Med politiska processer kan Norden ge Nato en mer lokal förankring

Presidenten och statsministern har talat, tåget har lämnat stationen samtidigt som 72 procent av medborgarna gett sin välsignelse åt resan. Vi följer noggrant varje steg. I dag fokuseras debatten på att navigera en gråzon mellan ansökan och beslut. Samtidigt lyser diskussionen om Natos framtid med sin frånvaro. Vi talar inte mycket om landskapet bakom horisonten.

Finland, Sverige, Norge, Danmark och Island delar ett starkt kulturarv. Vi känner en intuitiv släktskap med våra nordiska grannar. Folkhemmet, konsensusandan, flerpartisystemet och jämlikheten utgör gemensamma nämnare. Magnus Ladulås valdes till kung vid Mora sten 1275. Så tidigt som 1362 deltog representanter från Finland i kungavalsprocessen. Sen dess har vi finslipat detaljer i 700 år.

Trots sina snarlika kulturer hittar de nordiska länderna sig i dag på olika sidor av diverse skiljelinjer. Endast Island och Norge är samstämmiga i sitt förhållande till Nato, euron och EU. Sverige har vidare en lång tradition av neutralitet, Danmark och Norge har invaderats av nazister, Island har under andra världskriget direkt understötts av USA, medan Finland fört öppet krig mot både kommunistiska och nazistiska regimer. Trots att länderna rivits åt varsitt håll, har den kulturella samstämmigheten bestått.

Vi skiljer oss från anglosaxiska länder i att vi poängterar jämlikhet framför frihet. Flerpartisystemet har vidare gjort oss konsensusorienterade. Vi regerar genom allianser, vilket fått majoriteten av partierna att hitta sig i mitten av spektret. Om och när Finland och Sveriges upptas i Nato hittar sig alla nordiska länder i en och samma försvarspolitiska grupp.

Ett nordiskt försvarspolitiskt block inom Nato kan under de kommande decennierna visa sig viktigt. Trots att Nato upplevs som en USA-driven grupp är det inte alls givet att detta fortsätter ens under en överskådlig framtid. Det amerikanska fartyget kryssar så brant, att det blivit oberäkneligt. Landets polarisering bygger på trender som inte förändras i en handvändning. Då man importerar sin skapande elit, samtidigt som allt fler utslagna väljer att hemskola sina barn uppstår vida skillnader i världssyn. I dag domineras medierna av två sanningar: CNN för eliten och Fox News för de marginaliserade. Ett politiskt labilt USA har kommit för att stanna.

Det demokratiska Europa måste med andra ord stå på egen botten. I hybridkrigföringens värld inbegriper detta förutom vapenmakt också informationsflöde. Ryssland och USA är mästare på var sin form av hybridpåverkan. Samtidigt som Hollywood format flera generationers världssyn, har Russia Today systematiskt eskalerat öst-västmotsättningen i sitt narrativ.

I det globala informationskriget lyser Norden med sin frånvaro. I amerikanska medier ser man då och då reportage som prisar Nordens höga utbildningsnivå, sociala trygghet och goda sjukvård. Processen hur dessa faktorer skapats, tangeras mycket ytligt, om den alls berörs. Nordiska journalister kommer sällan till tals i amerikanska medier. I de nordiska länderna har man helt enkelt inte satsat på sändningar som riktar sig till en global publik. Det får räcka med att man riktar sig till sina egna minoriteter på deras specifika språk.

En insikt i nordisk demokrati kunde trots allt befrämja demokratisk utveckling världen över. Ett Radio Norden, som vid sidan av bland annat CNN, Fox, BBC, Al Jazeera och Russia Today skulle globalt vidga mänsklighetens världssyn, kunde vara en viktig punkt på den nordiska försvarsagendan. I sig själv har de nordiska länderna varit alltför små för att förmedla en samhällsvision. När ländernas försvar slutligen bygger på en gemensam nämnare kanske vår kulturella röst också kunde bli hörd.

Det är viktigt att inse att morgondagens säkerhetslösningar skiljer sig från gårdagens, och att fem nordiska länder med sina politiska processer kan ge Nato en mer lokal förankring. Vägen framåt är inte given. Den måste byggas genom samarbete. Här har de nordiska länderna en nyckelposition.