Personligt men inte intimt om att vara fältkirurg
Christian Langenskiölds pågående soloutställning Marionette på Forum Box är ett ypperligt exempel på hur stor skillnad det kan vara mellan att se fotografier på en skärm jämfört med i verkligheten.
FOTOGRAFI
Christian Langenskiöld:
Marionette. Kan ses på Forum Box, Gräsvikskajen 3 a, till och med den 5.12.
Bildfiler förmedlade via internet kan ibland ha en wow-faktor som inte bara dämpas utan till och med helt avklingar då de betraktas i fysiskt format. Det färggranna och uppenbart vackra begär uppmärksamhet då det flimrar förbi i ett flöde, men har en tendens att falla platt i utställningskontext. Det krävs nämligen moget övervägande och kreativt tänkande för att framställa fotografiska verk i vilka det valda utförandet – storlek, material, montering – på optimalt sätt stöder bilderna.
Fantastiskt tilltagna modefotografier och imponerande vyer passar ihop med den eskapistiska aspekten av konsumtionen av bilder på internet, men i ett galleriutrymme ter de sig banala och tomma. Det krävs helt enkelt något mer för att det alls ska finnas någon poäng i att man ställer ut fotografier.
Som en slags motsats till alla klatschiga fotografier finns det också en enorm mängd fotokonst som inte gör sig väl på nätet. Här är problemet omvänt: konceptuella och visuellt stela bilder kan paradoxalt nog kännas banala och själlösa på en skärm, för att sedan utställda i ett galleriutrymme anta en helt annan slags form.
Christian Langenskiölds reserverade fotografier är ett exempel på just denna obalans som internets bilddjungel fört med sig. Langenskiölds strävan efter teknisk fullkomlighet kan till fullo bara uppskattas i det grandiosa format som han väljer då han gör konstverk av sina bilder. De kräver den omhuldning som den väl genomtänkta inramningen ger dem, samt den luftighet som tillförs av det tredimensionella rummet. Och viktigast av allt: i en utställning läser besökaren den inledande text som söker kontextualisera helheten.
"Aftermath photography"
I serien Marionette är denna text av yttersta betydelse. Utan att betrakta de ord som Langenskiöld författat som ackompanjemang för utställningen känns Marionette så maskulin och sluten att det rent av är ångestframkallande. Fotografier av skrämmande stort format har stängts in i nattsvarta ramar som vid närmare anblick visar sig bestå av stål och bränt trä. Inte en tillstymmelse av kornighet eller oskärpa existerar i bilderna vars motiv är bistra på ett konstaterande sätt.
Atmosfären som uppstår ur Langenskiölds val av presentationssätt är en helt annan än den som samma bilder har då de presenteras på nätet – det finns med ens en klar avsikt med det rigida, man orkar bry sig om konceptet. Tillför man sedan Langenskiölds text till denna hårda bildvärld omvandlas helheten ytterligare.
Själva grundidén och motiven är nämligen sådana man stött på förut: andra världskriget ur finländsk synvinkel, gestaltat genom arkivmaterial och bilder föreställande betydelsefulla platser och saker. Detta sätt att avbilda konflikt och trauma brukar kallas för "aftermath photography" – ett välkänt exempel är Sally Manns serie Deep South (1998) som består av landskapsfotografier tagna på ställen där amerikanska tragedier utspelat sig. I Finland har Jouko Lehtola vid ungefär samma tidpunkt dokumenterat föremål som använts i våldsdåd samt platser i Helsingfors där drogöverdoser förorsakat dödsfall.
Langenskiöld reflekterar å sin sida över sin farfars upplevelse som fältkirurg vid fronten och ställer bland annat ut bilder på bunkrar, diverse föremål och konstnärliga reproduktioner av arkivbilder. Det är en personlig utgångspunkt, men helheten är allt annat än intim.
En karg värld
En uppstoppad och illa medfaren schäfer. Rostiga artillerirester. Insidan av en bunker, brutalt upplyst med blixt. Till och med det inkluderade självporträttet, i vilket konstnären poserar intill en bild av farfadern, är kyligt – för att inte tala om den klaustrofobiska installation som utgör helhetens överraskande avslutning i galleriets bortersta rum.
Men hela denna karga värld installerad i Forum Box likväl karga utrymme injiceras med ett mått av värme och personlighet tack vare den redogörande texten för utställningen. I den skriver Langenskiöld klokt och insiktsfullt om arv och historia. Som en följd av det kan man närma sig Marionettes visuella innehåll på ett sätt som även tar i beaktande konstnärens strävan att uttrycka något om psykologi och det undermedvetna.
Då öppnar sig helheten och kylan avklingar.