Dubbelmoral om barn
Inom politiken träffar man ofta på det nationalistiska förhållandet till nativiteten där barn ofta ses som en konstant minskande samhällelig resurs; som framtidens arbetskraft och skattebetalare. Vad gäller psykisk ohälsa bland barn och unga känns det nästan som om en underliggande orsak till oron skulle vara rädslan över arbetskraftsbrist. Den allmänna uppfattningen om barnens påverkan på klimatet har i sin tur lett till diskriminering på tankenivå.
Enligt en undersökning gjord av Merck i samarbete med Taloustutkimus (2020) hade de tredje och fjärde viktigaste orsakerna till frivillig barnlöshet att göra med klimatfrågor. För jämförelsens skull kan nämnas att orsaker som dålig ekonomi och hälsoskäl kom först på nionde och tionde plats. Barn anses vara en av de största orsakerna till fortskridande klimatförändring. Problemet med studier gjorda i ämnet är att de sällan beaktar möjligheten för förändringar i lagstiftning samt levnadssätt i framtiden. Det ser ytterst osannolikt ut att världen inte skulle förändras mot det klimatvänligare under de kommande årtiondena, åtminstone lagstiftningsmässigt. Dessutom kan vi välja vad vi lär våra barn. Det är på vårt ansvar om vi lär dem att ta hand om naturen eller inte.
Att se på nativitetsfrågan till exempel från ett så kallat barnperspektiv kunde vara ett bättre alternativ till det nationalistiska perspektivet. ”En låg nativitet kan vara godtagbar, om det betyder mera resurser och bättre tillväxtförutsättningar för varje barn. Barnperspektivet på nativiteten kan å sin sida också betyda barnets rätt till ett liv. Det här betyder dock inte externa förbud mot preventivmedel eller abort, utan varje barns rätt att födas som en älskad och önskad individ,” beskriver Heikki Hiilamo i Barnombudsmannens berättelse till riksdagen 2022.
Barnperspektivet för absolut fram ett mera humant sätt att betrakta nativiteten och barnen, men jag är av annan åsikt än Hiilamo. För det första säger han att barn har rätt till ett liv, men för det andra antyder han att rätten till liv kan nekas om barnet inte är älskat och önskat, vilket jag som KD Ung inte helt och hållet kan skriva under. Ifall alla barn har ett okränkbart människovärde kan det inte bero på om en människa är önskad eller inte. Detta utesluter inte det faktum att det är ytterst önskvärt och viktigt att alla barn skulle ha älskande vårdnadshavare.
På Kristdemokraternas partimöte 2021 fick KD Unga partistyrelsens godkännande för sitt initiativ när det gäller gratis preventivmedel för ungdomar under 25 år i hela Finland, vilket var en seger. Största motiveringen var att minska på antalet aborter, inte att minska på nativiteten.
Vad jag försöker säga är att det är dubbelmoral att tala om barn som ett av de största globala problemen, samtidigt som vi lever i en tid där nativiteten är otroligt låg. Hur kan man förespråka barnens rättigheter och eventuellt i samma mening tala om barn som någonting så destruktivt?