Hur kan familjen Strömsten behålla gården i släkten?

En strandtomt i Porkala med två bostadshus, en strandbastu och några uthus – en definition som passar in på tusentals sommarstugor i Finland. I familjen Strömstens fall gör den långa historien stället ganska unikt, då marken har funnits i släktens ägo i snart 300 år. Frågan lyder: hur ska nästa generation ha råd att behålla gården om arvsskatten blir mycket hög?

Strömsten kan överlåta gården till sina barn redan under sin livstid, om hon vill går det bra genom gåva. I så fall blir gåvotagarna skyldiga att betala gåvoskatt för gåvan. Gåvoskatten är aningen progressiv, vilket betyder att skattesatsen är högre ju värdefullare den ärvda egendomen är.

Gåvoskatteskalan är också strängare än arvsskatteskalan, vilket medför att gåvoskatten i regel blir aningen högre än vad arvsskatten skulle bli för samma egendomsvärde. Gåvoskattesatsen i skatteklass I är 0 procent för gåvor värda mindre än 5 000 euro och 17 procent för gåvor värda mera än en miljon euro.

Ifall Viveca inte överlåter gården under sin livstid kommer den att ärvas av hennes arvingar. Arvingarna betalar då arvsskatt på det gängse värde gården har vid Vivecas frånfälle. Också arvsskatten är en aning progressiv. Skattesatsen är 0 procent för arvslotter värda under 20 000 euro och 19 procent för arvslotter som är värda mera än en miljon euro. Detta gäller för arvingar i skatteklass I, dit barn och barnbarn hör.

Ifall arvslottens eller gåvans värde är 100 000 euro uppgår arvsskatten till 8 700 euro (8,7 %). Gåvoskatt för motsvarande belopp uppgår till 10 100 euro (10,1 %).

Ge gården till följande generation

I Vivecas fall kan arvsskatten minskas exempelvis så att gården fördelas på flera arvingar. Då blir den totala arvsskatten lägre. Detta sker lämpligast genom att Viveca, möjligtvis efter att hon diskuterat saken med sina barn, testamenterar gården till förutom sina barn även till barnbarn, ifall hon har sådana. Här är det dock skäl att påpeka att ett samägoförhållande många samägare emellan kan vara bekymmersamt, speciellt då några av samägarna är minderåriga.

En annan möjlighet som minskar arvsskatten kunde vara att Viveca testamenterar äganderätten till gården till sina barnbarn, medan barnen får livstids nyttjanderätt till den. På så sätt drabbas barnbarnen av arvsskatten, men de blir beviljade ett så kallat nyttjanderättsavdrag i arvsbeskattningen. I praktiken minskar alltså värdet på den arvsbeskattningsbara egendomen med nyttjanderättens kapitaliserade värde. Nyttjanderättens värde är högre ju yngre nyttjanderättsinnehavaren är. Även detta alternativ innehåller civilrättsliga utmaningar som bör beaktas, speciellt om barnbarnen är minderåriga.

Även i frågan om gåvosituationen har Viveca samma ovan beskrivna alternativ till förfogande för att minska på skatten (spridning av gåvan på flera mottagare och förbehåll för nyttjanderätt). I fråga om gåva har Viveca även möjligheten att förbehålla enbart sig själv livstids nyttjanderätt, vilket minskar på gåvans värde och således även på gåvoskatten.

Betala skatten själv?

Ifall Viveca överlåter gården som gåva och har möjlighet att själv betala gåvomottagarnas gåvoskatt, är det givetvis möjligt. Att beakta i så fall är att betalningen av gåvoskatten då utgör en ny gåva av Viveca till mottagarna, vilket även den blir föremål för gåvobeskattning. Eftersom skattegåvan i så fall förmodligen ges inom tre år från fastighetsgåvan, kumuleras de båda gåvornas värde, vilket i sin tur höjer den totala gåvoskatten till följd av progressionen i skatteskalan.

Svenska modellen

I Sverige har man slopat arvs- och gåvoskatten. I stället betalas kapitalinkomstskatt när arvingen säljer ärvd egendom på den vinst som uppkommer när arvlåtarens anskaffningsutgift tillämpas vid beräkningen av storleken på överlåtelsevinsten. Med andra ord: Hela den värdestegring som skett för egendomen under arvlåtarens och arvingens ägotid blir föremål för kapitalinkomstbeskattning när arvingen säljer den ärvda egendomen.

Vårt finska system med arvsoch gåvoskatt innebär att arvingen eller gåvotagaren får en ny anskaffningsutgift för egendomen i samband med sitt fång. Det värde för egendomen som fastställs vid arvs- och gåvobeskattningen utgör arvingens anskaffningsutgift. Följaktligen uppkommer sedan en mindre överlåtelsevinst än i det svenska systemet i och med att anskaffningsutgiften är högre. Detta innebär att den värdestegring som skett under arvlåtarens eller gåvogivarens ägotid i vårt finska system inte blir föremål för kapitalinkomstbeskattning. I stället betalas arvs- eller gåvoskatt. I många fall blir den totala skattepåföljden (arvs-/gåvoskatt + kapitalinkomstskatt) därför lägre än om försäljningen beskattas enligt arvlåtarens eller gåvogivarens anskaffningsutgift, såsom i den svenska modellen.

Fördelen med den svenska modellen är helt klart den att skatten betalas först vid en eventuell försäljning. Det innebär att säljaren utgångsmässigt då även erhåller medel för att betala skatten. Detta skulle vara fördelaktigt i Vivecas situation.

Ifall den ärvda eller som gåva erhållna egendomen inte är likvid, kan det bli problem med betalningen av skatten, som ändå ska betalas oavsett hurdan form den erhållna egendomen har.

Skyldigheten att betala arvsskatt inträder utgångsmässigt genast vid arvlåtarens dödsfall och skyldigheten att betala gåvoskatt när gåvotagaren får gåvan i sin ägo.