Att köpa inhemskt gör oss inte ett dugg rikare

I och med att världspolitiken presenterar sina hotfulla sidor – pandemin, Kina, Ryssland … – tycker jag mig skönja en politisk efterfrågan för nationalism. Allt oftare uttrycks det i form av en vädjan att köpa inhemska produkter. När man köper från finländska företag, påstås det, skapar man arbetstillfällen för finska löntagare, och då ökar sysselsättningen i Finland. ”Att välja finländska produkter eller tjänster är ett ansvarsfullt val som påverkar sysselsättningen”, står det på hemsidan av Förbundet för finländskt arbete. Verkar plausibelt, eller hur?

Nej, säger nationalekonomen. Att köpa inhemskt påverkar inte den inhemska sysselsättningen. Varför? En grundläggande insikt är att antalet sysselsatta i Finland i längden påverkas endast av hur stor vår arbetskraft är samt av hur stor andel av den som inte är arbetslös. Dessa beror inte på efterfrågan, utan på utbudsfaktorer: storleken av befolkningen i arbetsför ålder, samt arbetskraftsdeltagandet, det vill säga andelen av den arbetsföra befolkningen som söker sig till arbetsmarknaden. Deltagandet beror på incitamenten för att arbeta och påverkas av skattesystemet, det sociala skyddsnätet samt arbetsmarknadslagstiftningen.

Arbetsmarknaden sysselsätter i genomsnitt ungefär den befintliga arbetskraften, minus den genomsnittliga (strukturella) arbetslösheten. En dubbelt så stor ekonomi som Finland, allt annat lika, skulle ha en dubbel sysselsättning.

Var kommer då efterfrågan in? Efterfrågan påverkar sysselsättningens konjunkturella variationer. En lågkonjunktur innebär att sysselsättningen underskrider sin långfristiga strukturella nivå, och vice versa i en överhettad ekonomi.

Detta resonemang kan förefalla konstigt. Om finländarna plötsligt började föredra inhemska produkter, på bekostnad av importerade produkter, skulle detta inte obönhörligen leda till fler arbetstillfällen och en högre sysselsättning? Detta gemene mannens argument förbiser att arbetskraften är en knapp resurs. Anta till exempel att många finländare plötsligt började köpa inhemskt öl i stället för utländska bryggeriprodukter. Ja, sysselsättningen skulle öka i Finlands bryggerier. Men om detta strukturella skift i preferenserna inte hade ägt rum skulle samma individer förstås inte vara sysslolösa utan verksamma i någon annan bransch. Den extra efterfrågan på finländskt öl skulle leda till att vi skulle ha mindre resurser för export, eller till att vi måste importera mer av någon annan produkt.

I själva verket är det just de ekonomier som exporterar och importerar mest som ligger på toppen när man jämför det ekonomiska välbefinnandet. Det gynnar ett land att satsa på export och importera allt som kan produceras i andra länder mer förmånligt. Att vara självförsörjande är inte klokt.

Det är förstås inte fel att välja inhemskt. Om du tycker att ”finländskt” är ett argument som har värde för dig, köp inhemskt och njut av det, för all del. Men inbilla dig inte att du därmed gör en tjänst för ditt land eller andra finländare.

”Om du tycker att 'finländskt' är ett argument som har värde för dig, köp inhemskt och njut av det, för all del.”