Marknaden klättrar på en vägg av oro

Att ta risk i form av aktieplaceringar ser alltså fortfarande ut att vara rationellt, även om det säkert kommer att ge investerarna några perioder med dålig nattsömn även under 2022.

Helsingforsbörsen steg rejält under veckan som gick, efter att investerare världen över gjort bedömningen att den nya virusvarianten inte kommer att påverka världsekonomin i någon större utsträckning.

Att inflationstakten i USA steg till den högsta nivån sedan 1980-talet, och att tonläget mellan USA och Ryssland skruvats upp ytterligare en nivå verkar inte heller bekymra placerarna. Trots att volatiliteten ökat verkar marknadens riskaptit fortsatt god – den fortsätter att klättra på en ”vägg av oro”.

Faktum är dock att det är väldigt ovanligt att större marknadsnedgångar orsakas av kända fenomen. Vad gäller pandemin kan jag konstatera att globala aktier föll med ca 20 procent under den första vågen, var mer eller mindre oförändrade under andra vågen och steg med nästan 10 procent under den tredje vågen. Med det mönstret framför sig vore det faktiskt inte rationellt att vänta sig att en ny virusvåg skulle ge några större reaktioner på börsen.

Uppgången för OMXH25-bolagen är nu cirka 19 procent under det senaste året och totalavkastningen, inklusive dividender, hela 23 procent. Det intressanta är att värderingen av bolagen faktiskt har sjunkit något under 2021. P/E-talet har gått från 17.8x till 17.0x, vilket innebär att årets uppgång helt kan förklaras av stigande företagsvinster.

Det innebär också att Helsingforsbörsen inte längre framstår som speciellt högt värderad, ens ur ett historiskt perspektiv. Dagens vinstmultipel är cirka 8 procent högre än genomsnittet för de senaste tio åren, vilket mer än väl motiveras av det låga ränteläget. Vår värderingsmodell – som tar hänsyn till förväntad lönsamhet och tillväxt – indikerar också att värderingen är fullt rimlig i nuläget.

Ett P/E-tal på 17 motsvarar en vinstavkastning på knappt 6 procent. Med ett (försiktigt) antagande om att företagens vinster på lång sikt växer med 2–3 procent per år ger det en långsiktig förväntad avkastning på 8–9 procent per år för OMXH25-bolagen. Vilket kan tyckas magert i jämförelse med den avkastning på nästan 11 procent per år som uppnåddes under perioden 2010–2020, men som fortfarande är långt bättre än alternativen i form av räntebärande placeringar.

Att ta risk i form av aktieplaceringar ser alltså fortfarande ut att vara rationellt, även om det säkert kommer att ge investerarna några perioder med dålig nattsömn även under 2022.

För att det positiva scenariot för aktiemarknaden ska förändras krävs antingen att företagsvinsterna blir betydligt lägre än vad analytikerna i nuläget räknar med eller att ränteläget stiger kraftigt och gör räntebärande placeringar mer attraktiva. Inga av dessa alternativ framstår idag som speciellt sannolika, och jag är därför relativt optimistisk inför börsåret 2022. Ett scenario där företagsvinsterna stiger med 8–10 procent och vinstmultiplarna är relativt stabila (för marknaden som helhet) är i mina ögon det mest troliga. Vi får se vad som kommer att göra att det faktiska utfallet skiljer sig från min bedömning – och om avvikelsen blir positiv eller negativ.