Marin vill skapa hopp – men ingen kan göra det ensam
Statsminister Sanna Marin har ett tydligt budskap till alla finländare före jul: Vi ska besegra coronaviruset. I HBL-intervjun medger hon ändå att det tar längre tid än någon trodde.
Vi är trötta – och många är frustrerade, det erkänner också statsministern. Det vore ett under om inte Marin själv, med resten av regeringen, också kände en viss belastning efter nästan två år med pandemi.
Det är en central uppgift för ledare att skapa hopp, skrev biskop Teemu Laajasalo i början av julveckan. ”Vi måste ge varandra förmåga att se framåt”, skrev Laajasalo i sin text som publicerades på Helsingfors stifts webbplats.
Oavsett om man är kristen eller inte, om man firar jul eller inte, är det ett viktigt budskap i mörka december. Att våga tro på att livet kan bli bättre, trots svårigheter, och att man ändå lever, mitt i allt. Oavsett om man är politiker eller om man sysslar med något annat så går det inte att sköta sitt jobb enbart genom att vidta åtgärder och kämpa på. Hur människor runt omkring en påverkas och mår, och hur man själv mår, är också väsentligt.
Självklart besegrar vi inte coronaviruset med bara hopp, liksom ingen har vunnit något krig med bara optimism. Nya begränsningar träder i kraft direkt efter julen för att få ned smittan i Finland, i vissa regioner har evenemang redan förbjudits. Hoppet måste alltid kombineras med effektiv planering och därefter agerande.
Men ett frustrerat och trött ledarskap skapar sällan framtidstro. Och de frustrerade rösterna har varit väl många i den finländska debatten.
Regeringar och politiker har över huvud taget kritiserats allt mer i olika europeiska länder för att de skapar och upprätthåller en permanent rädsla i samhället. I ärlighetens namn har just Sanna Marin inte varit en av dem som har låtit mest alarmistisk i coronasammanhang. Hon uttrycker sig fortfarande lugnt, oftast med genomtänkta ord – även i intervjun för HBL.
De senaste åtgärderna – som ändå är relativt begränsade – visar också att vår regering inte är ute efter att stänga hela samhället eller att försöka utrota smittan helt, vilket enligt experter är orealistiskt. Marin säger offentligt att hennes mål är att vi ska kunna leva fritt, efter tredje vaccindosen.
I debatten har det också funnits de som helst talar om skräckscenarier, och visst finns det de som, särskilt i sociala medier, nästan dagligen ställer frågan om vad som kunde hända i värsta fall. Medierna som helhet kan inte heller frånsäga sig det ansvaret – tiotusentals artiklar har skrivits om corona, och nog har det även funnits tydliga missar i det digra materialet. Medierna väljer också sina ord, och väljer vilka frågor de ställer.
Hotbilderna är faktiskt många, och januari blir med stor sannolikhet svår för sjukvården. Men att oavbrutet spekulera om hur saker kan bli fel har nästan blivit ett folknöje – som vi borde bli av med. Det blir slitsamt att ta itu med riktiga problem – i sin egen vardag eller på samhällsnivå – om man hela tiden måste tänka att något ännu värre väntar runt hörnet.
I värsta fall tittar man dessutom samtidigt i backspegeln och funderar på vad som kunde ha skötts bättre. Att fortsätta så i flera år börjar påverka hela nationen.
Regeringen lyckas nu ändå avsluta året med någon slags samhällsro – efter flera dagars frenetisk spekulation kring begränsningarna. Det kan vi tacka Sanna Marin för. Vi behöver begränsningar, helst kortvariga, men också budskapet att vi kan vara med våra närmaste eller att det är tillåtet att gå till julkyrkan.
THL har för sin del uppmuntrat folk att fira ansvarsfullt – men att vara länge helt ensam utan sina närmaste är också skadligt.
Det är ett budskap vi behöver för både jul och det kommande året. Att vi går framåt, tar de beslut som behövs, men att livet ändå fortsätter.