Gun-Britt ”Gumbi” Zilliacus

● Född: 29.4.1934 ● Död: 8.12.2021

Gumbi Zilliacus var dotter till Brita Tallqvist och bergsrådet, generaldirektören Gunnar Zilliacus. Hon utbildade sig till skådespelare vid Svenska Teaterskolan och stod på scenen i Helsingfors och Åbo och medverkade i film på tv. Hon var anställd vid Helsingfors byggnadskontor innan hon började vid Rundradions svenska tv-enhet som den första svenskspråkiga scriptan. Med åren fick hon börja självständigt producera barn- och ungdomsprogram, vilket hon gjorde fram till sin pensionering. En kollega minns henne så här: ”Jag har aldrig grälat med någon så mycket som med Gumbi, och aldrig haft så roligt med någon!”. En annan kollega minns henne som ”entusiasmerande, en förebild för oss yngre, perfektionist när det gällde det visuella och gränslöst helknäpp på ett roligt sätt!”. Hon gjorde också en självutlämnande tevedokumentär om sorgeprocessen efter sin yngsta son Jakob som tog sitt liv som 24-åring år 1991.

Hon var gift i sitt första äktenskap med författaren Peter von Martens, i sitt andra med avdelningschef Ben Estlander och i sitt tredje med veterinär Karl-Johan Molander. Sedan 2002 bodde hon i Härnösand, Sverige, där hon hittade sin sista stora kärlek, tidigare tekniske chefen Germund Marklund (d. 2016). Under åren i Härnösand var Gumbi med i Mariasystrarna och gick regelbundet i högmässan i domkyrkan. En kär fritidssyssla var att spela boule tillsammans med andra pensionärer och vänner. Till sin personlighet var Gumbi både i sitt arbete och hemma, energisk, intensiv och kreativ. Hon älskade att inreda och under åren blev det många olika hem som blev inredda, alltid med samma trivsamma och varma atmosfär. De många år hon bodde på Åland blev det mycket pysslande i trädgården. Hon sjöng många år i kör, målade i akvarell och läste gärna skönlitteratur. Typiskt för Gumbi var en säregen humor omvittnad också den sista tiden. Hon kunde vara väldigt rak och därmed också säga olämpliga saker vid fel tillfälle. Hon gillade att klä sig färgstarkt, var socialt orädd och älskade att tillreda och bjuda på god mat. Sista ord vid dödsbädden då äldsta sonen meddelade att han skulle åka tillbaka hem, var: ”Jag är lycklig! Nu åker också jag tillbaka …!”

Gumbi led av demens sedan ca år 2009 och bodde på avdelning 4 på Härnögården från hösten 2015 då sambon Germund blev allvarligt sjuk. Begravningen är den 7 januari i Härnösands domkyrka och urnan läggs ned i slutet av april i Tallqvist släktgrav på Jomala kyrkogård på Åland. Detta enligt hennes eget önskemål. Där är också hennes yngsta son Jakob begraven.

Gumbi sörjs av oss barn, 13 barnbarn och 17 barnbarnsbarn, samt av vänner, släktingar och tidigare arbetskamrater. Familjen är tacksam för den goda omvårdnad hon fick på Härnögården.

Med saknad, Gumbis barn: