Kupé nr 6 kortlistas för Oscar
Sent på tisdagen tillkännagav Oscarsjuryn att Juho Kuosmanens Kupé nr 6 finns på kortlistan över de filmer som kan nomineras för en Oscar för bästa utländska film.
Kupé nr 6 baserar sig på författaren Rosa Liksoms Finlandiaprisade roman med samma namn. Att filmen nu kortlistas är utan vidare en fjäder i hatten för regissören Juho Kuosmanen och produktionsbolaget Aamu, men innebär ändå inte att den är nominerad – det blir bara fem av de femton kortlistade filmerna.
”Att väljas till Oscar-shortlistan var vad vi siktade på. I ett så här högklassigt sällskap känns det redan som en liten seger. Härifrån går det bra att fortsätta arbetet mot den egentliga nomineringen”, säger filmens producent Jussi Rantamäki i ett pressmeddelande.
Att finländska filmer når så här långt är ovanligt. Bara Aki Kaurismäkis Mannen utan minne (2003) har de facto blivit nominerad. Klaus Härös Fäktaren (2015) nådde också kortlistan och Selma Vilhunens Pitääkö mun kaikki hoitaa? nominerades till bästa kortfilm 2014. Jörn Donner är fortfarande den enda finländare som lagt vantarna på en Oscarsstatyett, då i egenskap av producent för Sveriges bidrag, Ingmar Bergmans Fanny och Alexander (1984).
"Vackert och gripande"
Kupé nr 6 är vad som än sker ändå att betrakta som en finländsk succé. I somras belönades den med Grand Prix i Cannes, över 125 000 finländare har sett den på bio och HBL:s recensent Sara Ehnholm Hielm delade ut högsta betyg, fulla fem stjärnor i sin recension:
”Scenografin är en total nedsänkning i Sovjetnostalgi: tågkupéns väggar i träimitationslaminat i gröntbrunt-grått, allt gulnat av tobaksrök, de puffiga ytterrockarna, de groteska gruvkombinaten. Allt lika perfekt fångat som det svartvita österbottniska sextiotalet i Kuosmanens förra film Den lyckligaste dagen i Olli Mäkis liv. Det här är en film om det misslyckade, spontana, söndriga, kortvariga, osäkra – och just därför så vacker och gripande. Därför kan man också lätt förlåta vissa dramaturgiska skönhetsfläckar. Jag skrattar högt flera gånger men får också tårar i ögonen, en underligt upplyftande effekt av värmen, vemodet och att med säkerhet aldrig ses igen”, skrev Ehnholm Hielm i HBL.
Snopet för Sverige
I förhandssnacket spekulerades det om också somalisk-finska Guled & Nasra av regissören Khadar Ayderus Ahmed skulle kunna kvalificera sig, men så skedde alltså inte. Inte heller svenska Tigrar av Ronnie Sandahl och med åländska Erik Enge i huvudrollen nominerades. Annars är den nordiska representationen god då också Danmark, Norge och Island har kortlistats.
Övriga filmer i kategorin för bästa utländska film representerar Österrike, Belgien, Tyskland, Iran, Italien, Japan, Mexiko, Panama och Spanien.
Oscarsgalan ordnas i Los Angeles söndagen den 27 mars 2022.
Julfirandet i Mexiko har genomgått många faser. Det är en salig blandning av spanska koloniala traditioner och modernare amerikanska dito. Helgen inleds den 12 december med att hylla Guadalupes jungfru, den första mestisen eller den första mexikanskan, som föreställer en uppenbarelse av Jungfru Maria. Fyra dagar senare följer Posadas-tågen, som pågår fram till julafton. Under dessa sjunger man om Josef och Maria, då de letade efter ett härbärge för natten. Den 6 januari markerar de tre vise männens ankomst till Betlehem, och den dagen brukade barnen förr i tiden få sina julgåvor.
Den moderna jultomten i rödvita kläder, nu så allmän även här, har vi den amerikanskfödde konstnären Haddon Sundblom, vars far kom från Åland, att tacka för. Haddon blev berömd för sina illustrationer för Coca-Cola Companys julreklamer och hans jultomte erövrade världen med samma framgång som bolagets berömda dryck. Mexikanska barn får numera oftast sina julgåvor av Santa Claus den 24 december. De orkar inte längre vänta på de tre vise männen, som hamnar alltmer i skymundan. Familjer som har det bättre ställt ser dock till att gåvor delas ut både på julafton och den 6 januari, ett arrangemang som passar deras barn alldeles utmärkt.
År 1930 hade Mexikos dåvarande president, Pascual Ortiz, fått nog av Coca-Colas jultomte och allt kommersiellt bjäfs, men också nog av den spanska julen, som han ansåg att hade påtvingats folket av kolonialmakten. Ortiz gjorde ett försök att helt avskaffa julfirandet i sin västerländska form. I stället skulle man hedra den prehispaniska guden Quetzalcóatl, men det var ingen särskilt intresserad av. Papá Noel med sina flygande renar hade kommit för att stanna.
Här i tropiska Mérida på Yucatánhalvön håller storbolagen styvt på den kommersiella julen och påbörjar sin högtrycksförsäljning redan i slutet av november. Hettan kan visserligen vara besvärlig. Mobiltelefonjätten Telcel har som sin jullogotyp en älg. Häromdagen såg jag en ambulans, som hade stannat mitt i en trafikerad plankorsning. En avsvimmad ung man, som hade drabbats av värmeslag, drogs ut ur Telcels älgdräkt av brunt fluffigt polyestertyg. Han stuvades in i ambulansen och julkommersen på den lilla gräsplätten fick ett abrupt slut. Jag hade en halvtimme tidigare passerat samma korsning, och då dansade älgen fortfarande glatt. Den liknade visserligen mer en tax, och hornen slokade kraftigt som gårdagens tulpaner.