Analogin mellan koranbrännaren och Pussy Riot haltar

DEMOKRATI Anders Siréns reaktion (HBL 9.5) på Merete Mazzarellas kolumn (HBL Kultur 6.5) lämnar tyvärr en lätt besk bismak. Det är lätt hänt att man i ivern att försvara det öppna samhället slinker över i något helt annat. Han läser uppenbart in åsikter i Mazzarellas kolumn som hon kanske inte företräder.

Det här är en debattstil som inte hör hemma i vare sig en öppen diskussion eller i ett öppet kulturklimat och därmed inte heller i ett öppet samhälle. Skulle samma typ av argumentation tillämpas på Siréns inlägg kunde man till exempel konstatera att ett samhälle där religion inte över huvud taget finns tycks vara ett så viktigt mål att vilken som helst form av repression och åsiktsförtryck är tillåten för att nå det rena sekulära samhället. Märk att jag uttryckligen inte tror att Sirén företräder den här synen.

Analogin mellan koranbrännarens ageranden och Pussy Riots aktion haltar också betänkligt. Där den ryska feministaktivistgruppen visar långfingret uppåt i en skev maktkonstellation sparkar den danska goddagspilten och ”högeraktivisten” neråt. Och det här är ingen oväsentlig skillnad. (Sedan kan man förstås fråga sig om Pussy Riots aktion egentligen varit rätt riktad: De mest upprörda där var knappast Putin och patriark Kyrill utan vanliga troende ortodoxa kristna.)

Samhället behöver starkare reaktioner, till exempel i form av en kulturpersonlighets konstaterande: ”Hördu pojk, gå hem och skaffa dig lite hyfs och vett.” Om det inte räcker behöver samhället också starkare juridiska verktyg. Om de skall vara utformade som paragrafer om trosfrid eller en utvidgad skrivning och tolkning av paragraferna om hets mot folkgrupp kan sedan diskuteras.