Lagar skrivs om när fler kör privat i rymden

Gamla raketdelar och annat rymdskrot i växande mängd. Satelliter som trängs i omloppsbanorna. Snart kanske turistresor för gemene man.

Klart det behövs lite ordning och reda i rymden. I Finland trädde en ny rymdlag i kraft 2018 och i Sverige utreds just nu en ny rymdlag.

Den 10 februari 2009. Den amerikanska satelliten Iridium 33 färdas på sin polära bana, 780 kilometer från jorden.

På samma höjd går den uttjänta, ryska satelliten Kosmos 2251.

Båda rymdfarkosterna väger hundratals kilo, Kosmos 2251 nästan ett ton. De rusar fram i uppskattningsvis 35 000 kilometer i timmen när deras omloppsbanor plötsligt korsas ovanför norra Sibirien. Smällen är oundviklig och monumental. Den första, stora krocken mellan två rymdfarkoster är ett faktum.

Satellitkrocken pekar på behovet av ett mer detaljerat regelverk för rymdverksamhet. De konventioner som slöts i rymdålderns inledning räcker helt enkelt inte längre.

Trångt där uppe

Sedan den första satelliten, Sputnik 1, sköts upp har mer än 12 000 satelliter lagts i omloppsbana runt jorden. 7 600 befinner sig fortfarande i rymden, varav 4 700 i bruk. Och fler blir det, i takt med att nya, omfattande satellitprojekt genomförs. Och eftersom satelliterna behöver befinna sig på ett visst avstånd från jorden för att göra nytta börjar det bli trångt, med rymdmått mätt.

Den annalkande trafikstockningen påverkar alla. Satelliterna

förser inte bara forskare, meteorologer och militärer med bilder och data för analyser, planering och spaning. I svårtillgängliga eller outvecklade områden är satelliter en förutsättning för internetuppkoppling och telefoni. Och vem som helst som använder kartfunktioner med positionering i sin mobil, kanske i en banal jakt på närmaste bensinmack, gör ju det tack vare satelliter.

Om du äter bröd använder du rymdteknologi indirekt, eftersom EU:s jordbruksstöd monitoreras helt genom rymdteknik, tar rymdrättsexperten Katrin Nyman Metcalf, adjungerad professor vid Tallinns universitet, som ytterligare ett exempel.

Så hur hålla ordning på all rymdtrafik?

– Det pratas nu om trafikregler för rymden, i form av licenser för uppskjutning. Det är på det sättet man kan kontrollera att det inte blir för trångt. Samhället är ju helt beroende av att satelliter kan skjutas upp utan att krocka och utan att inkräkta på andras positioner, säger Nyman Metcalf.

Till kyrkogården

Runt jorden cirklar också rester av tidigare farkoster i form av oräkneliga mängder småskräp och tiotusentals skrotbitar av större storlek, från en decimeter och uppåt. Med tanke på den fart de håller kan även en ganska liten skrotbit ställa till med förödelse.

– Rymdskrotet är både ett miljöoch ett säkerhetsproblem. Med mer och mer skrot blir det mindre plats kvar för de rymdaktiviteter som behövs. Det finns riktlinjer om hur skrot ska hanteras, men några bindande regler finns inte. Det har varit svårt att få stater att komma överens om regler, så det som sker nu är tack vare riktlinjer, konstaterar Karin Nyman Metcalf.

Enligt riktlinjerna ska uttjänta satelliter puttas ned så att de brinner upp i atmosfären, eller förpassas till en kyrkogårdsbana, det vill säga en högre omloppsbana där de inte är i vägen för de aktiva satelliterna.

Förr eller senare behövs dock en storstädning. Den europeiska rymdstyrelsen Esa ligger långt framme i planerna på att skicka upp en specialkonstruerad skrotsamlarfarkost, Clearspace-1, men även om projektet skulle lyckas måste fler insatser till.

Samhället är ju helt beroende av att satelliter kan skjutas upp utan att krocka och utan att inkräkta på andras positioner. Katrin Nyman Metcalf Adjungerad professor Tallinns universitet