Strängare restriktioner 2022 än 2020?
Det är dags att diskutera restriktionerna och hur motiverat det är att strama åt dem till den grad att en stor del av samhället stängs ned. Läget nu är ett helt annat än det var för två år sedan, trots skyhögt antal smittade, men restriktionerna är faktis
Våren 2020 var erfarenheten av coronaviruset och sjukdomen covid-19 nästan obefintlig. Det fanns inte särskilt mycket forskning och kunskap, däremot fanns en stor rädsla.
Det är värt att upprepa den här självklarheten för det är viktigt att förstå att läget nu, två år senare, faktiskt är väldigt annorlunda.
Erfarenheten och kunskapen är betydligt större och framför allt finns det vaccin. Trots att även vaccinerade kan få smittan är sjukdomsförloppet mildare än för dem som inte är vaccinerade. Nästan 88 procent av över 12-åringarna i Finland har fått den första dosen, 84 procent har fått den andra. Men för många är ännu ovaccinerade. För dem kan det gå riktigt illa.
Samhället kan ändå inte leva sitt liv efter de 10 till 15 procent av befolkningen som av en eller annan orsak inte har vaccinerat sig. Den grupp som av hälsoskäl inte kan vaccinera sig är väldigt liten. Därtill kommer personer vars immunförsvar är sämre, till exempel på grund av andra sjukdomar.
Våren 2020 var det alltså befogat att vara oerhört försiktig. En likadan inställning behövs inte 2022. Ändå är en del av restriktionerna och rekommendationerna faktiskt strängare nu än för två år sedan.
2020 var det enbart de kommunala gymmen och andra idrottsanläggningar som var stängda. Den dåvarande lagstiftningen tillät inte att privatägda träningslokaler stängdes.
Våren 2020 fanns ingen allmän munskyddsrekommendation. Tvärtom uttryckte Social- och hälsovårdsministeriet tveksamhet inför tanken på att rekommendera munskydd.
I dag är även privatägda träningscenter stängda, förutom i norra Österbotten där norra Finlands förvaltningsdomstol hävde regionalförvaltningsverkets beslut. I södra Finland ledde motsvarande klagomål inte till samma resultat.
Det är klart att de stigande smittskyddssiffrorna och belastningen av sjukvården innebär att vi alla har ett ansvar för att följa reglerna om god hygien, använda munskydd på allmänna platser med många människor. Eftersom så många blir sjuka ökar det belastningen på sjukvården även om sjukdomen inte är allvarlig för de allra flesta.
Men det är också viktigt att tänka på folks tålamod och ork. Eftersom omikronvarianten smittar så oerhört lätt och väldigt många av dem som har fått smittan har upplevt den som en vanlig förkylning kan det påverka folks motivation att vara försiktiga. Väldigt stränga restriktioner gör inte nödvändigtvis saken bättre. De kan till och med ha motsatt effekt, även om vi är ett folk som i allmänhet följer regler och tror på auktoriteter.
Det blir allt tydligare att det finns en grundläggande fråga som skapar en skiljelinje bland experter och beslutsfattare. I grunden handlar den frågan om huruvida det går att kväsa och utrota pandemin.
De flesta medicinska experter har redan länge, kanske hela tiden, gått på linjen att coronaviruset inte kan kväsas. Ända från början var tanken att "platta till kurvan", alltså att se till att inte för många blir sjuka samtidigt – eftersom sjukvården inte skulle ha klarat av den belastningen. Det finns undantag från det här synsättet också bland medicinsk expertis, men oftast handlar det då inte om infektionsläkare.
Inom Social- och hälsovårdsministeriet råder det helt klart en annan uppfattning, där finns en mer eller mindre outtalad tanke om att viruset ska utrotas. Globalt är det helt omöjligt i ett läge där vaccinationsgraden är väldigt låg på sina håll. Nationellt kan det kanske lyckas om vi stänger in oss inom landets gränser, och håller oss hemma – men det är en strategi som knappast lyckas, och dessutom leder till andra stora problem. Psykiska, sociala och ekonomiska problem.
I grunden handlar det om samhällets överlevnad.
Ministeriet bär det yttersta ansvaret för pandemihanteringen och vill naturligtvis inte beskyllas för slapphänthet. Därtill är många politiker medvetna om att folk gillar ledare som slår näven i bordet.
Det är dags för en grundlig och öppen diskussion om restriktionerna, vad man kan uppnå med dem och vad vi riskerar med dem.