Mångfasetterat juloratorium i klangligt välkalibrerad tolkning

Tapiola Sinfonietta och Tapiola kammarkör framförde stämningsfullt Bachs Juloratorium i Esbo domkyrka.

KONSERT

Tapiola Sinfonietta och Tapiola

kammarkör. Dirigent: Edward Ananian-Cooper. Solister: Kaisa Ranta, sopran, Jenny Carlstedt, alt, Jussi Myllys, tenor, Kristian Lindroos, bas. Körinstudering: Hannu Norjanen. Bachs Juloratorium, kantaterna I-III. Esbo domkyrka 10.12.

Det har blivit något av en tradition att inför jul framföra de tre första kantaterna ur Johann Sebastian Bachs Juloratorium (skrivna för de tre första juldagarna), medan de tre följande kantaterna (skrivna för nyårsdagen, första söndagen efter nyår och epifania) stundom framförs kring trettondagen eller lämnas ospelade. Vid sällsynta tillfällen görs samtliga kantater vid samma konsert.

Denna gång hade Hagalundensemblerna stannat för den vanligaste lösningen, vilket var bra synd. Dels har Bach tydligt indikerat att han uppfattade verket som en helhet, dels var Edward Ananian-Coopers, Tapiola Sinfoniettas och Tapiola kammarkörs version levande och angelägen. De facto så nära man med modernare medel kan komma en så kallad periodinstrumenttolkning.

Ananian-Coopers tempobehandling föreföll utomordentligt väl avvägd, vilket även gällde den tjugosex personer starka ensemblens vitala spel överlag (tio poäng till Antti Räty och kompisarna i trumpetsektionen!). Goss- och ungdomskör känns på sätt och vis som ett klangligt mer fördelaktigt alternativ i den här repertoaren men kammarkören presterade, trots att framför allt manskoristerna inte var optimalt kalibrerade, ändå en fräsch och engagerad sång.

Sömlöst sammansvetsad helhet

Liksom h-mollmässan är Juloratoriet ett lapptäcke av gammalt och nytt och Bachs förmåga att anpassa tidigare komponerat, till en betydande del profant material till en ny kontext är häpnadsväckande. De jublande körerna, emotionellt uttrycksfulla ariorna och duetterna samt innerliga koralerna bildar en sömlöst sammansvetsad, meningsfullt mångfasetterad helhet.

Solistgardet gav ett på det hela taget vederhäftigt intryck. Jenny Carlstedts alt har sällan klingat så skönt, Jussi Myllys evangelist var mäkta uttrycksfull och Kristian Lindroos bas myndig så det förslog, även om han med fördel kunde ha odlat även svagare nyanser än forte. Kaisa Ranta kändes kanske inte helt inne i sin roll, men så hade hon hoppat in med nollvarsel för Virva Puumala.

Stämningsfulla Esbo domkyrka utgjorde en akustiskt generös inramning och om någon undrade varför Tapiola kammarkörs dirigent Hannu Norjanen inte var på plats för att ta emot den fulltaliga publikens hyllningar är det enkla svaret att han samtidigt dirigerade samma verk med sin andra kör, Cantores Minores, i Helsingforsdomen. Sådant kan hända i adventstider.