Amatörer ska inte döma i domstolar
Inom en vecka har nämndemän i två uppmärksammade våldtäktsfall friat den åtalade och samtidigt kullkastat domarens synpunkt. Det aktualiserar frågan varför vi längre alls ska ha amatörer i tingsrätterna. Tiden med nämndemän har kommit till sin ände.
Uppmärksammade våldtäktsfall behandlades förra veckan vid tingsrätterna i Mellersta Finland och på Åland. De väckte uppmärksamhet inte minst på grund av utgången – nämndemännen gick emot domaren. Eftersom nämndemännen är två och domaren ensam avgjordes bägge fallen med rösterna 2–1. Icke juridiskt utbildades åsikt vägde tyngre än den ensamma juristens.
I det åländska fallet ifrågasatte nämndemännen kvinnans trovärdighet ”då hon inte har reagerat på ett följdriktigt sätt som man kunde tänka sig att man skulle reagera vid dylika tillfällen”.
Nämndemännen i Mellersta Finland konstaterade för sin del att ”på basis av den allmänna livserfarenheten kan ett våldtäktsoffer inte några månader efter en sådan här händelse delta i inspelningen av en tvserie”.
Nämndemännen agerar alltså experter på hur våldtäktsoffer borde reagera efter övergrepp och anser att en annan reaktion än den de förväntar sig är ett bevis på att ingen våldtäkt har inträffat.
Vid Ålands tingsrätt finns ett annat våldtäktsfall där rollerna var ombytta. Tingsrättens två nämndemän röstade för sex år sedan för en fällande dom vilket ledde till att en man dömdes för våldtäkt till villkorligt fängelse i ett år och sex månader. Tingsrättens domare ansåg att det kvarstår rimligt tvivel kring att mannen utfört påstådda handlingar, men hen förlorade i omröstningen 1–2. Ett knappt år senare hävde Åbo hovrätt våldtäktsdomen med motiveringen att bevisningen inte håller.
Våldtäktsfall kan vara knepiga, men vi borde ändå lita på att juridiskt utbildade har större möjligheter att fatta rätt beslut än lekmän.
Finland är en fungerande demokrati som lever upp till principerna för en rättsstat i högsta grad. Maktfördelningen fungerar, korruptionen är minimal, vi kan lita på ett oberoende rättsväsende. Det finns väldigt lite som talar för att vi ska fortsätta med ett system där vi i våra tingsrätter har lekmannadomare som dessutom väljs på politisk bas av de politiska partier som är störst i området.
Vi har ett system där man kan överklaga en dom, så att risken för rättshaverier minimeras. Men med tanke på hur överbelastat rättsväsendet är, med långt utdragna rättsprocesser som följd, så är det inte klokt att ha kvar ett system med icke rättslärda som domare. Riskerna för att de inte är sin uppgift vuxna och begår fel måste vara större än bland rättslärda. Visserligen kan de flesta domar i lägre rättsinstans överklagas, men om amatörer fäller ett avgörande med domaren i minoritet måste ändå sannolikheten för att domen överklagas vara större.
En nämndeman måste vara finsk medborgare mellan 25 och 64 år och bosatt i en kommun som hör till tingsrättens domkrets. Nämndemännen väljs av kommunfullmäktige i varje kommun som finns inom domkretsen. De får sammanträdesarvode ur statens medel och ersättning för förlorad arbetsförtjänst och resekostnader.
Antalet nämndemän skars för några år sedan ner från tre till två.
I HBL 10.5 konstaterar Kimmo Nuotio, professor i straffrätt, att det handlar om ett uråldrigt system med anor i den svenska tiden där ickejurister med kunskap om lokala förhållanden ska representera det sunda bondförnuftet. Han är starkt kritisk till systemet och ser som det enda positiva att en icke-jurist kanske tvingar domaren att förklara besluten så att vanligt folk förstår.
Men det är inte tillräckligt för att försvara ett fortsatt system med nämndemän. Riskerna för negativa effekter är så mycket allvarligare. Och visst måste också domare kunna tala till folk och förklara för folk på folks vis.
Justitieministern har tillsatt en arbetsgrupp som före årsskiftet ska komma med en utredning av nämndemannasystemet. Enligt det nuvarande regeringsprogrammet ska systemet med nämndemän bibehållas under den här regeringsperioden.
I nästa regeringsprogram är det dags för en annan skrivning. Tiden med nämndemän har kommit till sin ände. Om nämndemännen försvinner sparas också en slant. Den kan till exempel användas för att använda fler proffsdomare i svåra fall så att en domare inte alltid blir ensam även om nämndemännen försvinner.