Forskare: Lag om företagsansvar behövs
Att regeringen inte går vidare med den planerade lagen om företagens samhällsansvar är att ta ett steg bakåt, säger Hankenforskaren Nikodemus Solitander. – En nationell lagstiftning hade behövts.
Nikodemus Solitander är direktör för Centre for Corporate Responsibility, som är Hankens och Helsingfors universitets gemensamma kompetenscenter för forskning i företagsansvar. Han anser att en nationell lagstiftning kring företagens ansvar hade behövts.
– Frivilligt ansvar fungerar inte ens i ett land som Finland. Det behövs absolut lagstiftning eller direktiv från staten.
Solitander var härom året med och skrev en rapport om hur finländska företag klarar av att identifiera, hantera och redovisa sina risker som gäller mänskliga rättigheter.
– Vår undersökning visar klart att finländska företag nog förbinder sig till principer, men saknar systematiska program för identifiering, hantering och redovisning av riskerna.
Problemet med att – som SFP vill – invänta EU-lagstiftning i frågan är enligt Solitander osäkerheten kring på vilken detaljnivå EU:s direktiv kommer att ligga. En annan svaghet är att de av allt att döma skulle beröra väldigt få företag i Finland.
– Min syn utifrån vår forskning är att en nationell lagstiftning som stärker EU-direktiven skulle vara den mest effektiva.
Leverantörskedjor största risken
Enligt Solitander skulle den lag som planerades i Finland inte omfatta de allra minsta företagen på grund av den administrativa börda lagen hade gett upphov till. Man hade utgått från företagens storlek och omfattning samt risknivån inom olika sektorer.
På en global nivå är gruvindustrin samt textil- och läderindustrin typiska högrisksektorer för mänskliga rättigheter. För finländska företag finns de största riskerna i deras internationella leverantörskedjor.
– Frågan är om företagen har tillräckliga insikter i de egna värdekedjorna och vet vad som pågår där. Även om värdekedjorna ligger utanför företagens dörrar så är de en del av deras verksamhetsområde och de har ansvar för hur kedjorna ser ut.
Men riskerna ligger inte enbart utanför landets gränser och gäller inte enbart storföretagen. Enligt Solitander är det finländska lantbruket exempel på en risksektor med hänvisning till bland annat den misstänkta människohandel som i vintras uppdagades inom växthusnäringen i Närpes.
Många företag vill numera framstå som ansvarsmedvetna i olika hållbarhetsrapporter, men Solitander är inte särskilt imponerad. 2011 trädde FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter (UNGP) i kraft, men på drygt tio år har inte mycket hänt, säger han. De framsteg som trots allt gjorts har i hög grad pådrivits av investerare och försäkringsbolag.
– De vill försäkra sig om att verksamheter de investerar i tål ljus och uppfyller de hållbarhetskriterier de själva lagt upp.
Solitander påpekar att historien flera gånger visat att det är genom lagstiftning man åstadkommer förbättringar. Så har skett till exempel när det gäller miljöfrågor.
Att nuvarande regering inte går vidare med lagen betraktar han som ett steg bakåt. Men han utesluter inte möjligheten att en ny regering tar upp frågan.
– På lång sikt är inga dörrar stängda.