Han äger nu fotbollsklubben Hamilton Academical som ligger i staden Hamilton drygt en halvtimme sydost om Glasgow.
Det är många år sedan han lämnade både våldet och drogerna bakom sig. Han har nu vigt sitt liv åt att hjälpa andra. Fotbollsstadion är den enda i Storbritannien som ger gratis reklamplats till organisationer som ska hjälpa personer ur missburk. Colin
McGowan visar stolt upp skyltarna kring stadion för HBL.
I stadions konferensrum sitter Garry King och Kevin Walton som båda tillbringat stora delar av sitt liv inom gäng. Även de driver nu organisationer som hjälper unga män att hitta en väg ut. De hälsar på Colin McGowan med en stor björnkram.
Alla är övertygade om att det är rädslan som styr personer som sökt sig till gäng – och att nästan alla söker en väg ut.
– De är rädda och fulla av hat. Våldet grundar sig i rädsla, du måste attackera först för annars kanske det blir du som attackers, berättar Colin McGowan.
Garry King kommer från en familj som har djupa band till kriminella gäng kring Glasgow. Hans far arbetade för en av de stora gängledarna i staden. Hans väg in i gängvåldet började i åttaårsåldern.
– Det börjar med att man får små uppdrag och så vill man göra bättre i från sig, få beröm och klättra på karriärstegen inom gänget, berättar han.
Det handlade först som stölder eller att tända eld på något.
– Jag trodde att gänget skulle skydda mig och hjälpa mig, men i stället gjorde det motsatsen. Det fick mig att skada andra.
Kevin Walton från Liverpool visar upp ett stort vitt ärr på halsen, en av två gånger han varit nära döden. Han flyttade till Glasgow för att börja på nytt och även han lyfter upp rädslan.
– Jag var full av rädsla och länge verkade det inte finnas en väg ut.
De har svårt att beskriva hur det exakt gick till när de lämnade våldet och kriminaliteten. Däremot är det tydligt att de nu brinner för att hjälpa andra. De ger även uttryck för samma teori som drivit myndigheternas initiativ i Glasgow, att många söker sig till gäng för att de inte har någon trygg familj.
Deras organisationer erbjuder en plats för dem som vill ta sig ur gängvåldet att prata med andra som gått samma väg. Alla tre är involverade i tolvstegsprogrammet.
Det börjar med att man får små uppdrag och så vill man göra bättre ifrån sig få beröm och klättra på karriärstegen inom gänget.
Garry King tidigare gängmedlem som numera hjälper andra
En ”vi och de”-mentalitet
– Hoppet är att vi genom att berätta om våra erfarenheter kan göra vår lilla del för att hjälpa andra, säger Garry King.
Han och de andra är överens om att de som kan nå fram till många av gängmedlemmarna som söker en väg ut är personer som gått samma väg.
I Glasgow handlar det om gäng vars medlemmar är personer med vit och skotsk bakgrund. Men enligt Christine Goodall finns det ändå länkar till det våld som blossat upp på andra håll i Europa.
– Det finns en ”vi och de”-mentalitet. De som hör till gäng känner sig utanför samhället, de känner sig annorlunda.
Enligt Christine Goodall är det värsta man kan göra att strunta i problemen.
– Vi måste arbeta med personer i alla åldrar, vi måste arbeta med nya problem som uppstår, vi måste fortsätta. Annars kommer våldet tillbaka.
De är rädda och fulla av hat. Våldet grundar sig i rädsla, du måste attackera först för annars kanske det blir du som attackeras.
Colin McGowan tidigare gängmedlem som numera hjälper andra
■