Julens efterklang
Julen är min favorithögtid, näst efter Eurovision Song Contest. Min kärlek till julen beror inte på att vi i vår släkt skulle ha särskilt många gemensamma traditioner, julen ser ofta rätt olika ut och vi samlas i olika grupper och konstellationer nästan varje år. I stället handlar julen för mig mycket om förberedelsen, att bygga upp förväntan och att låta efterklangen av de förberedelserna avsluta året. När jag var gravid berättade en barnmorska att förlossningen sätter i gång ett par veckor före förlossningsögonblicket och håller på ett par veckor efteråt. Det är så tänker jag på julen. Och på Eurovision Song Contest också för den delen.
Självklart är julen också en väldigt svår tid för många, de förväntningar den bygger upp tar fram orättvisor i samhället och prövar redan ansträngda relationer. Julen är till exempel en stor högtid för våld i nära relationer och en tid då ekonomiska svårigheter blir extra tunga. I år bidrar coronaläget även för andra året i rad till att skapa nya spänningar och förvärra de spänningar som redan fanns före pandemin. Både när det gäller relationer och ekonomi.
För många av dem som har samma jultraditioner från år till och år har de traditionerna säkert blivit rubbade, inte bara på julafton utan för hela juletiden. Själv skulle jag i år fira jul hos släktingar, men efter att jag hörde från en vän att hans jul antagligen kommer firas i karantän handlade jag hem en liten uppsättning julmat för säkerhets skull om det skulle gå så också för mig. Visst har jag ju nog också tidigare under pandemin låtit mig själv bejaka preppersidan i mig, men det här kändes som en ny nivå.
Min mellandagstradition kan jag ändå vara säker på att inte rubbas, då brukar jag skriva ner vad jag drömmer under de tolv nätterna mellan julafton och trettondag. Varje natt representerar sedan en månad under det nästa året, den första natten representerar januari, och så vidare. Det här har jag gjort i snart tio år och en dröm ett av de åren stämde så väl in på vad som hände den månaden att drömdagboken har fått ersätta nyårets tenntydning som min årliga nyårsmagi. För något år sedan när horoskop blev populära igen försökte jag ersätta drömdagboken med en horoskopsida en vän rekommenderade, men när jag klickade på fliken för vattumannens kärleksliv 2020 fick jag upp texten ”sidan kunde inte hittas”. I och för sig stämde det med hur året blev, men jag valde ändå att återgå till drömmarna och fortsätter så.
I år har jag ovanligt många stora arbetsuppgifter som inte blivit färdiga före jul, men som ska färdigställas med rätt kort tidtabell på januarisidan, det här gör att jag märker att jag längtar extra mycket efter känslan då ett projekt eller en arbetsuppgift avslutas. Då är det något förtröstansfullt med att julen infaller enligt kalenderdag och inte enligt huruvida man gjort allt det man tänkt för att skapa julkänsla. I år försöker jag alltså på mellandagarna tänka extra mycket på julen som ett avslutat projekt och ta vara på den där känslan av att något är avslutat och man kan gå vidare, i det här fallet till ett nytt år. Med eller utan mellandagsmagi.
"När horoskop blev populära igen försökte jag ersätta drömdagboken med en horoskopsida, men när jag klickade på fliken för vattumannens kärleksliv 2020 fick jag upp texten ”sidan kunde inte hittas”.
NINA NYMAN
Doktorand i genusvetenskap vid Åbo Akademi