Myller på Svenska Teaterns kostymloppis
Intresset var stort när Svenska Teatern lade ut sitt kostymlager till loppisförsäljning på gatan i onsdags. Det var trångt mellan klädställningarna och ivriga kunder bar hem påsar fullproppade med fynd.
Vid halvtvåtiden på onsdagseftermiddagen slås dörrarna på Svenska Teatern upp mot Skillnaden och ut kommer personalen rullande på ställningar fullhängda med kläder. Hjulen skramlar mot asfalten och ett rack stjälper till och med omkull.
Det är en halvtimme tills Svenska Teaterns kostymloppis startar officiellt klocka fjorton, men kunderna har redan börjat samlas.
Fiona Timantti och Sampo Marjomaa kom redan 45 minuter innan loppisets starttid. Timantti, som är modist, är särskilt ute efter vintageunderkläder, handskar, hattar och skor. Också Marjomaa, som gör musikvideor och konstprojekt, har höga förväntningar på utbudet.
– Jag hoppas på historisk opulens, i Finland lider vi av en överdos på vardag, säger han.
Alla måste vänta
När alla ställningar är på plats dras ett avspärrningsband kring området. HBL:s reporter blir tillsagd av dem som står utanför bandet att hon minsann inte får befinna sig innanför avspärrningarna innan det börjar. Rätt ska vara rätt.
– Inte ens personalen har fått plocka åt sig pärlorna på förhand. Vi har fått vänta tills det börjar som alla andra, säger loppisets arrangör
Tilda Wallius.
Wallius är praktikant på Svenska Teatern och har i ett halvt års tid ägnat sig åt att gå igenom teaterns kostymlager.
Kostymer ur föreställningar
Kaisa Rautakoski, som är chef för teaterns syateljé, uppskattar att över 2 000 dräkter sydda i teaterns ateljé erbjuds för försäljning under det tre dagar långa loppiset. Varje dag kommer nya varor, men för att få tag på de häftigaste fynden är det loppmarknadens första dag, eller onsdag, som gäller.
I lugnet före stormen innan det börjar går Rautakoski runt och visar utbudet för HBL.
– Här finns allt möjligt. Teaterns lager är stort och det har samlats många skatter under decennierna. Varje år kommer hundratals plagg till.
Rautakoski tar fram den klänning
som Anna Hultin bar i Skönheten och odjuret 2009. I nacken på plagget finns en lapp som anger uppsättningen, årtalet och namnet på skådespelaren som burit det. Men det var först 2000 man började märka plaggen, så alla kostymers historia framgår inte. Ibland är det flera lappar ovanpå varandra eftersom kläderna ofta återanvänds i olika uppsättningar.
Det är av lagringsskäl som kostymerna säljs, till loppispriser på upp till tio euro. Inne i teatern finns några rariteter i form av pälsar från 1890-talet som säljs för en hundralapp.
– Vi säljer sånt som funnits i lager länge, sånt man märker att inte cirkulerar och används på nytt. Om det till exempel sys 200 dräkter för Mary Poppins fyller de ju lagret när uppsättningen är över, säger Rautakoski.
Hon visar några av de dräkter som Teemu Muurimäki skapade för Chess 2018, elblåa och silverfärgade klänningar i åttiotalsstil. Mycket av det som säljs är epokplagg, sydda för att imitera modet under en viss epok.
Vid ett annat rack hittar Rautakoski en gul overall med svarta ränder till vilken det hör en virkad gul öronmössa och vita tasstossor. Kostymen bars av Nina Hukkinen i barnpjäsen Lilla Tiger söker en skatt 2009.
På en annan ställning hänger korta kjolar med tyll och volanger i rött och grönt.
– Gammal operett, femtiotal eller till och med äldre, det gjordes mycket operett här en gång i tiden. De här har det dansats i, bedömer Rautakoski och håller fram en veckad röd kjol med vita ränder nertill.
Mantel för midsommaren
När klockan är två inleds en myrstacksliknande aktivitet. Den klarröda tyllblåsa som lyst som ett stoppljus i utbudet går åt snabbt. Snart bildas kö vid den provisoriska kassan och en av de första att ta fram betalkortet är Juha Karvinen. Han har hittat några kungamantlar i rött som han totalt betalar 24 euro för.
– Känslorna segrar över förnuftet när det är billigt, konstaterar han.
När har du tänkt använda det här?
– Jag hoppas jag kan använda dem om det blir en sval midsommar.
Svårt att välja
Framför en spegel en bit bort står
Emilia Kiiskinen och Tiina Kilpiö och har svårt att bestämma sig. Kilpiö som älskar sammet är särskilt glad över den sammetscape hon fyndat.
– Vi kanske inte ska köpa allt, vi måste säkert göra några svåra val ännu. Jag söker efter en brudklänning i vintagestil och allmänt lite överdrivna kläder till sommaren, säger Kiiskinen och visar upp en enkel, silkig vit långklänning.
Dessvärre har den en fläck på magen.
– Jag har en egen syateljé. Därför vågar jag ta mig an sådana här små projekt, eftersom jag vet hur man tar hand om kläder, förbättrar deras kondition och förlänger deras livslängd, säger hon.
Tiina Kilpiö som är konservator har tidigare jobbat på Svenska Teatern och ska snart börja jobba här igen.
– Jag älskar livet bakom kulisserna. Jag har också varit scenografpraktikant. Det är en så intressant värld där man får inblick i kostymlagret.
Mer än nöjda
En halvtimme senare är även Fiona Timantti och Sampo Marjomaa klara. Marjomaa har fyndat det han beskriver som ”ockultistisk ritualklädsel” för ett fotoprojekt han håller på med.
– Jag kallar den här stilen för ”Vatican underground”. Mantlar och rituell klädsel är sånt man ofta behöver.
Han säger att han hittat mer än vad han vågat hoppas på, allt för bara 36 euro. Nöjd är också Fiona Timantti som betalde 71 euro för sin fulla kasse, det vill säga ungefär lika mycket som man i vanliga fall kan få punga ut med för en vintageklänning.
– Förväntningarna överskreds, trots att jag hade mycket höga förväntningar på Svenska Teatern som är ett fantastiskt teaterhus med en fantastisk historia. Allt är egengjort och kvaliteten är helt otrolig.