Norden skall bli världens mest integrerade region 2030

GRÄNSHINDER Nordiska rådets mål har från början varit att integrera de nordiska länderna. Idén var att garantera att nordiska medborgare kan röra sig, arbeta, idka företagsamhet och studera utan problem och hinder i andra nordiska länder. Vi har kommit långt. Trots allt skapas det hela tiden nya problem. Nordiskt samarbete satsar nu hårt på att röja bort nya och gamla gränshinder.

Redan på 1950- och 1960-talen skapade man den nordiska passunionen, gemensam arbetsmarknad och social trygghet i alla nordiska länder. Helsingforsavtalet, grunden för samarbetet innehåller långtgående förpliktelser till lagharmonisering. Man tänkte att likadana lagar ökar den nordiska identiteten och underlättar livet överallt i Norden.

Norden var på 1980-talet den mest integrerade regionen. På Margaret Thatchers initiativ och under Jaques Delors kommission skapade man den gemensamma marknaden 1993 med fyra friheter, varors, kapitalets, tjänsters och personers fria rörlighet. EU susade förbi Norden. Men Norden hoppade 1995 på det tåget då alla nordiska länder blev medlemmar eller EES-partner med EU. Med hjälp av EU har Norden hela tiden blivit mera integrerat. Tyvärr flyttades lagstiftningsresurser bort från nordisk lagharmonisering till EU:s lagberedning. Det nordiska lagharmoniseringsarbetet har nästan upphört.

Människor möter i dag ofta problem när de rör sig över gränsen. Det finns flera orsaker. Det finns problem som man aldrig har löst. Men det uppstår hela tiden nya problem. Lagstiftningen blir mera detaljerad och man ställer nya krav på medborgare. Dessa regler harmoniseras alltför sällan. Behandlingen av ärenden datoriseras. Det är svårt att identifiera sig för inloggningen. Allt blir oflexibelt och behandlingen av specialfall blir besvärlig. Ärenden behandlas ofta av vanliga handläggare och inte av specialister i nordiska ärenden. Sekretesskraven ökar. Dessutom implementerar man EU:s direktiv på olika sätt i olika länder.

Nordiska ministerrådet och rådet satsar i dag stort på att avskaffa gränshinder. Samarbetsministrarna ger till varje ordinarie session i Nordiska rådet en rapport om behandlingen av gränshinder. Rådet har grundat en gränshindergrupp för behandlingen av problemen.

Om man identifierar ett problem som inte genast kan lösas skickar informationstjänsten problemet till Nordiska ministerrådets kontor i Köpenhamn. Gränshinderrådet och dess sekretariat börjar arbeta med problemet. I rådet sitter en person från varje nordiskt land och självstyrande område. Rådet kommer med ett konkret lösningsförslag som presenteras till myndigheterna i det land där problemet kan lösas. Det är den nationella medlemmens uppgift att med stöd av samarbetsministern övertyga problemlandet att ändra sitt regelverk. Alla problem är samlade i en gränshinderdatabas som finns på www.norden.org.

Problem som Finland har prioriterat är bland annat att Sveriges lagstiftning inte känner till ”permittering” vilket kan leda att man inte får arbetslöshetsersättning i Sverige, att penningtransporter med säkerhetsbil inte är möjliga då Finland och Sverige har olika krav på bilarna, man har problem med utbyte av information mellan nordiska folkbokföringsmyndigheter, man har problem att öppna ett bankkonto i ett annat nordiskt land och försäljningsskatten i Sverige och arvsskatten i Finland kan leda till dubbelbeskattning.

Gränshinderrådet har fått ett nytt mandat. Rådet kommer att arbeta mera tillsammans med olika ministerråd. Det största problemet är den digitala identifieringen. Om en finländsk person har ett pensionskonto i Sverige men inga bankkoder i Sverige är det omöjligt att virtuellt sköta sina pensionsärenden i Sverige. Man försöker nu lösa problemet med EU:s eIDAS-system i Norden och Baltikum men systemet är komplicerat och arbetet fortsätter trögt.

Ett annat stort projekt kommer att bli att få de nordiska folkbokföringsmyndigheterna att automatiskt byta väsentlig information om nordiska medborgare. Syftet är att underlätta kundkontakter med myndigheterna i olika nordiska länder. Dessutom skulle det vara nyttigt om man skulle ha lika krav att få ett personnummer i ett annat nordiskt land. Att få numret borde vara lätt för nordiska medborgare om man har väsentlig kontakt med landet. I dag är det svårt att göra någonting i ett annat land utan personnummer också där.

Gränstjänsterna var viktiga hjälpredor för gränspendlare när gränsen stängdes. Man kunde snart reagera på orten och förhandla med myndigheterna eller förmedla budskapet till huvudstaden. Gränshinderrådet samlade en databas om coronarelaterade gränshinder. Rådet tog kontakt med ministrar då familjer splittrades på olika sidor av gränsen. Nordiskt samarbete tyngde så mycket att man nästan genast fick en förändring till stånd.

Nu är målet att Norden 2030 ska bli världens mest integrerade region. Målet är krävande. Men arbetet är i gång.