Livet med lån som aldrig kan betalas
I den lilla boken Laman lapset ger journalisten Sanna Kajander-Ruuth röst åt nio människor som i sin barndom fick uppleva den materiella knappheten och emotionella ångesten i familjer som krossades av ”laman” på 1990-talet.
FACKLITTERATUR
Sanna Kajander-Ruuth: Laman lapset. Mitä meille tapahtui? Förlaget S & S 2021, 166 sidor.
Den ekonomiska depressionen i Finland under början av 1990-talet går till historien som en av de brantaste nedgångarna i något västligt industriland under tiden efter andra världskriget. Det fanns flera samverkande faktorer som ledde till att bottnen föll ur den finländska ekonomin: bytesbalansen drabbades av ett skenande underskott, penningpolitiken blev hängande vid den starka marken, Sovjethandeln kollapsade och bankernas lönsamhet rasade.
Rötterna till problemen fanns i 1980-talets fartblindhet med en avreglering av lånemarknaden, vars risker ingen omtalade för de kunder som gladeligen trott att de fått lån för billig ränta.
Då valutalånens risker realiserades efter att marken devalverades i november 1991 och växelkursen gjordes flytande ett år senare gick tusentals företag i konkurs, och otaliga var de borgenärer som fastnade i borgensskuldens fälla. Arbetslösheten steg som värst till 16,5 procent och nedskärningshyveln skar bland annat i arbetslöshetsersättningarna. Då även de sociala tjänsterna skars ned kunde de drabbade bli utan allt stöd.
Borgenslån till döden
I den lilla boken Laman lapset ger journalisten Sanna Kajander-Ruuth röst åt nio människor som i sin barndom fick uppleva den materiella knappheten och emotionella ångesten i familjer som krossades av ”laman”. (Även på svenska kallas 90-talsdepressionen i folkmun ofta för ”laman”.)
Ett typiskt händelseförlopp är att firman gick bra och det byggdes ett nytt egnahem, men sedan försvann firmans lönsamhet samtidigt som föräldrarna möttes av den bittra insikten att det aldrig kommer att finnas pengar att betala tillbaka lånen. En av de intervjuade personerna berättar om en farfar som blev tvungen att betala av borgenslånet ända till sin död 2018. I en del fall har de bittra känslorna mellan släktingar kunnat läkas och i andra fall har de blivit bestående.
Smaken och lukten av korvsås och sardinsmörgåsar är oförglömliga. En del föräldrar flydde till flaskan och även våld förekom. I skolan var det svårt att höra till dem som alltid gick i dåliga kläder och var hungrigare än andra på lunchrasten. De drabbade lämnades ensamma och det rådde en tystnadens kultur.
Enligt en undersökning av Institutet för hälsa och välfärd fick en stor del av depressionens barn ett svårt arv. Där finns psykiska problem och påfallande många anmärkningar i brottsregistret, och det hände att skolgången inte fortsatte efter grundskolan.
Allt var ändå inte dystert: det finns även berättelser om hur man inom familjen stödde varandra och fick hjälp av de sociala tjänsterna.
Misstagen
De som ställt upp på att intervjuas för Kajander-Ruuths bok hör till dem som klarat sig bättre och flera av dem har det som sitt yrke att uttrycka sig. Det finns med andra ord många det gått sämre för och som fortfarande har mycket svårt att tala om sina smärtsamma erfarenheter.
Kajander-Ruuth ger med hjälp av några intervjuade experter en utmärkt resumé i kort format av händelseförloppet under de dramatiska åren i början av 1990-talet. När hon gör sig till tolk för den emotionella biten av kriserfarenheterna blir det mer problematiskt. Det händer att hon i onödan benar ut sådant som mer än väl träder fram ur de intervjuades egna berättelser.
Laman lapset sammanfattar genom några personliga erfarenheter de misstag i krishanteringen som ofta påtalats. Nedskärningarna i förmåner och sociala tjänster ackumulerades i nacken på de redan utsatta. Bankerna kunde säga upp lån på löpande band trots att staten trädde till med ett tilltaget bankstöd. Många av konkurserna var onödiga.