Digital avklädning av mumie återställer översteprästers skamfilade rykte
Modern teknik förändrar bilden av vad som egentligen pågick i de fornegyptiska gravvalven för över 3 000 år sedan. Datortomografi avslöjar att prästerna som reparerade plundrade mumier hade goda uppsåt och gjorde ”en älskvärd insats”.
– Det är en stor överraskning, uppger världens kanske främsta paleoradiolog Sahar Saleem för HBL.
Den bäst bevarade mumien av en farao från det forntida Egypten och den enda som aldrig har avtäckts i modern tid har nu skalats av digitalt. Utan att fysiskt avlägsna svepningarna har forskarna med hjälp av tredimensionell datortomografi lyckats skanna och examinera den 3 500 år gamla kroppen och dess svepningar och utsmyckningar i detalj.
Examineringen avslöjar inte bara hur farao Amenhotep I såg ut när han levde, utan också hur hans balsamerade och mumifierade kropp behandlades några hundra år efter hans död. Man visste att den utsmyckade mumien hade fallit offer för gravplundrare två gånger och att präster hade reparerat och återställt den, men de nya rönen visar att man hade misstolkat prästernas uppsåt och insats.
Amenhotep I var den andra regenten i den 18:e dynastin i Nya riket. Han regerade ungefär åren 1525–1504 före Kristi födelse. Det är också känt att det egyptiska riket blomstrade under hans tid, mycket tack vare hans far Ahmose som hade drivit ut den främmande Hyksosdynastin och återförenat Egypten. Amenhotep I försvarade det egyptiska territoriet och lätt uppföra flera tempel.
Nyligen har Sahar Saleem, professor i radiologi vid universitetet i Kairo, och egyptologen Zahi Hawass examinerat den mumifierade kroppen. Skanningen med datortomografi (CT-teknik) ger vid handen att Amenhotep I var 169 centimeter lång, omskuren och vid god fysisk hälsa då han dog vid ungefär 35 års ålder.
”Vår studie visar också att Amenhotep I liknade sin far. Han hade smal haka, liten och smal näsa, lockigt hår och friska tänder som stod aningen utåt i övre raden”, säger Sahar Saleem i ett pressmeddelande.
När HBL frågar Saleem om faktum att faraon antas ha dött som 35-åring efter att ha regerat i 21 år svarar hon per e-post att han sannolikt fick makten som 14-åring.
– Han kan ha samregerat med sin mor Ahmose-Nefertari efter att hans far, kung Ahmose dog. Efter att Amenhotep I och hans mor dog dyrkades de i Deir-El-Medina i Luxor, skriver hon.
Saleem har inte kunnat fastställa dödsorsaken, men sluter sig till att Amenhotep I dog en naturlig död. Hon slår fast att alla de yttre skador som syns på kroppen har uppstått efter hans död, sannolikt i samband med plundringarna.
Geting på köpet
Att fastställa dödsorsaker på människor som dött för flera tusen år sedan låter vanskligt, men Sahar Saleem är en av världens ledande paleoradiologer och den främsta experten på mumifierade kroppar. Hon och Zahi Hawass har detaljstuderat över 40 mumier.
● Datortomografi visar att Amenhoteps ansikte var ovalt, hakan smal och näsan liten, smal och tillplattad av de tajta bandagen. Tänderna var friska och i övre raden svagt utåtstående, kinderna och ögonen insjunkna och håret lockigt.
● Mumien har fallit offer för plundring två gånger under den 21:a dynastin för över 3000 år sedan. Analysen visar att de överstepräster som reparerade mumien har lagt tillbaka alla smycken och amuletter. Tidigare visste man att prästerna på den tiden åtminstone i vissa fall hade tagit smycken av kungliga mumier för att återanvända dem vid begravning av samtida regenter.
Bland annat har Saleem med hjälp av CT-teknik kunnat omdefiniera orsaken till att den kanske bäst kända av de egyptiska faraonerna dog. Hennes tidigare studie visade att frakturen på Tutankhamons kranium inte dödade honom eftersom skadan måste ha tillkommit efter hans död. Hon har slagit fast att Tutankhamon dog av en knäfraktur som aldrig läkte, möjligen för att han led av nedsatt allmänkondition som en följd av malaria.
När Saleem examinerade Amenhotep I kunde hon fastställa att de präster som först balsamerade hans kropp hade avlägsnat hans övriga inälvor, men inte hjärnan eller hjärtat. I det forna Egypten trodde man att människans själ bodde i hjärtat. Det är av allt att döma därför man har lämnat det orört i flera kungliga mumier.
Alla andra kungliga mumier vars gravar upptäcktes på 1800och 1900-talet har för länge sedan avtäckts och examinerats av egyptologer. Att de hade lämnat Amenhotep I orörd sägs bero på att de inte nändes. Hans kropp var perfekt balsamerad och dekorerad med blomsterband och hans ansikte var täckt med en enastående mask med infällda juveler. Inuti svepningen fanns 30 amuletter och en unik gyllene gördel med pärlor, troligen i guld.
Då Amenhoteps kista öppnades hittade forskarna också en perfekt bevarad, mumifierad geting som möjligtvis hade dragits till den döda kroppen av dofterna från blomsterbanden.
”Att Amenhotep I aldrig hade öppnats i modern tid gav oss en unik chans att studera hur kroppen ursprungligen hade balsamerats och begravts, och hur översteprästerna hade behandlat och återbegravt den två gånger, flera århundraden senare. Genom att skala av mumien digitalt, lager för lager – ansiktsmasken, bandagen och själva kroppen – kunde vi studera den välbevarade faraon mera detaljerat än någonsin”, säger Saleem i pressmeddelandet.
Kullkastad hypotes
Kanske var det för att Amenhotep I var så dyrkad som hans kropp också smyckades så extraordinärt, och det kan ha gjort den extra attraktiv för utomstående. Gravplundrare hade skändat kroppen två gånger, över 400 år efter faraons död, under den 21:a dynastin.
Hieroglyfer beskriver hur översteprästerna reparerade och återställde kungliga mumier från tidigare dynastier då dessa hade fallit offer för plundring. Egyptologerna har ändå tidigare funnit belägg för att prästerna under den 21:a dynastin på eget bevåg hade plockat bort amuletter och juveler från kungliga mumier från de tidigare dynastierna, för att återanvända dem när deras samtida härskare begravdes.
Sahar Saleems hypotes var att även Amenhotep I på det här viset skulle ha berövats en del av sina jordiska gåvor. Men i en artikel som precis har publicerats i Frontiers of Medicine skriver hon och Zawi Hawass att datortomografin visar att prästerna har reparerat flera skador på den mumifierade kroppen. Bland annat hade de återförenat huvudet med kroppen. De hade också lagt alla smycken tillbaka.
När HBL frågar Saleem hur hon tolkar de nya rönen svarar hon att studien kullkastade hennes hypotes.
”Åtminstone beträffande Amenhotep I kan vi påvisa att den 21:a dynastins präster reparerade skadorna efter plundrarna, återgav mumien dess förlorade stolthet på ett älskvärt sätt och lade tillbaka amuletterna och juvelerna där de hörde hemma”, skriver hon.
Därmed har det varit fel att kategoriskt beskylla prästerna under den 21:a dynastin för återanvändning av smycken eller kistor som varit avsedda att för evigt tillhöra en given farao, även om det också har skett.
”Till exempel två kistor som ursprungligen tillverkades åt Thutmosis I under den 18:e dynastin har använts för kung Pinudjem I av den 21:a dynastin. Men vår senaste studie ger skäl att tro på välviljan i återbegravningsprojekten under den 21:a dynastin”, skriver Saleem.
Var det oväntat?
”Ja, det var en stor överraskning för mig!”