Dacia Duster, varför inte?
Efter den senaste tidens excesser med superbilar på de här sidorna är det tid att komma ner på markytan igen med förnyade Dacia Duster, som enligt statistiken faktiskt är Finlands mest körda personbil räknat enligt hur mycket varje såld bil kör i medeltal
Jag måste erkänna att jag 2015 hade fyrhjulsdrivna Dacia Duster som ett alternativ när familjens trotjänare Ford Mondeo skulle bytas ut. I bakgrunden låg en provkörning i riktigt besvärlig terräng i Sverige med en fyrhjulsdriven version något år tidigare.
Bilens offroadegenskaper övertygade men på motorväg och snabba landsvägar var bilen hopplöst högljudd och hade mediokra köregenskaper. Då inte heller det slätstrukna utseendet gjorde intryck blev det inget av köpet.
Nya tider, nya tankar
År 2018 började en ny generation av Duster rulla på de finska vägarna och då kändes designen redan betydligt modernare samtidigt som bilen tekniskt tog ett stort steg framåt.
Den här hösten kom en version som genomgått ett ansiktslyft i väntan på en helt ny Duster om några år. En nyhet är att bilen nu fås med dubbelkopplingslåda, men då bara som framhjulsdriven med en 150 hästkrafters bensinmotor. De andra framhjulsdrivna motoralternativen är bensinmotorer på 90 och 130 hk parade ihop med en sexportad manuell växel. Också de fyrhjulsdrivna versionerna är manuellt växlade, antingen med motorn på 150 hk eller en diesel på 115 hk.
Prisintervallet på de manuellt växlade framhjulsdrivna bilarna är mellan 17 800 och 21 400 euro medan provkörda TCe 150 Prestige med dubbelkopplingsautomat kostar 24 400 euro. De fyrhjulsdrivna versionerna kostar beroende på utrustningsnivå 22 800–24 400 euro. Superbillig kan bilen alltså inte sägas vara.
Bilen är till interiören snällt sagt praktisk och avskalad, vilket innebär en väldigt plastig inredning med gjutna plastblock. Å andra sidan hördes inte heller några biljud i kupén. Trots att luftventilerna precis som i Mercedes-Benz är runda och till antalet fem stycken, är kvalitetsintrycket i en annan sfär.
Hyfsad ljudnivå
På landsväg och motorväg är bilen överraskande tystlåten och lättkörd. Förbikörande bilar hörs bra in men motorn och vägen hörs överraskande avlägset. Friktionsdäcken kan vara en delförklaring till att ljudnivån i den färskaste Dusterversionen känns acceptabelt låg, faktiskt så låg att det inte borde avskräcka potentiella köpare, även om motorljudet har en störande frekvens. Motorn gick på ganska låga 2 400 varv vid 120 km/h vilket är en delförklaring till att ljudnivån i alla fall är hyfsad.
Den turboladdade, moderna bensinmotorn på 150 hk, signerad Renault, har i sig bra effekt men den sega dubbelkopplingslådan förtar en del av körglädjen trots att växlingarna i sig fungerar knyckfritt i de flesta fall. Trots att bilen har automatlåda rullar den bakåt när man släpper foten från bromsen om bilen står stilla i ett motlut. Tryggast är alltså att använda handbromsen vid backstarter, vilket känns lite avigt med en automat.
Bilen är lätt i ratten vilket är till fördel i terrängen och i stadstrafik men känns ändå tillräckligt stadig också på motorvägen så länge det inte blåser för hårt, vilket är ganska naturligt med tanke på den höga karossen. På slingriga landsvägar är bilen riktigt följsam även om man inte vill ta branta kurvor alltför aggressivt. En trygghetskänsla ges av att bromsarna ger en betydligt bättre känsla än i många klart dyrare bilar.
Sätena är ganska korta och lär kunna smaka trä på längre körsträckor. Fjädringen känns nästan lös men tvärsgående räfflor slår klart igenom redan i låga hastigheter.
Rullar bra
Som en del av ansiktslyftet har bilen numera LED-strålkastare, men helljusen är fortsättningsvis traditionella halogenstrålkastare.
Det roliga är att flera reglage, till exempel värme och fläkt, är identiska med Renault Arkana som jag provkörde vid ungefär samma tid. En intressant detalj är att bensinbilen Duster på i det närmaste exakt samma vägar och hastigheter var snålare än Arkana med sin toppmoderna hybridteknik; 6,4 mot 6,8 liter/100 km uppmätt förbrukning. En förklaring är att bilen är en jäkel på att rulla när man släpper gasen.
Bagageutrymmet är rejält men har en lasttröskel som försvårar ilastning av tyngre saker.
De analoga stora mätarna med en kördator mellan sig ger en flashback till eran före digitala mätarkluster. Mätarna fungerar givetvis lika bra som de digitala och pekskärmen har uppdaterats så att den till och med stöder Android Auto och Apple Carplay trots att den ser lite gammalmodig ut.