Som ateist i julkyrkan
"Om det är något som utmärker Norden som region är det vårt paradoxala förhållande till religion: vi är en grupp sekulära lutheraner."
Min mamma skrev ut mig ur kyrkan då jag var fyra år gammal, så jag var bland de första barnen i Svenskfinland som hade livsåskådningskunskap i stället för religionsundervisning. Gruppen bestod mest av de lokala kommunisternas barn som inte var speciellt många i 1980-talets Vasa. Under de första åren lärde jag mig mer om hinduismen än om kristendomen, men i övrigt var specialarrangemangen få. Vi var ofta med i julkyrkan, för jag minns hur jag tvekade om jag skulle knäppa händerna under bönerna eller inte. Det fanns inget rätt val. Gjorde jag det låtsades jag tro vilket inte bara var falskt utan också ett hån mot de som verkligen trodde; lät jag bli kunde det uppfattas som en protest.
Om det är något som utmärker Norden som region är det vårt paradoxala förhållande till religion: vi är en grupp sekulära lutheraner. Å ena sidan är nordborna bland de minst religiösa i världen, å andra sidan är två tredjedelar av alla nordbor medlemmar i de evangeliska majoritetskyrkorna som fortfarande har en speciell samhällelig roll.
Att kyrkan i samband med reformationen integrerades som en del av statsapparaten har format de nordiska samhällena på många sätt. Om religion på många andra håll varit en grund för splittring och interna strider är det genom kyrkan vi i Norden socialiserats till medborgare.
Historiker som Henrik Stenius ser här en av bakgrunderna till de nordiska välfärdssamhällenas fixering vid jämlikhet och konformitet. Eftersom alla tillhörde samma kyrka hade alla samma rättigheter och skyldigheter, och de sekulära och religiösa normerna var desamma. Det spelade liksom ingen roll vilken gud du trodde på eller vilket parti du röstade på, så länge du var lutheran och socialdemokrat. Avigsidan till denna konformism var förstås exkluderingen eller tvångsassimileringen av individer och grupper med annan tro. Bara för några veckor sedan bad den svenska kyrkan den samiska minoriteten om förlåtelse för sina övergrepp.
Under senare år verkar det blivit allt svårare för de nordiska majoritetskyrkorna att hitta den balans som är nödvändig för att fylla funktionen som samlande folkkyrkor. Varje gång Päivi Räsänen yttrar sig i medier tappar kyrkan medlemmar, medan varje försök till liberala reformer provocerar liknande protester bland de mera konservativa.
I grunden är det samma utmaning som våra nordiska demokratier står inför överlag. Både partier och folkrörelser sliter med sjunkande medlemssiffror. Du är medlem så länge organisationen representerar dina åsikter och du lämnar den så fort de inte gör det. Tanken att du också som passiv medlem har ett ansvar att påverka rörelsens riktning har blivit mera främmande.
Speciellt då det gäller kyrkan kan jag tycka att det är en olycklig utveckling. Visserligen är jag vad den svenska filosofen Ingemar Hedenius skulle kalla för en religiös oskuld (jag har svårt att ens föreställa mig vad det är att tro), men jag har länge funderat på att gå med i kyrkan. Det känns bara som att frågan om jag ska knäppa händerna eller inte blivit ännu mera pressande.
JORDBRUK Mikael Jern skriver om fotosyntesen, jordbruket och klimatförändringen (HBL Debatt 10.12). Han konstaterar att jordbruk som drivs på rätt sätt är mera en dellösning på klimatutmaningarna än ett problem. Jordbruk skall utvecklas på rätt sätt.
Johanna Wasström skriver (HBL Debatt 15.11) om produktionsdjurens lidande. Högkvalitativ mat och djurens lidande går inte ihop.
Dagens jordbruk och matproduktion belastar den hållbara utvecklingen både i Finland och globalt. Våra metoder förvärrar klimat- och miljöproblemen.
För 12 000 år sedan blev människan jordbrukare. Sedan dess har man förstört 83 procent av alla däggdjursarter i naturen och hälften av alla växter. Nu används 59 procent av världens odlingsmark för att producera mat för boskap. Om vi hade en mer växtbaserad diet skulle en bråkdel av dagens odlingsareal räcka för att föda planetens hela befolkning.
Mänskligheten står inför allvarliga vattenproblem, eftersom nederbörden minskar på flera ställen. Av allt sött vatten människan använder går en tredjedel till boskapen och bara 1/30 används i hushållen.
Av världens antibiotika ges 70 procent åt produktionsdjur, vilket i det långa loppet har ödesdigra följder för människans hälsa och all hälsovård.
På planeten finns 23 miljarder höns, fyra gånger mera än människor. Deras sammanlagda massa är större än alla andra fåglars massa på planeten. Människorna äter 65 miljarder höns varje år.
Den ökade konsumtionen av rött kött har i de industriella länderna lett till ökad risk för cancer.
Av de växthusgaser som produceras av människor består 82 procent av koldioxid, som i främsta rummet härstammar från industri, trafik och elkonsumtion. Efter koldioxid är metan och dikväveoxid de vanligaste växthusgaserna i atmosfären. Av metanutsläppen kommer 37 procent av dikväveoxidutsläppen och 65 procent från boskapsskötseln.
Skogarna är kolsänkor som binder koldioxid. Avverkningen av skogar har ökat kraftigt, vilket förvärrat klimatsituationen. Tre fjärdedelar av minskningen av skogar beror på att allt större areal röjts till foderproduktion för boskap. Man räknar med att 91 procent av skogsminskningen vid Amazonas beror på boskapsskötseln.
Enligt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO utgör boskapsskötseln en av de mest väsentliga orsakerna till klimatförändringen. Det är också en väsentlig orsak till avskogning. Johns Hopkins-universitetet skriver att om konsumtionen av kött och mjölk hålls på nuvarande nivå stiger den globala medeltemperaturen med stor sannolikhet med mera än två grader, fastän andra sektorer minskar sina utsläpp.
Det sägs att Finland står utanför denna utveckling. Våra skördar är mindre jämfört med sydligare länder. I vårt kallare klimat behövs mindre bekämpningsmedel, men varmare temperaturer har hämtat hit otrevliga nykomlingar. Det industriella intensiva jordbruket är ett allvarligt globalt problem. Vi finländare kan inte säga: gäller inte oss.
Jern skriver: ”Den globala jordbruksproduktionen är ett mycket komplext system, som kan vara svårt att greppa”. Det är inte svårt! Att minska konsumtion av nötkött, ost och svinkött är ett stort steg mot bättre klimat. Genom att välja vad vi har på vår tallrik stöder vi utvecklingen mot hållbarare jordbruk och mindre lidande i djurvärlden.
Siffrorna i texten baserar sig på Jonathan Safran Foers verk: ”Eating animals” och ”We are the Weather”.
Hur garantera rätt vård, vid rätt tidpunkt och på patientens modersmål? Vi behöver beslutsfattare till välfärdsområdena som har ett genuint intresse av och tid att engagera sig i välfärdsområdets frågeställningar och har visioner om hur vi kan utveckla verksamheten inom de nya välfärdsområdena. Vi behöver personer som kan skapa en positiv anda inom organisationen och har en förmåga och vilja att samarbeta med tjänstemännen för att skapa nya innovativa lösningar som garanterar en högklassig vård för alla och envar, oberoende av var de bor eller vilken socioekonomisk grupp de tillhör. Det kommer att vara ett otroligt tungt och tidskrävande arbete. Inte något man kan göra med vänster hand. Vi kommer att i allt högre grad behöva ta i bruk användningen av servicesedlar och öka samarbetet med tredje sektorn för att garantera vården på svenska.