Saarikkos ovanliga julförberedelser

Finansminister Annika Saarikko har redan blicken fäst vid vårens ekonomiska ramförhandlingar. Det är bra att vara ute i tid då det gäller viktiga saker, men vad är hennes syfte egentligen? Mycket hinner hända och förändras innan det är dags att slutligt s

Det var i slutet av november vid Centerns partifullmäktigemöte i Rovaniemi som partiledaren och finansministern Annika Saarikko synligt startade sitt fälttåg, eller kanske snarare inledde en ny fas i partiets profilhöjningskampanj. Hon kom då med en ukas om att regeringen redan före jul måste föra förhandlingar om ekonomisk pli. Om så inte sker så spricker regeringen.

Hon sade att Centern inte stannar kvar i en regering som flörtar med ekonomisk tygellöshet. Hon krävde raka svar om att hålla sig till redan överenskomna budgetramar från de övriga regeringspartierna.

Förra veckan sammankallade Saarikko den så kallade kvintetten, ledarna för regeringspartiernas ministergrupper, till ett möte om regeringens ekonomiska politik. Enligt uppgift var stämningen allvarlig vid mötet, som ändå slutade resultatlöst. Inget konkret har sipprat ut från mötet och veterligen slogs inga nya gemensamma linjedragningar fast. Men förhandlingarna ska fortsätta, sades det.

De utgiftsramar Saarikko vill att alla förbinder sig till att inte försöka överträda spikades redan i våras. Det skedde efter besvärliga och utdragna förhandlingar. Även då var det framför allt Centern och Saarikko som höll i taktpinnen. Givetvis som finansminister men även som ledare för att parti som på grund av låga opinionssiffror är i behov av politiska segrar. Centern fick till stånd ett läge som var snubblande nära en regeringskris.

Trots de långa, färgstarka förhandlingarna och smärre principiella tillmötesgåenden från de övriga för Centerns krav gav det ingen effekt i opinionsmätningarna. Nu gör Centern och Saarikko ett nytt försök, i god tid före själva ramförhandlingarna.

Det är klart att man redan nu kan komma överens om såväl ramar som innehåll, men det bör göras med brasklappar. Det är oerhört svårt att fyra månader i förväg göra ekonomiska bindningar inte minst med tanke på hur turbulent såväl den ekonomiska som även den övriga världen är just nu. Vanligtvis brukar ramar och beslut inte slås fast förrän Finansministeriet presenterat sin färska prognos, vilket brukar ske bara några dagar tidigare.

Det har redan tidigare spikats målsättningar och gjorts utfästelser om utgiftsgränser och ekonomisk disciplin för resten av riksdagsperioden. Det är bra att finansministern är noggrann, förutseende och håller ett hårt grepp om penningpungen. Det är likaså oerhört viktigt att inte underskottet i statsbudgeten tilllåts växa mer än absolut nödvändigt.

Med vetskap om den här regeringens svårigheter att genomföra nedskärningar krävs ordningsmän, eller –kvinnor, för att den ekonomiska disciplinen hålls. Saarikkos krav är ändå bara att det som redan har kommits överens inte ska rivas upp.

Inget parti har signalerat

att ramarna borde ruckas och spikas om så att det finns utrymme för mer kostnader än vad som nu ryms inom ramarna. Då är det märkligt varför Saarikko just nu, mer än ett kvartal innan ramförhandlingarna ska föras, kräver nya löften och vill låsa den övriga regeringen vid absoluta siffror.

Saknar hon förtroende för ministerkollegerna och de övriga regeringspartierna, ser hon faror som inte andra ser eller är det fråga om ett spel för gallerierna, för att vinna politiska poäng? Till exempel inför välfärdsområdesvalet som hålls i januari.

Eventuellt vill Saarikko med våld hitta en orsak för Centern att kunna lämna regeringen.

Det starka röda inslaget i regeringen har från början varit ett problem för Centern, framför allt i fråga om den ekonomiska politiken. Som det andra borgerliga partiet i regeringen kunde man tänka sig att SFP skulle ha stött på liknande problem eller ställt liknande krav, men så har inte skett. Det beror säkert dels på att SFP gör politik på ett annat sätt, dels på att Centern har ett väljarstöd som ligger långt under vad partiet i decennier har varit van vid. Det försöker man nu med alla medel och vapen rätta till.