Har jaktplanen nödbroms?
JAKTPLAN Att förutse framtiden är svårt trots att man har specialister till sitt förfogande. Det märkte vi nyss då Finlands behov av att ta lån plötsligt minskat med åtta miljarder euro. En otroligt stor summa som jag och antagligen mången annan har svårt att uppskatta på grund av mängden nollor.
En ännu större summa skall nu användas till anskaffningen av nya jaktplan. Månne spågummorna kommer att bomma lika mycket där? Då avser jag behovet och inte miljarderna. För en inte insatt verkar det föga kreativt att konstatera att de plan man haft i något decennium nu skall ersättas med lika många modernare plan utan att i grunden utreda framtida behov. Är jaktplansaffären det bästa
sättet att använda miljarderna med tanke på Finlands trygghet i framtiden? Borde en diskussion om behovet tas upp på nytt då hotbilden nu är en annan?
En viss acceptans kan man kanske skönja i diskussionerna om att hoten i dag är helt annorlunda än då jaktplan köptes förra gången. Är till exempel hoten mera av typen att Himalayas glaciärer smälter och ett par hundra miljoner människor sätter sig i rörelse mot Europa och någon miljon av dessa knackar på dörren vid Finlands gränser? Kunde en del av miljarderna sparas eller användas med tanke på dylika nutida och kommande hot mot vår säkerhet och trygghet?
För en pragmatiker med en viss förkärlek till att inte alltid göra lika som tidigare känns det märkligt att det i offentligheten främst har talats om
Är jaktplansaffären det bästa sättet att använda miljarderna med tanke på Finlands trygghet i framtiden?
jaktplanens prestanda, men mindre hur mycket nytta det över huvud taget är av planen under kommande tider med nya utmaningar. Blir miljarderna rätt använda? Knappast korrelerar Finlands trygghet speciellt mycket med planens tekniska prestanda särskilt då skillnaderna förefaller vara rätt små.
Då man inte känner till vad som avhandlats i kabinetten ställer man sig lite frågande till att det kanske inte förts tillräckligt djupa diskussioner med Sverige om samarbete. Har någon ringt och sagt: ”Hejsan! Det verkar som om det i våra försvarsmakter även i framtiden är så att ni har mera teknik och vi har mera gubbar. Skall vi slå våra påsar ihop så att vi köper några plan av er och så sluter vi ett avtal om att bevaka och försvara våra luftrum tillsammans? Det kunde vara inledningen till ett Neto (North European Treaty Organization).”
En dylik diskussion skulle säkert noteras av andra länder och något slags avtal skulle sannolikt vara en trygghetsfaktor för framtiden utan att kosta skjortan.