Israelerna är inte bara judar och inte bara infödda
Israels befolkning är en överraskande blandning av etniciteter och kulturella bakgrunder. En grupp är druserna med sin mångtusenåriga och hemlighetsfulla historia.
❞ De infödda kallas ”sabra” som den taggiga kaktusen – tjockhudad på utsidan men mjuk på insidan. I dag utgör de 78 procent av den judiska befolkningen, men så gott som alla har en multikulturell bakgrund och många grupper har sina egna museer och minnesmärken.
På min födelsedag i december önskade jag mig ett guidat besök i den drusiska staden Daliat el Carmel som ligger ungefär en timmes bilväg hemifrån. Efter över två år i Israel visste jag nästan ingenting om druserna. Det närmaste jag kommit var stånden med drusiskt pitabröd längs landsvägarna.
I en guidebok jag bläddrat i står att drusernas religion är en avgrening av islam, men guiden avvisar bestämt det påståendet. Han säger att religionen är mycket äldre än både kristendom och islam, och berättar att drusernas profet Jethro enligt judendomen var Moses svärfar.
Han är sekulär och får därför inte själv läsa de handskrivna religiösa skrifterna, trots att han har en i sin bokhylla. Drusernas religion är hemlig och ingen utomstående vet exakt vad den går ut på, utöver tron på reinkarnation. Bönehusen har inga synliga kännetecken, och skulle inte gå att hitta om inte guiden pekat ut dem. De religiösa männen klär sig i runda, vita hattar och säckiga mörka byxor, och kvinnorna i vit huvudduk och lång mörk klädnad.
Druserna lever främst i Libanon, Syrien och Israel. Det är ovanligt att de gifter sig med icke-druser, och då räknas barnen inte längre som druser.
Deras modersmål är arabiska.
I Israel finns en handfull nästan helt drusiska städer och några orter med blandad befolkning. Daliat el Carmel ligger i Carmelbergen söder om Haifa och har en hisnande utsikt över både det blå Medelhavet och den bördiga Jezreelslätten. Där bor cirka 18 000 av Israels 120 000 druser. Druserna utgör 1,6 procent av befolkningen, vilket kan jämföras med de nästan 180 000 kristna som utgör 2 procent.
Den gamla stadskärnans trånga gator leder till ett minnesmärke för drusiska soldater och en utställd pansarvagn som barnen får klättra på. Vår guide som är i 50-årsåldern stred i Libanon under kriget 2006, och berättar att de drusiska soldaternas tunna, pannkaksliknande fyllda pitabröd som familjerna skickat med dem som matsäck blev en succé eftersom de höll sig så länge.
Han berättar att druserna historiskt betraktats som orädda krigare, och även i dag är druser och cirkasser de enda etniska minoriteterna som är värnpliktiga i Israels armé. Druserna är patriotiska och lojala mot den judiska staten, som de stödde under kriget som föregick självständigheten. När jag frågar hur det här bandet uppstod svarar guiden att druserna tidigare varit förföljda, men som en del av det israeliska samhället har de kunnat blomstra. I dag har de framträdande positioner i både militären och det civila samhället. Guiden berättar om en farbror som varit livvakt åt två israeliska premiärministrar.
I familjens stenhus från den ottomanska perioden för över hundra år sedan dricker vi den värmande dryck med kanel och ingefära som sedan dess har blivit min favorit under de kyliga vintermånaderna.
Israel har så många olika befolkningsgrupper som alla har sitt eget förhållande till landet och dess historia, och druserna är kanske den grupp som varit minst inblandad i fördomar och konflikter. Det finns muslimer, som är den största minoriteten, beduiner, druser, kristna, cirkasser, bahai och inom den judiska majoritetsbefolkningen med sina olika religiösa inriktningar etiopier, ryssar, fransmän, amerikaner, jemeniter, marockaner, irakier och många fler. De infödda kallas ”sabra” som den taggiga kaktusen – tjockhudad på utsidan men mjuk på insidan. I dag utgör de 78 procent av den judiska befolkningen, men så gott som alla har en multikulturell bakgrund och många grupper har sina egna museer och minnesmärken. Det finns mycket kvar att upptäcka.