Så här svarar partierna om vård på eget språk
HBL frågar i sin valkompass hur kandidaterna ser på språk och distansservice. Är det okej om läkaren svarar i telefon eller videosamtal från en annan ort, om det i sin tur innebär att man får service på svenska? Ja, anser de allra flesta.
En majoritet av alla kandidater som svarar i HBL:s och Yles valkompass håller helt eller delvis med om att distansservice kan vara en lösning om det innebär att man får service på sitt eget språk.
Påståendet i valkompassen är: ”Det är okej att en läkare eller specialist svarar per telefon eller video från en annan ort om man behöver vård på eget språk (svenska).”
De som svarar att de är av delvis samma åsikt motiverar det ofta med att videosamtal och digitala tjänster är ett bra komplement – men inte en huvudregel. Som komplement föreslås att det används i delar av välfärdsområdet där språkminoriteten är mycket liten, i ärenden som inte kräver att man träffas, eller om det finns en lämplig specialist på annan ort.
I hela landet är Samlingspartiet, De Gröna och Rörelse Nu mest positiva till olika former av distanslösningar. ”Digi- och fjärrservice kan ju ges utan att den ena behöver resa någonstans. Detta kan inte vara bara en språkfråga, utan nätverk av bästa expertis bör byggas och användas”, svarar Samlingspartisten Markku Rautonen i Österbottens välfärdsområde.
Mest tveksamma kandidater finns inom SFP, och det gäller särskilt SFP i Nyland. Motiveringarna tyder på en oro för att det – i stället för ett komplement – skulle fungera som alternativ till tvåspråkig närservice.
I Östra Nylands välfärdsområde svarar var fjärde SFP-kandidat nej på frågan om det är okej med telefon- eller videosamtal för att uppfylla språkservicen. I Östra Nyland är också Samlingspartiet mer tveksamt till det – även om just Samlingspartiet hör till de mest positiva till distanstjänster i hela landet.
Sannfinländska kommentarer
Kandidaternas kommentarer i Östnyland handlar om att utgångspunkten, särskilt på orter med många svenskspråkiga, ska vara att man får närservice på svenska.
”En läkare ska nog klara båda språken”, kommenterar Pia Sääski (VF).
”Utgångspunkten är att man ska få service på båda nationalspråken på alla servicepunkter i välfärdsområdet”, skriver Mikko Valtonen (SDP).
Centerns Mika Seikku anser att likvärdig behandling måste vara en prioritet. ”Om en får närservice och en annan ett telefonsamtal så är det ett stort problem.”
Bland de östnyländska Sannfinländarna förekommer också kommentarer som är oförstående till behovet av svensk service. Kirsi Toivola (Sannf) skriver att det officiella språket för att sköta ärenden ”för tydlighetens skull borde vara finska. Om de vill kan finskspråkiga ge service på svenska, men det är inte alls nödvändigt, eftersom de flesta är tvåspråkiga”. Sannfinländaren Jussi Tanko kvitterar frågan med att ”Kanske man först ska fråga om det går på finska.”
I Österbotten är det snarast Centern som är tveksamt: 20 procent av Centerkandidaterna är delvis av annan åsikt där. I Österbotten handlar debatten också omvänt om hur man får service på finska på svenskspråkiga områden. I Västnyland svarar 22 procent av SFP-kandidaterna helt eller delvis nej, medan övriga partier är mer positiva till påståendet.
”Tycker inte det är något problem”
I Åboland, ett område med hela 27 kommuner varav en del i skärgården, är över nittio procent inom alla partier helt eller delvis av samma åsikt.
– Med tanke på att vi i samband med denna reform skapar en landskapsbaserad vårdorganisation, tycker inte jag att det är något problem med att bli betjänad av en människa som jobbar på en annan ort än jag bor, svarar Li Andersson (VF).
Carita Backas (SFP) på Kimitoön är delvis av annan åsikt, och kommenterar det med att digitala tjänster är ett komplement, och att det i grunden ska råda ”jämlik vård och service på båda inhemska språken”. Också Jaana Shelby (KD) funderar på skärgården. ”Om vi tänker på en äldre svenskspråkig i skärgården – har denne dator och tillräcklig nätförbindelse? Hör man tillräckligt bra per telefon? Bara i begränsade fall kan det fungera, men klienten ska ha en möjlighet att träffa en läkare eller specialist öga mot öga då man vill.”
Digi- och fjärrservice kan ju ges utan att den ena behöver resa någonstans. Detta kan inte vara bara en språkfråga, utan nätverk av bästa expertis bör byggas och användas. Markku Rautonen Samlingspartiet En läkare ska nog klara båda språken. Pia Sääski VF
Utgångspunkten är att man ska få service på båda nationalspråken på alla servicepunkter i välfärdsområdet. Mikko Valtonen SDP
Om en får närservice och en annan ett telefonsamtal så är det ett stort problem. Mika Seikku Centern
Kanske man först ska fråga om det går på finska. Jussi Tanko Sannfi
Bara i begränsade fall kan det fungera, men klienten ska ha en möjlighet att träffa en läkare eller specialist öga mot öga då man vill. Jaana Shelby KD
Det ska råda jämlik vård och service på båda inhemska språken. Carita Backas SFP
Efter en lång uppgång verkar hyresnivån vända nedåt i Helsingfors. Pandemin är den stora förklaringen, säger ekonomen Sakari Rokkanen.
I största delen av landet verkar hyresmarknaden återhämta sig efter pandemin. Men det finns ett undantag: huvudstadsregionen, med Helsingfors i spetsen.
Det här framkommer i en marknadsöversikt som föreningen Finlands hyresvärdar publicerade vid jul.
I hela Helsingfors har genomsnittshyrorna stigit marginellt under 2021, med 0,9 procent, alltså lika mycket som i Finland i snitt.
Det är långsammare än tidigare år, då hyrorna stigit med närmare två procent i genomsnitt. Samtidigt har det tagit längre än normalt innan hyresvärdarna hittat en hyresgäst.
Går man ner på stadsdelsnivå märker man att det finns områden där hyrorna rent av backar. Det handlar framför allt om områden i innerstan som tidigare dragit nytta av närheten till kultur och nattliv, säger föreningens ekonom Sakari Rokkanen.
– I områden som Berghäll och Vallgård, som lockat framför allt unga med bland annat ett brett restaurangutbud, ser vi att hyresnivåerna går neråt, säger Rokkanen.
– Man kan klart säga att det är hyresgästerna som bestämmer på marknaden i Helsingfors för tillfället.
Hyresmarknaden mer kortsiktig
I rapporten hänvisar man till hyresuppgifter från förmedlingstjänsten vuokraovi.com. Ser man på de stadsdelar där minst 100 bostäder har legat till uthyrning ligger Främre Tölö och Berghäll i botten, med hyresminskningar på 7,8 respektive 4,2 procent.
Rokkanen ser pandemin som den stora förklarande faktorn bakom den svaga marknadsutvecklingen. Till exempel har distansundervisningen och permitteringarna inom restaurangbranschen inneburit att många unga, en grupp som vanligtvis bor på hyra i hög grad, inte har flyttat till staden.
Dessutom spelar det ökande utbudet av hyreslägenheter in. De senaste åren har efterfrågan på ägobostäder varit skyhög i Helsingfors, med stigande priser som följd. I fjol steg till exempel snittpriserna på ettor i Helsingfors med 4,3 procent.
Samtidigt svalnade efterfrågan på kortsiktig uthyrning, såsom airbnblägenheter helt, vilket innebar att dessa sattes ut på den traditionella hyresmarknaden.
– Hyresmarknaden är mer kortsiktig än marknaden för ägobostäder. De stigande priserna tyder på att det finns förtroende för att efterfrågan på hyresbostäder återhämtar sig här också, på längre sikt.
Föreningens rapport är i linje med Statistikcentralens senaste uppdatering om bostadsmarknaden, från början av december. Där konstaterar man att nyproduktionen av bostäder har ökat utbudet markant under 10-talet.
Under fjolåret steg andelen tomma hyresbostäder från under fyra procent till över sex procent i Helsingfors, skriver Statistikcentralen.
Lönar det sig att investera i Helsingfors?
I de flesta andra stora och medelstora städer i Finland ser hyresutvecklingen bättre ut, även om efterfrågan föll under det första pandemiåret. I Åbo och Tammerfors steg till exempel snittpriserna med 1,7 respektive 1,5 procent i fjol.
I Tammerfors drar centrum bättre än övriga delar av staden, i Åbo ligger centrum i linje med stadens genomsnitt.
Kombinationen av stigande bostadspriser och svag hyresutveckling betyder att bostadsinvesterarnas vinst är lägre i Helsingfors än i de flesta andra städer.
I Helsingfors får man i genomsnitt en årlig vinst på 3,6 procent av bostadens värde, vilket är den delat lägsta siffran tillsammans med Borgå och Raumo.
Högst är den genomsnittliga vinsten i Kajana, 6,2 procent, och Jyväskylä, 5,7 procent. Men den låga vinstprocenten betyder inte att det är dumt att investera i Helsingfors, tycker Rokkanen.
– Fördelen med att investera i Helsingfors har varit att bostadens värde stiger eller åtminstone är stabilt. Om man har en lång tidshorisont, säg 20–25 år, är det ett sätt att säkra sin position.
Vilka förväntningar har du på hyresmarknaden i huvudstadsregionen för de kommande åren? – Konkurrensen om hyresgästerna kommer att fortsätta vara hård, och det kommer vara svårare än innan pandemin att få en hyresgäst. Är man en liten, privat uthyrare har man en konkurrensfördel om man är en bra hyresvärd, som är lätt att nå i jämförelse med en stor organisation.