Trafikljusen skapar ett modernare Tyskland
Röda socialdemokraterna SPD, gula liberalerna FDP och De gröna har kommit överens om ett regeringsprogram. Det blir en för Tyskland helt ny koalition, en trafikljusregering. Men utmaningarna är många och trots trafikljusen kan det bli politiska trafikstockningar.
300 politiker uppges ha suttit i intensiva förhandlingar i några veckor och i onsdags kunde ett program för Tysklands nästa regering presenteras. Att regeringsförhandlingarna kunde avklaras på bara två månader måste ses som en framgång för kommande förbundskanslern Olaf Scholz (SPD) och en fördel inför det egentliga arbetet. Efter föregående förbundsdagsval krävdes förhandlingar i ett halvt år.
Nästa vecka ska partierna i den tilltänkta nya regeringen välsigna regeringsprogrammet. De Gröna låter sina partimedlemmar rösta digitalt om saken, medan SPD och FDP ordnar extrainkallade partikongresser. Därefter är det dags för Angela Merkel och Kristdemokraterna att efter 16 år vid makten maka på sig och ge plats åt Olaf Scholz och hans Socialdemokrater som tillsammans med De Gröna och liberala Fridemokraterna ska styra Tyskland. Om och när regeringsprogrammet godkänts av alla partier så kunde Olaf Scholz av förbundsdagen väljas till ny tysk kansler den sjätte december.
Hur framgångsrikt och rikt Tyskland än är så kan man inte kalla det tyska samhället modernt. Det ska den nya regeringen nu rätta till. En av ledstjärnorna blir att modernisera landet. Det krävs såväl ett digitalt språng som ett aktivt klimattänk i alla reformer som vidtas.
Den första stora uppgiften för den nya regeringen blir i alla fall att få bukt med den på nytt skenande coronapandemin.
Det finns tydliga stänk av såväl rött som gult som grönt i regeringsprogrammet. Bland de röda inslagen kan nämnas en höjning av minimilönen och ett massivt socialt bostadsprojekt. Det gula inslaget syns bland annat i att varken inkomst- eller företagsskatter ska höjas. Grönt ljus lyser igenom en stor del av den nästan 180 sidor digra texten. Det finns ett ambitiöst program för en övergång från fossilt bränsle till förnybart och klimatvänligt. Bland annat ska kolkraften fasas ut till år 2030. En sänkning av rösträttsåldern till 16 år är såväl i De Grönas som i liberalernas intresse eftersom de har många unga anhängare.
Alla koalitionspartier får tunga ministerposter. Scholz blir förbundskansler, medan FDP:s ledare Christian Lindner efterträder honom som Tysklands nästa finansminister. De Grönas ena ledare Annalena Baerbock blir sannolikt utrikesminister och hennes parhäst Robert Habeck vicekansler och tung minister för ekonomi och klimat.
Baerbock som utrikesminister blir intressant. Hon har bland annat ställt sig kritisk till gasledningen Nord Stream 2 och intagit en tuff hållning till både Kina och Ryssland. Men det har varit hennes och partiets linje, som Tysklands utrikesminister kan hon inte vara en frifräsare utan måste sälla sig till hela regeringens linje.
De satsningar som nu nämns i regeringsprogrammet kräver stora finansiella insatser. Det är sannolikt fråga om så stora summor att Tyskland kan tvingas tänka om också i sin disciplinerade inställning till lån. Det kan skapa gnissel mellan de mer kamreraktiga liberalerna med partiledaren Lindner i spetsen som finansminister och de övriga partierna.
Då ett land av Tysklands storlek gör stora satsningar gynnar det även andra EU-länder.
Tyskland har som största ekonomiska makt, folkrikaste medlemsland och styrt av erfarna Angela Merkel varit den givna ledaren i europeisk politik. Scholz anses av många som en Merkel 2.0 och borde ha alla förutsättningar till att ta över ledarskapet också inom EU. Regeringsprogrammet slår även fast att Tysklands intressen borde utgå från Europas. Det är bra, liksom även en skrivning om att EU bör ta en tuffare hållning till att rättsstatsprinciperna följs av alla medlemsländer.
Scholz är i alla fall ny som kansler och utmanas inte minst av Frankrikes president Emmanuel Macron som från sin första dag som Frankrikes ledare också har betonat hela EU och Europa som maktfaktor i världen. I veckan har han dessutom försäkrat sig om en stärkt position genom att sluta en pakt med Italien.
Macron är i alla fall de närmaste månaderna fullt sysselsatt av valrörelsen inför presidentvalet i april. Om han inte lyckas bli omvald har han inte heller något att skaffa som europeisk ledare.
För EU:s och även Finlands del är det en fördel om en stark tysk-fransk axel kommer att fungera även med Scholz som ny kansler. Ingen vinner på att Tyskland börjar dra åt ett håll medan Frankrike, Italien och resten av Sydeuropa drar åt ett annat.