Roligt på allvar
Svenska Teatern-gästspelet Straighta besked är en pärla som inte räds att visa sina skrovligheter. Den här farsen skrattar man åt fast man inte kan undgå uppsättningens självironi.
TEATERRECENSION
Straighta besked
Manus: Björn Elgerd. Regi: Anna Novovic. Scenografi och kostymdesign: Marcus Olson. Dramaturgi: Eva-Maria Dahlin och Jani Lohikari. Ljusdesign: Carl Kristiansson. På scen: Sofia Bach, Karin Bengtsson, Sandra Medina, Mitja Sirén. Samproduktion mellan Riksteatern, Västmanlands Teater och Svenska Teatern. Föreställning på Svenska Teaterns Amosscen 9.12. Spelas till 11.12.
Titeln och upplägget till farsen Straighta besked låter illavarslande. En kvinna på en mindre ort, Lina (Karin Bengtsson) blir anställd på Migrationsverket. På sin första arbetsdag får hon en klient, Amina (Sandra Medina) som hon haft träff med kvällen innan. Beslutsfattaren Sonny (Mitja Sirén) är fast övertygad om att Amina ljuger när hon säger att hon blivit förföljd i sitt hemland på grund av sin sexuella läggning. Egentligen försöker hon ragga upp honom, precis som den nyanställda Lina.
Hur i all världen gör man en fars av det här utan att ramla i fallgropar, förmenta buskislustigheter och klumpigheter?
Manusförfattaren Björn Elgerd klarar uppdraget med glans, och det är ju i och för sig han som är ingenjören bakom påhitten. Med stöd av regissören Anna Novovic navigerar ensemblen, som generöst bjuder på sig själva, genom ett landskap av trångsynthet, goda avsikter och en överordnad som är övertygad om sin egen förträffliga charm. För att citera Sonny: ”Migrationsverket funkar lite som en pub, ju längre du varit där desto snyggare blir jag.” Självironi i sin prydno.
Hugger underifrån
Det är birollsinnehavarna Sofia Bach och Mitja Sirén som serverar pärlorna, stickreplikerna kan i likhet med minoriteter blir samhällets sanningssägare som barnet i Kejsarens nya kläder.
Med sin robusta uppenbarelse strävar biträdet Gunilla och krögaren Tuborg – båda spelade av Sofia Bach – efter att ställa allt till rätta. Siréns bleka ansikte och hängande hår antyder Sonnys brist på karaktär, hans slentrianmässiga maktspråk och härskartekniker. Deras bristande självinsikt, en hållning som är en förutsättning för att klara sig i livet och i det samhälle de råkar befinna sig i, blir språngbrädan för publikens övertag. Samtidigt skrattar vi åt vår egen aningslöshet.
Som fars har Straighta besked ett ovanligt upplägg. I första akten får vi får höra och se de mest skruvade roligheterna. Efter paus kommer allvaret.
Minoriteter i kläm
Hela uppsättningen har bra rytm med personer som kemiska grundämnen som bryter mot varandra för att passa in och repliker som man både kan relatera till och som utmanar oss.
Straighta besked passar utmärkt både som uppvärmning innan en avslappnad julfest och som diskussionsunderlag kring de frågor som behandlas: minoriteter i kläm, byråkratins omöjlighet, våra möjligheter att leva på en ort där alla känner alla (eller tror att de gör det).