Selviytyjät gav fart åt Paul Uotilas musikkarriär
Paul Elias Uotila har i höst blivit bekant för den finländska tv-publiken som en överlevare i Karibien. Gång på gång röstade medtävlarna ut honom ur realityprogrammet, men varje gång grävde han fram räddande slantar ur shortsfickan. Nu är han rentav glad att han förlorade i finalen – kändisskapet ger honom synlighet som musiker.
Paul Uotila kommer med gitarren på ena axeln till kaféet i Kabelfabriken, där vi har stämt träff för en intervju. Han har tillbringat dagen i en studio där han övat med sitt band. Om några veckor blir skivreleasekonserten äntligen av och det finns mycket som måste förberedas. Artisten Paul Elias första soloalbum Luonnonvoimii utkom visserligen redan hösten 2020, men sedan dess har coronaviruset ständigt satt käppar i hjulet för hans uppträdanden.
– Nu börjar det droppa in spelningar i kalendern igen och det är roligt. Jag har haft flera spelningar här i huvudstadsregionen och ska i vinter uppträda i både Tammerfors och Joensuu. Jag har också fått många nya följare på sociala medier under de senaste veckorna. Numera kommer folk fram efter en spelning och vill prata och ta bilder med mig, då de känner igen mig från tv:n. Det är en positiv effekt av Selviytyjät och det ska jag försöka ta tillvara i min musikkarriär, säger Paul Uotila.
I hemstaden Helsingfors är han helt klart publikens favorit, likaså i sociala medier. Efter finalen i realityprogrammet Selviytyjät Suomi 2021 som visades i tv i början av december, har han fått tv-tittarnas massiva stöd. Han var den tävlare som vann flest deltävlingar och den som klarade sig bra i alla slags uppgifter, både de som krävde god fysik och snabb tanke. Han var mannen som kom med fisk till den annars ensidiga riskastrullen och den som inte ägnade sig åt skvaller och förtal. Alltså en farlig motståndare i de övriga deltagarnas ögon. Därför blev han ett hot på inspelningsplatsen i Karibien, motspelarna såg honom som ett hinder för deras egen framgång. Alltså måste Paul röstas ut – om och om igen.
– Det var ett otäckt spel. Den som en gång blivit utpekad har inte en chans att klara sig. Jag var med på bägge sidorna under tävlingens gång, så jag vet hur det funkar. När gruppen väl bestämt sig för att rösta ut någon är det redan för sent, den blir lätt lämnad ensam och utanför. Ingen vill gå fram och prata med en förlorare, för man vill ju inte bli stämplad eller ljuga. Hellre skyddar man sig själv och undviker den som riskerar att bli utröstad, berättar Uotila om spelet i Selviytyjät.
Utan mat i fem dagar
Själv hamnade Paul i onåd när de två lagen blandades om och han skildes från sina allierade.
– Jag hade tänkt ligga lågt i tävlingarna och inte visa mina starka sidor. Men när mitt lag förlorade den första avgörande tävlingen och därmed tändstålet så att vi inte ens kunde koka ris på fem dagar, då ändrade jag mig. Efter det gick jag in för fullt i varje tävling, berättar Paul.
Det visade sig att han var i bättre fysisk form än många andra, så han röstades snart ut. Men Paul skickades inte hem utan han hamnade på de övergivnas ö. Där hankade han sig fram i nio dygn, vann över andra utröstade och fick i slutändan en hel hög med slantar av dem. Slantarna blev senare hans räddning, för med hjälp av dem kunde han köpa sig immunitet i öråden och ta sig ända fram till finalen.
– Det var hemskt att se programmet i tv på söndagskvällarna, för vi tävlande hade inte sett avsnitten i förväg. Jag visste inte hur de olika dagarnas händelser var klippta eller om jag skulle säga något tokigt. Men jag tycker att jag klarade mig med hedern i behåll. Jag försökte hålla mig lite i bakgrunden, inte blanda mig i alla intriger och pakter.
Gemenskap varvat med tristess
När Paul i dag tänker tillbaka på sina fem veckor på den vackra men isolerade ön i Karibien är det två saker som dyker upp främst: det våta och kalla vädret och de långa och tidvis tråkiga stunderna mellan tvinspelningarna. Bägge är saker som tv-publiken sällan förknippar med spännande tävlingar, skvalpande vågor och lata dagar på ändlöst vackra sandstränder.
– Speciellt i slutet av tävlingen var vädret ofta dåligt, det regnade och var kallt. Vi hade inga ombyteskläder, så vi gick omkring i samma blöta plagg hela tiden, och de blev allt smutsigare. Det var ofta tråkigt mellan tävlingarna, fruktansvärt långtråkigt, det fanns inget att göra på ön. Vi var inte bara utan mobiltelefoner och internet, vi var utan allt – det fanns inte ens böcker att läsa.
Men deltagarna hade varandra och de umgicks ofta, mycket mera än vad som syntes i tv:n. De förde långa samtal om alla tänkbara samtalsämnen och kom varandra nära. Mycket kretsade kring mat, eller bristen på den.
– Vi pratade om favoriträtter och allt som vi saknade, vi gjorde upp långa listor på trevliga restauranger i olika städer. Vi pratade också om avföring. Men dessa samtal visades aldrig och det var lite synd, för nu fick tv-publiken en bild av att vi hela tiden var indelade i pakter. Så var det inte, där fanns mycket gemenskap och många glada stunder också, säger han.
Kräftmannen fångade krabbor
Paul var en av de aktivare spelarna också utanför tävlingarna. Medan många andra satt runt riskastrullen och smidde intriger ägnade han dagarna åt att fiska. Speciellt bidrog han med krabbor som han kokade likt kräftor.
– Jag höll ganska låg profil om min finlandssvenska identitet, jag är helt tvåspråkig så de flesta visste inte ens om att mitt hemspråk är svenska. Det var nog bara när vi kokade krabbor som jag marknadsförde mig som kräftmannen. Jag gillar kräftor och brukar ordna nån kräftskiva varje år, så att fånga och koka krabbor på ön kändes som min grej, det var något jag kunde bidra med. Annars hade vi bara ris, mjöl och kokosnötter att äta, så maten var mycket ensidig.
Paul Uotila är mycket glad och stolt över att han tog sig till finalen, och faktiskt också helt nöjd med att han inte vann.
– Det är klart att jag skulle ha haft användning för prissumman på 30 000 euro, men nu slipper jag i alla fall dras med titeln ”Selviytyjätsegraren Paul”, som kvällstidningarna skulle ha använt om mig i flera år framöver. Nu kan jag vara mig själv och satsa på min musik.
Jobbar med musik
Under veckorna på ön hade Paul Uotila massvis med tid att fundera, inte bara på tävlingen utan på livet i stort.
– Jag tänkte mycket på vad som är viktigt här i livet. Inte kom jag fram till några sanningar eller svar, men jag vet i alla fall vad jag inte vill sätta min tid på. Jag är inte längre samma människa som före våren i Karibien, jag har lärt mig mycket om mig själv.
Det han vet är att musiken är hans grej. Han studerar musikpedagogik på Sibelius-Akademin och hoppas bli musiklärare nån dag. Redan nu jobbar han deltid som lärare på pop&rock-linjen vid Lärkkulla folkakademi i Karis.
Under de tre senaste åren har Paul Uotila satsat på sin egen musikkarriär som soloartist. Han blev känd för en större publik under åren i bandet Satin Circus, som bland annat kom tvåa i musiktävlingen UMK och därmed förlorade platsen i Eurovision
Song Contest till vinnaren Petri Kurikan Nimipäivät.
– Jag har fokuserat på min solokarriär i höst, skrivit nya låtar och siktar på att ge ut mitt andra album nästa år. Nästa singel borde komma ut redan i januari. Det jag framför allt hoppas på inför nästa år är att det inte ska vara lika turbulent som det gångna året. Och att coronan inte ska sätta lika mycket käppar i hjulen för musikbranschen som den gjort i år.
Oslipad diamant på dansgolvet
Paul Uotila är en julmänniska och i december publicerade han sin egen musikaliska julkalender på Instagram, där han varje dag spelade en ny julsång med ett nytt instrument. I dag, på julafton, ska han uppträda i Yles direktsända studioprogram från Böle från klockan 18.10 och en halv timme framåt.
– Jag gillar julen och välkomnar möjligheten att få spela min egen musik i direktsändning på julafton. Efter det firar jag julen traditionellt med familjen. Under mellandagarna är jag ledig och jag har vissa planer på att skriva på min kandidatuppsats, det skulle vara skönt att få den gjord, säger han.
Dokusåpan gav ändå mersmak och Paul Uotila kan tänka sig att delta i ett realityprogram igen, men inte vilket som helst.
– Jag förhåller mig selektivt och väljer noga vilka program jag vill medverka i. Någon Love Island eller Temptation Island tänker jag inte vara med i, men om jag får frågan ställer jag gärna upp i Tanssii Tähtien Kanssa. Jag var bra på att dansa redan på De gamlas dans i gymnasiet och jag är en stjärna på dansgolvet efter ett uppträdande. Jag har bra rytmsinne och kan vissa grundsteg, så jag ser mig som en oslipad diamant – med rätt handledning skulle jag kunna bli riktigt duktig på dansgolvet, säger Paul Uotila och skickar härmed en vink till producenterna på MTV3.