Hufvudstadsbladet

Trettondag­ens la Befana

- ELISABETH SANDELIN

I dag är det trettonded­ag jul. Den 6 januari firas till minne av de tre vise männen som på kameler red över Juda bergsland där den nytända stjärnan på himlavalve­t visade vägen till Betlehem.

Julsångern­a har tonat bort även den mest populära som Sylvias hälsning från Sicilien. I de eviga vårarnas land där de glödande druvorna gro fick jag uppleva trettondag­en där Etnas snöhöljda krater flammade mot den mörka himlen.

Trettonded­ag jul är för italienare en viktigare dag än både julafton och juldagen. En speciell fest också för barnen som den dagen får presenter. Det är inte julgubben som i röd rock och tomteluva kommer med gåvor, utan en gammal kvinna la Befana, klädd i vid kjol, förkläde med fickor, sjal, slitna tofflor och hatt på huvudet. Gumman vars namn är förkortnin­g av det grekiska ordet Epifania som man kallar trettondag­en, flyger på en tunn kvast och fyller strumpor, upphängda vid en eldstad eller ett fönster, med godis. Barn som har betett sig väl under hela året får karameller, nötter eller små leksaker. Barn som inte varit snälla kan få sockorna fyllda med svart kol, aska, träbitar, halm eller stenar.

I byn Castelmola uppe på en storslagen klippavsat­s bevakad av en normannerf­ästning fick jag höra historien om la Befana. Legendens ursprung är höljt i dunkel. Det berättas att de österländs­ka stjärntyda­rna inte kunde hitta vägen till Jesusbarne­t i Betlehem. De knackade därför på en kvinnas dörr och sa att en stjärna tänts i öster och att Gud var född till världen. De ville hylla judarnas nyfödda kung med guld, rökelse och myrra. Stjärntyda­rna bad kvinnan visa dem vägen till det nyfödda barnet. Men kvinnan vägrade lämna huset. Snart ångrade hon sig och fyllde en korg med frukter, dadlar och nötter och gick ut för att leta efter de vise männen och barnet.

I de smala gränderna stannade hon vid varje hus och gav godsakerna till barn i hopp om att ett av dem var lille Jesus. Förgäves. Hon hittade aldrig till stallet där Jesus låg i krubban. Sedan dess har hon flugit runt i världen och gett gåvor till snälla barn för att bli förlåten. Barn gör klokt i att vara lite rädda för la Befana och uppföra sig väl för att inte få en svart kolbit i strumpan som tillrättav­isning. Lyckligtvi­s har la Befana blivit snällare med åren och i dag är en svart och söt karamell bara symbol för kolet. Och medan barnen njuter av godsakerna och klapparna där cypressern­a doftar har gumman ilat bort på sin kvast och fört med sig det år som varit. Julfirande­t är slut och det är dags för livets nya äventyr.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland