Från pandemins fantasiland

Snickarbyn, Planterarslätten, Djurfarmen, Soliga Dalen och Kosmiska Fabriken representerar nödvändiga aspekter för mänskligt eller annat avancerat liv. Konstvetaren Pontus Kyander har läst en filosofisk bok om fantasins möjligheter – och begränsningar.

Hur vore det att leva i en värld med fyra dimensioner? Eller fem, sex, sju? Och hur skulle en värld av bara två dimensioner te sig (platt, som en serieteckning) – eller bara en enda dimension (som en linje med eller utan avbrott)?

Edwin A. Abbott laborerade med dessa föreställningar i boken Flatland (1884). Huvudpersonen, en kvadrat, lever i en tvådimensionell värld (Plattlandet) men drömmer om att uppleva den endimensionella världen (Linjelandet). Det visar sig att det även finns ett Punktland som just är en enda punkt utan utsträckning någonstans, en solitär med en enda medborgare som är oförmögen att tänka bortom sin egen existens. En dag kommer en sfär på besök från Rumslandet, den tredimensionella världen. Att ingen riktigt kan föreställa sig en värld av fler dimensioner än deras egen blir klart när Sfären avvisar Kvadratens spekulationer om världar med fler dimensioner än tre.

Abbott skrev sin bok som en kritik av det sena 1800-talets viktorianska samhälle, full av sociala och intellektuella begränsningar. Det var en värld oförmögen att tänka bortom sina egna förutsättningar. Abbotts satir har satt avtryck även i vår tid. Den som troget följt The Simpsons vet att Homer i ett avsnitt av misstag hamnar i den tvådimensionella världen – nu vet ni var den idén kom ifrån.

Hur är det med oss själva i dag? Kan vi tänka oss andra möjligheter, andra ordningar än just de vi själva lever i just nu? Vi kan i varje fall känna in på själen vad osynliga hinder innebär, nu när karantäner, resebegränsningar och vaccinpass blivit en del av vår vardag och lär så förbli även under det kommande året. Har också vi av misstag hamnat i en värld där en dimension saknas, den mellanmänskliga?

Johan Olin, den ena hälften i designduon Company (med Aamu Song), har troligen inspirerats av Abbotts bok Flatland när han under den värsta pandeminedstängningen skrev och tecknade Secrets of Imaginationland (Company, 2021). När gränserna stängdes och Companys resande till andra fysiska delar av världen avbröts reste Olin i stället inåt.

Nu ska ingen tro att Fantasilandet saknar begränsningar. I själva verket är varje del av Fantasilandet strikt ordnad och efter sina egna förutsättningar alldeles förnuftig. Partikellandet befolkas av partiklar som organiseras i större helheter (materiella ting), förutsatt att de får underhållning med jämna mellanrum. De behöver gungor och karuseller, det vill säga partikelacceleratorer och annan elektromekanik. I Olins teckningar, uppbyggda med enkla geometriska former, liknar det attraktionerna på Borgbacken. Får de bara ha skoj, orkar partiklarna hålla ihop ett tag till.

Snickarbyn, Planterarslätten, Djurfarmen, Soliga Dalen och Kosmiska Fabriken representerar alla nödvändiga aspekter för mänskligt eller annat avancerat liv. Alla samhällen är egna kretslopp, ett slags världarnas harmoni vackert illustrerade i ett blått tryck som kommer mig att tänka på gamla ritningskopior.

Johan Olin och Company har gjort en filosofisk bok, inte bara om fantasins möjligheter, utan lika mycket om dess begränsningar. Att tänka sig andra fungerande världar kräver i hans fall möda, penna, passare och en nördig passion. Men hur vi än bär oss åt liknar det okända något ganska bekant. Secrets of Imaginationland tar flykten in i fantasin till dess slutpunkt, som i själva verket är punkten där vi redan står. Nu vill jag ut i världen igen. Men jag tar boken med på resan.