Från Ryssland – och Karleby – med kärlek

Ifall någon bransch förtjänat sin firmafest i form av en prisgala är det filmbranschen. Corona, nedstängning, miljonförluster, fan och hans mormor.

Vad synd då att startfältet i år, på förekommen anledning, inte var det bästa möjliga och att många av de seriöst spännande titlarna, som Hanna Bergholms skamlöst underskattade Ruva (Pahanhautoja) får vänta på sin tur.

Men även om bredden saknades fanns spetsen och spetskompetensen där. Karlebyauteuren Juho Kuosmanens Rosa Liksom-filmatisering Kupé nr 6 blev med all rätt galans stora vinnare: åtta statyetter för bland annat bästa film, regi, foto, scenografi och klipp.

Sedan går det bara att spekulera i huruvida den ryska språkdräkten och därtill hörande kulturella accenter satte krokben för vidare framgångar, på exempelvis Oscarsgalan? Eller går det med facit i hand snarare att se filmen som ett bitterljuvt monument över en vänskap över gränserna som nu verkar död och begraven?

Det finns en tredje möjlighet: ge inte upp, det kommer förhoppningsvis en morgondag när det inte längre är vapnen utan vodkan som återigen talar.

Det kvinnliga skådespelarpriset gick inte överraskande till Seidi Haarla. Hur kul är det inte att se ett oskrivet kort belönas på en film- och tv-marknad som blir allt mer likriktad med samma nunor överallt.

Där hade det inte varit helt fel att även uppmärksamma Sannah Nedergård, den klarast lysande stjärnen i Kjell Westö-filmatiseringen Den svavelgula himlen som för övrigt blev helt utan nomineringar.

Däremot var Kimitos gåva till filmvärlden, filmfotografen Kjell Lagerroos, nominerad för sin bildvärld i barnfilmen Vinski och osynlighetspulvret.

Annars var det en uppfriskande varm och vänlig tillställning med många fina tacktal, av bland annat rullstolsburna Petri Poikolainen (Den blinda mannen som inte ville se Titanic) samt veteranskådespelaren och sextiotalisten Heikki Nousiainen som satte punkt med parafrasen ”make movies, not war”.

Det var för övrigt sista gången som man i Jussisammanhang delade upp skådespelarkategorierna i manligt och kvinnligt. En vacker tanke men oproblematiskt är det inte.

För det första är det ingen hemlighet att manliga skådespelare traditionellt haft tillgång till bra mycket saftigare roller än sina kvinnliga kollegor. För det andra: vilket djävla liv kommer det inte att bli ifall nomineringarna inte utfaller jämnt.

Jussipristagarna 2022

Bästa film: Kupé nr 6 – producent Jussi Rantamäki, Emilia Haukka / Elokuvayhtiö Aamu

Regi: Juho Kuosmanen – Kupé nr 6

Kvinnlig huvudroll: Seidi Haarla – Kupé nr 6

Manlig huvudroll: Petri Poikolainen – Den blinda mannen som inte ville se Titanic

Kvinnlig biroll: Marja Packalén – 70 är bara en siffra

Manlig biroll: Lasse Poser – Fucking with Nobody

Manus: Andris Feldmanis, Livia Ulman, Juho Kuosmanen – Kupé nr 6

Foto: J-P Passi – Kupé nr 6

Musik: Andre Matthias – Guled & Nasra

Ljud: Sami Kiiski, Heikki Kossi – Den blinda mannen som inte ville se Titanic

Klipp: Jussi Rautaniemi – Kupé nr 6

Scenografi: Kari Kankaanpää – Kupé nr 6

Kostym: Anu Gould – Guled & Nasra

Mask: Liina Pihel – Kupé nr 6

Dokumentärfilm: Invisible Demons – regi Rahul Jain, producent Iikka Vehkalahti, Heino Deckert / Toinen katse

Kortfilm: Hei hei Tornio – regi Emilia Hernesniemi

Betongjussi: Heikki Nousiainen