Finns det en gemenskap att skapa

Ryssland har på något sätt överlämnats åt slumpen. Det finns ingen riktigt bestående struktur, som kunde styra landets utveckling.

FACKLITTERATUR Kristian Gerner: Ett imperiums sönderfall. En historia om det moderna Ryssland Historiska Media 2021

På arbetsbordet ligger för tillfället en hög utredningar kring framtida klimatpolitik och ett litet torn av böcker. Två böcker sticker ut lite från högens – för tillfället – huvudsakligen juridiskt sakliga torrhet. Det är Kristian Gerners Sovjetunionens skendöd och Carl J. Friedrichs Europe: An Emergent Nation?

Det är naturligtvis en tillfällighet, att de här böckerna just samma dag hamnade på arbetsbordet, men det ser nästan ut som en tanke. Gerner har under ett halvt sekel skrivit och beskrivit Sovjetunionen/ Ryssland både som forskare och aktualitetsskribent. Friedrich har en besvärligare bakgrundshistoria som vände i och med Hitlers maktövertagande. Han blev på Atlantens västra sida och har skrivit massor kring demokrati, konstitution och totalitära diktaturer. Det finns alltså beröringspunkter.

Titeln på Gerners bok är redan som sådan värd en eftertanke. Många av oss kommer ihåg vilka spefulla kommentarer Paavo Väyrynen råkade ut för i samband med sin doktorsavhandling. Paavo slog fast att Sovjetunionen alltid kommer att finnas där. Något senare upplöstes Sovjetunionen och doktorsavhandlingen blev ett virtuellt gatlopp för författaren. I Gerners mening hade Väyrynen alltså rätt – på sätt och vis.

Skendöden

Sovjetunionens skendöd är en kalejdoskopisk bok. Gerner försöker strukturera vår bild av grannlandet i öster genom att behandla sektorer: historien, kulturen, religionen, säkerhetstjänsten. Och Putin.

Om man vill hårdra det skendöda i Ryssland, kunde man nästan säga att Gerner pekar på att tsarernas Ryssland också var skendött. Det har återkallats till livet utifrån putinismens behov av en nationalistisk identitet efter sovjetmänniskan och det mångnationella sovjetväldets upplösning. Den skendöden manifesteras genom arméns återupplivade tsartida insignier.

En speciell eloge förtjänar Gerner för kapitlet om Belarus. Han beskriver ett land berövat på sin historia, ett land delat också i Polens delningar, ett land som värre än någon annan del av Europa utsattes för andra världskrigets alla tänkbara och otänkbara utrotningar.

Nätkassen

Sen kan Rysslandsnördar eventuellt vara av olika åsikt om en del formuleringar. Jag fäste mig naturligtvis vid beskrivningen av Aleksandr Blok, som bättre än någon annan har beskrivit den ryska revolutionens tragedi i diktcykeln De tolv. Det är tillfälligheternas hänsynslösa framfart, slumpen, som styr landets historia.

Också det tar Gerner upp i begreppet avoska, den sovjetiska nätkassen. Varje överlevnadsvillig sovjetmedborgare bar med sig nätkassen ifall det skulle finnas någonting som man av en slump (авось – avos) kunde köpa i en butik.

Ryssland har på något sätt överlämnats åt slumpen. Det finns ingen riktigt bestående struktur, som kunde styra landets utveckling. Det är som om själva ödet hade gett åt Ryssland en avoska i vilken den samhälleliga utvecklingens ryck samlas. Själva ödet gav åt mig är samtidigt också den inledande raden i en dikt av Aleksandr Blok.

Glädjen

Och det är i den här uppfattningen om den ryska historien som tillfälligheternas samlande nätkass Carl Friedrichs bok fungerar som en kontrapunkt till Gerners skendöda Sovjetstat.

Friedrich går igenom de stora samhällsklassernas roll i det europeiska bygget. Här har klasser, organisationer och individer en roll. De bygger med varierande framgång upp ett medborgarsamhälle som demokratins fundament. Och för att understryka det finns det i bokens inledning ett Shakespeare-citat: things won are done; joy's soul lies in the doing. Själens glädje ligger i att göra. Medborgarsamhällets glädje ligger i att få göra.

Vilket Sovjet- och Rysslandsmedborgaren inte får.