Ursa Major?
Riskaptiten var i det närmaste obefintlig under veckan som gick. Visserligen höll amerikanska aktier emot relativt väl (S&P 500 noterades då Europabörserna stängde något högre än förra fredagen, justerat för dividender) men utvecklingen var i övrigt mycket svag. Helsingforsbörsen tappade drygt 3 procent under veckan och tillhörde ändå inte de sämsta marknaderna i Europa. Det är just nu bara 2 procent kvar tills OMXH25 fallit de 20 procent från toppnoteringen som traditionellt definierar en ”björnmarknad”.
Grunden till nedgången är i första hand oron för inflation och stigande räntor. Veckans räntebesked från Federal Reserve innebar en höjning med 0,5 procent – i linje med marknadens förväntningar. På den efterföljande presskonferensen signalerade chefen för centralbanken ytterligare två höjningar på totalt 1,0 procent under de närmaste månaderna, vilket även det var väntat. Aktiemarknaderna gjorde ett tappert försök att stiga efter beskedet, men föll tillbaka redan dagen efter då obligationsräntorna tog ny fart uppåt och satte press på P/E-talen.
Marknaden diskonterar nu aggressiva räntehöjningar både från Federal Reserve, ECB och svenska Riksbanken. Om ett år väntas styrräntan i USA vara cirka 3,2 procent, baserat på obligationsräntorna. Motsvarande förväntningar för eurozonen och Sverige är 1,1 procent respektive 2,2 procent. Jag börjar nu av flera skäl tro att marknadens aktörer nu är lite för ”pessimistiska” vad gäller takten i räntehöjningarna.
Centralbanker agerar inte oberoende av den ekonomiska utvecklingen. Och det står inte i deras arbetsbeskrivning att de ska driva respektive ekonomi in i en djup recession. Ser Federal Reserve (eller ECB) att ekonomin svalnar av och att inflationsdata börjar röra sig nedåt efter de första höjningarna kommer man med all sannolikhet att slå av på takten eller till och med avsluta åtstramningen av penningpolitiken.
Marknaden har redan nu gjort en stor del av centralbankernas arbete. De stigande obligationsräntorna gör exempelvis att kostnaderna för bostadslån i många länder ökat rejält. Vilket förstås kommer att ha en dämpande effekt på bostadspriserna. Kina kommer allt närmare att avsluta sina covidnedstängningar och därmed minska inflationsimpulserna från leveranskedjorna. Och så vidare.
Förmodligen krävs tydliga bevis på att inflationen dämpas för att investerarnas ränteoro ska minska. Redan nu ser vi en viss nedgång i energipriserna jämfört med topparna i mitten av februari och tecken på en utplaning i löneökningarna i USA. Men innan vi ser lägre inflationstal i årstakt får vi förmodligen vänta åtminstone fram till sommaren för några märkbara lättnader. Och osäkerheten kring hur kriget i Ukraina kan påverka energipriserna framöver är förstås hög.
Min bästa gissning är att marknaderna fortsätter att vara volatila ännu en tid. Men lägre ekonomisk tillväxt kommer att göra att ränte- och inflationsoron förr eller senare lägger sig, så jag är fortfarande av uppfattningen att en rejäl björnmarknad (Ursa Major) kan undvikas. Men en mindre (Ursa Minor) kan onekligen ligga i farans riktning.