Fungerande rutter bör inte ändras
KOLLEKTIVTRAFIK Med anledning av Satu Robergs och Mimi Wiiks berättigade insändare (HBL Debatt 27.12) om fyrans spårvagn vill jag gärna som styrelsemedlem i HRT berätta hur det gick till då planen för de nya spårvagnsrutterna behandlades.
Huvudorsaken till att linjerna också i centrum ska läggas om är att de planerade snabbspårvagnarna från förstäderna ska få plats då de kör in i stadskärnan. Beredningsprocessen hade varit lång, med höranden av invånarna i två faser, frågan är bara hur väl man har lyssnat.
Däremot var det överraskande bråttom med styrelsebehandlingen. Planerna presenterades först för styrelsen på en så kallad aftonskola den 1 december, och redan då protesterade jag mot avsikten att fatta beslut i ärendet redan på styrelsemötet den 14 december, och aviserade på förhand min önskan om en bordläggning för att vi skulle få tid att förankra beslutet i våra fullmäktigegrupper och partiorgan.
Jag visste att gruppens möte inför stadsfullmäktige den 8 december inte skulle hinna behandla planen, eftersom fullmäktigemötet började redan kl. 16 och de yrkesarbetande medlemmarna inte skulle kunna lösgöra sig för ett längre gruppmöte före det. Däremot råkade partiets kretsstyrelse ha ett (distans)möte den 2 december, och där gick jag igenom hela den omfattande planen. Diskussionen och responsen var minst sagt kritisk.
Inför HRT:s styrelsemöte den 14 december hade jag på förhand försäkrat mig om att jag skulle få stöd av minst ett par medlemmar från två andra partier för en bordläggning eller åtminstone en protokollsanteckning. På mötet visade det sig dock att bordläggning ”inte är brukligt” (i motsats till vad som är fallet i stadens egna organ och i den HUS-styrelse där jag satt under den förra perioden) och att en protokollsanteckning inte heller var möjlig. Bara förslag till återremittering för ny beredning var möjligt.
Jag tvingades alltså gripa till denna hårdare metod, då de lindrigare inte var möjliga. Som väntat visade partidisciplinen här sitt fula tryne, och mitt förslag förföll i brist på stöd. I protokollet finns dock dokumentationen – som ett slags de facto protokollsanteckning …
Mitt återremitteringsförslag innehöll fyra punkter:
För det första bör fyrans rutt stanna kvar längs Mannerheimvägen, vilket enligt uppgift inte är omöjligt. Att den planeras gå till Olympiaterminalen (i stället för Skatudden)
tryggar ändå förbindelsen till Tre smeder.
För det andra bör en av rutterna mellan järnvägsstationen och Busholmen dras längs Bulevarden, såsom 6T tidigare. I en fas av beredningen var så fallet, men sedan ändrades det igen. Jag har också haft en motion om detta i stadsfullmäktige, men den har avvisats. På Busholmen finns flera idrottsanläggningar som lockar också dem som bor i de södra stadsdelarna, och de svenska Busholmseleverna söker sig till Norsen. Och då rutterna över Kampen motiveras med förbindelsen till metron har man bortsett från att också järnvägsstationen har metro …
Det räcker med att se till att de nya snabbspårorna får plats på skenorna och hållplatserna också i centrum.
För det tredje behövs bättre förbindelser till Skatuddsterminalen än vad den planerade dragningen av ettans spårvagn ända från Kottby dit ut möjliggör. Stadens planer att flytta även den vita Stockholmsbåten till Skatudden ökar ju behovet, och det måste under båtarnas avgångs- och ankomsttider finnas en kortare motsvarighet till den nuvarande femman, som i motsats till den långa rutten från Kottby kan hålla tidtabellerna. En sådan har dessbättre nu utlovats, under beteckningen 1T.
Och för det fjärde, på tal om ettans spårvagn, måste det även i fortsättningen gå en rutt längs Pohjolagatan, från Backasgatan till den nuvarande ändhållplatsen på Pohjolaplatsen. Enligt planerna finns det en risk för att ettan i framtiden skulle dras vidare längs Tusbyvägen rakt norrut, och då kunde Pohjolagatan bli helt utan spårvagn.
De här viktiga detaljerna vann tyvärr alltså nu ingen förståelse i HRT-styrelsen, men jag ger förstås inte upp. Nu planeras trots allt i första hand de nya spårdragningarna, medan de exakta linjerutterna fastställs efterhand, i etapper. De kommer inte att genomföras på ett bräde.
Min övergripande tes är och förblir att vi inte behöver någon ”Big Bang” bland de nuvarande rutterna då de nya snabbspårvägarna införs. Det räcker med att se till att de nya snabbspårorna får plats på skenorna och hållplatserna också i centrum. Det som nu fungerar bra ska inte ändras.