Ankdammens igenslamning till mediekärr

Slammar ankdammen igen? Följer man med mediedebatten verkar det i alla fall som om Svenskfinlands existens (igen) står på spel. Just nu handlar oron inte om fortplantning, utan om mediedöden. Det vill säga det faktum att de finlandssvenska medierna tycks tyna bort utan ens en axelryckning från allmänheten. Ursäkta jargongen, men det verkar finnas en viss boomer-logik i spel här, där en spännande nydaning porträtteras som samhällets undergång. En bitterhet över tidens respektlöshet blir allt tydligare.

I tonåren lusläste jag HBL och de olika finlandssvenska kulturtidskrifter mina föräldrar prenumererade på. Det fanns en inbiten trygg ritualism i att läsa morgontidningen, från de stora nyheterna till serierna. De gamla goda dagarna! Det man läste i tidningen på morgonen och såg på Yle-nyheterna 20.30 var sanningen helt enkelt. I brist på konkurrens och tack vare ett allmänt lugnare informationsflöde var journalismen då även djupare, bredare och objektivare.

Vad är då gammelmediernas roll i dag? Religiöst upprepar man självförhärligande idéer om ”kvalitetsjournalistik” för att man skriver under ett anrikt varumärke som en gång i tiderna hade slagkraft. Men tyvärr är man i dag i ökande grad vakthund i bemärkelsen portvakt. Folk har nu för tiden tillgång till samma källmaterial som journalisterna vilket gör att man frågar sig varför någon skulle betala för att få en färdigtuggad version av det man redan själv kan ta reda på? Dessutom blir det allt mera uppenbart när narrativet och verkligheten inte korrelerar.

Jag sörjer ändå uppriktigt nedgången av nationella och finlandssvenska institutioner som Stockmann, Yle eller HBL. Men samtidigt bottnar sorgen i en nostalgi för en tid och en produkt som inte längre existerar. För det medierna i grunden gruvar sig över är bristen på respekt för de anrika mediehusen och journalistens yrkeskompetens. Varför skulle man annars opponera sig mot den betydligt vidare mediala demokrati och åsiktsfrihet den digitala världen erbjuder? Medierna är helt enkelt oroade över att den egna maktpositionen och kontrollen över informationsflödet urholkas.

Problemet är inte att gammelmedierna är för seriösa, utan att de i sina reaktioner blivit oseriösa. Sensationalism, ytlighet och dogmatik är vardagsmat, likaså rubriker som inleds med ordet ”därför” eller ”7 orsaker till att ...”. Alla medier som utgår ifrån klicks i stället för substans är dömda till irrelevans. Folk blir allt mera intresserade av längre, djupare och mera kritiska analyser. Därför kan timslånga podcaster ha miljontals lyssnare medan nya medieplattformer och fria skribenter opererar med helt andra ekonomiska modeller och innehållsmässigt djup än gammelmedierna.

Medier kommer och går. Många var ilskna även när tryckpressen, radion och tv:n uppfanns, men vi kom över även dessa traumatiska händelser. I de flesta fall är anpassning en god strategi. I mycket är det 1900-talets dödsryckningar vi iakttar, och nu gäller det att skapa någonting bättre för det kommande århundradet. Är man missnöjd kan man väl själv bygga något nytt?

"Många var ilskna även när tryckpressen, radion och tv:n uppfanns, men vi kom över även dessa traumatiska händelser."

NICOLAS VON KRAEMER

är historiker.