Storhetsvansinnet kring atomkraften har inga gränser

KÄRNKRAFT Nyligen uttryckte Arbets- och näringsministeriet i ett pressmeddelande sin glädje över att TVO:s Olkiluoto 3 EPR-reaktor skall tas i bruk i juni 2021. Det sades att reaktorn skall producera 13 TWh el och lyfta den inhemska energiproduktionen till 80 TWh per år. Att kalla OL 3-reaktorns elproduktion för inhemsk är ett skamlöst sätt att lura medborgarna. Reaktorn har inhandlats av franska Areva. Vid byggplatsen har man utnyttjat billig utländsk arbetskraft. En majoritet av de cirka 1 500 underleverantörerna och leverantörerna kommer från över 40 olika länder. Areva har levererat det utländska bränslet för OL 3:s första perioder. Framöver skall det levereras av Framatome. Vad är inhemskt förutom det hemska?

Projektet har fått mycket negativ publicitet i utländska medier. Bygget är en katastrof från början till slut; 12,5 år försenat, åtta miljarder dyrare än lovat. Världens femte dyraste byggnad. Syskonreaktorn Flamanville i Frankrike, åtta år försenad och drabbad av stora kostnadsöverskridningar och den stora moskén i Mecka är andra galet dyra byggprojekt.

Till saken hör att Areva som hotades av konkurs 2015 räddades av franska statsbolaget EDF. Sedermera har Areva delats upp i två företag Orano samt Framatome, som TVO anlitar för att hantera avbrott vid OL 3 då den äntligen tas i bruk och som bränsleleverantör. Vem som i slutändan bär det slutliga ansvaret för OL 3 är en gåta.

Dessutom återstår ännu osäkerheter kring när OL 3 verkligen kommer att tas i bruk. EPR-modellens problem fortsätter. För några dagar sedan (1.12.21) skrev The Times om problem med EPR-reaktorn Taishan 1, som togs i bruk i Kina 2018 och som samägs av EDF och ett kinesiskt energibolag. Reaktorn stoppades i augusti för underhåll i väntan på resultatet av en utredning om bränsleskador. Utredningen pågår fortfarande.

The Times konstaterar att viktiga säkerhetskomponenter i Storbritanniens första nya kärnkraftverk (fransk EPR) på 30 år kanske måste designas om efter de defekter som upptäckts i Kina.

Vid samma tid publicerade Reuters en artikel om Taishan-problemet med rubriken ”Designfel kan förklara problemet vid EDF:s kinesiska kärnkraftverk”. Man hänvisade till en fransk frivilligorganisation som citerade en visselblåsare som anser att ett konstruktionsfel i reaktortryckkärlet kan vara orsaken. ”Visselblåsaren, en fransk ingenjör som arbetar inom atomkraftsindustrin och har tillgång till detaljerad teknisk information om Taishanreaktorn, kopplar samman skador på bränslestavarna med ”onormala vibrationer” och anser att vibrationerna i sin tur kan vara förknippade med ett konstruktionsfel i EPR-tryckkärlet.

❞ Att kalla OL 3-reaktorns elproduktion för inhemsk är ett skamlöst sätt att lura medborgarna.

HBL (3.12) skriver ”små kärnkraftverk kommer på bred front”. Storslagna planer presenteras. Bland annat Teknologiska forskningscentralen VTT anser att små kärnreaktorer (SMR) för fjärrvärmeproduktion kanske kan ge finsk industri ett lyft i framtiden. Storhetsvansinnet kring atomkraften har inga gränser. Det är internationellt allmänt erkänt att dylika reaktorer ännu trampar i barnskorna trots att utveckling har pågått sedan 1950-talet.

I Tyskland, det ledande landet för en ansvarsfull atomkraftspolitik, publicerades i mars en diger utredning på 300 sidor om SMR-reaktorernas utsikter. Rapporten, sammanfattad av det prominenta Oeko-Institutet, Berlins Tekniska universitet – Institutionen för ekonomisk- och infrastrukturpolitik och Physikerbüro Bremen var ett beställningsarbete för den federala kärnsäkerhetsmyndigheten (Bundesamt für die Sicherheit der nuklearen Entsorgung).

Budskapet är klart: SMR lindrar inte klimatproblemet. På grund av den låga eleffekten är byggkostnaderna för SMR relativt sett högre än för stora kärnkraftverk. På basen av de anläggningar som för närvarande är under uppförande eller i drift är påståendet att SMR kan byggas snabbt inte empiriskt underbyggt: planering, utveckling och byggtider överskrider vanligtvis flerfalt de ursprungliga tidshorisonterna. Avfallsproblemet är olöst. Om SMR sprids över världen ökar risken för kärnvapenspridning.

Men i Finland tutar man och kör mot nästa atomkraftsfiasko!