Passar mitt barn in i Elsa Beskows värld?
Både pysslaren och vildbasaren lär trivas i Unga Teaterns julvärld, inspirerad av Elsa Beskows oförglömliga verk.
BARNTEATER
Julen enligt Elsa Beskow
Koncept och regi: Meri Anna Hulkkonen. Scenografi: Karoliina Korhonen. Ljus och ljud: Jukka Hannukainen. Textadaptioner, översättningar: Skådespelarensemblen. På scenen: Ville Hukkinen, Camilla Hägglund, Stella Laine och Kristian Thulesius. Unga Teaterns föreställning på Lillklobb i Esbo 11.12.
Elsa Beskows böcker väcker motstridiga känslor hos mig. Även om jag själv älskade dem som barn manifesterar de en helvit nationalromantisk estetik som i dag kidnappats av högerpopulismen och upphöjts till ideal.
I sin uppsättning undviker Unga Teatern emellertid de exkluderande fallgroparna, och har i stället hittat ett fyndigt sätt att göra element i böckerna tillgängliga för dagens barn på barnens egna villkor. Man får dra ner en piffig blommössa i pannan, dansa ringlek och delta i en lektion med Ville Hukkinens Ugglemor, och beundra hennes häftiga samling knotiga ben, sirliga mossor och uppnålade sländor.
Som framgår har en rad Beskowverk smugit sig in i föreställningen – Solägget, Blomsterfesten i täppan, Tomtebobarnen och Petter och Lottas jul.
Överlag är Julen enligt Elsa Beskow en föreställning där jag inte behöver oroa mig för att min fyraåring, som hellre än pysslar springer runt, hojtar och ställer frågor, ska få svårt att orka.
Regissören Meri Anna Hulkkonen hittar ett underfundigt sätt att i lämpliga portioner bjuda på både och – fysisk lek med Kristian Thulesius Farbror Blå som instruerar hur man ska ta de rätta skidtagen och ger tillåtelse att glida ner för Lillklobbs trätrappor på rumpan, men också lugn och ro med en lämpligt lång ritstund då Thulesius återger berättelsen i Petter och Lottas jul.
Suggestiv bock
Man behöver heller inte oroa sig för någon klassisk magisteraktig stränghet från Farbror Blå, men när Kristian Thulesius gömmer ansiktet bakom en julbocksmask i björknäver infinner sig en lämplig gnutta kuslighet. För visst är det en suggestiv uppenbarelse – ”han som delade ut julklappar innan julgubben”.
En stor behållning är överlag skådespelarnas sätt att vara lyhörda för barnen och skapa en avslappnad stämning. Det gäller också Stella Laines pigga ”Lotta-Petter” och Ville Hukkinens härligt uråldriga Ugglemor.
Förstås går det inte att helt återskapa Elsa Beskows fantasiska akvarellvärldar, men man har hittat ett funktionellt sätt att återge gestalter och stämningar genom Jonna Helins kostymer och Karoliina Korhonens scenografier.
Det mest imponerande visuella ögonblicket infinner sig när vi, efter pepparkaksbak med Camilla Hägglunds Tant Brun, upptäcker att det snöat ute. Ett helvitt rum öppnar sig och fångar något magiskt. En gnistrande julgran står i mitten av det kalla landskapet och golvet är lent och inbjudande för ivrigt dansande småfötter. Jadå, även mitt barn passar in i Elsa Beskows värld.
ISABELLA ROTHBERG